Dom två timmarna gick snabbt och när det var dags såg Eleanor ännu vackrare ut än vanligt. I dagen till ära hade Louis hyrt en rosa limousin som kom och hämtade upp oss. Vi åkte till en strand där det hade ställts upp ett altar och massa stolar. Ungefär 50 meter bort stog ett stort partytält och det var där själva festen skulle vara. Louis och alla killarna stog redan framme vid altaret så Danielle vinkade åt musikerna och dom började spela. Jag skickade iväg barnen att börja gå och gick sedan efter dom. Höger fot först, sedan vänster och fortsätt så. Det var jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara, pressen att om man trillade skulle alla märka det och börja stirra. Men jag kollade mot Niall och gick i takt till musiken. Efter att ha gått en sträcka som kändes som flera mil så ställde jag mig bredvid Niall som planerat. Prästen pratade bara i några minuter innan det var dags för slutet.

- Eleanor Calder, tar du Louis Tomlinson till att bli din äkta make och att älska han tills döden skiljer er åt? frågar prästen.

- Ja, svarade Eleanor och Louis log som jag aldrig sett han le.

- Louis Tomlinson, tar du Eleanor Calder till att bli din äkta maka och att älska hon tills döden skiljer er åt?

- Ja, svarade han och gästerna ställde sig upp och applåderade medans brudparet kysste varann.

Eleanore och Louis började gå mot änden av stolarna bort till tälten men när hon gick förbi mig kollade hon på mig och blinkade. När dom kommit halvvägs vände dom sig om för att prata.

- Är ni beredda? frågade hon och tog sats för att kasta buketten.

När hon kastat den och den flög genom luften hände flera saker samtidigt. Alla flyttade sig från mig och Niall som stog alldeles framför altaret. Gästerna slutade att applådera och blev istället knäpptysta. Buketten var på väg neråt bara några centimeter till höger om mig så jag höjde armarna och tog tag i den med båda armarna. När jag fångat den kollade jag på den och märkte en liten lapp däri. Jag tog fram den och läste.

"Jag visste att du skulle klara det"

När jag vände mig om till Niall hade han ställt sig på ett knä med en ask i handen.

- Britney Lopez, vill du gifta dig med mig?

- Ja Niall, ja.

Lyckotårarna åkte kana nerför mina kinder och alla applåderade igen. Jag hade så många tankar i mitt huvud men en av dom lyckades ta sig igenom min mun.

- Vi gifter oss här och nu, jag behöver ingen vit stor klänning. Eller vad tycker du?

- Allt jag någonsin behövt är bara du.

Vi ställde oss framför prästen som började prata igen och efter mindre än fem minuter var vi Mr och Mrs Horan. När jag kollade in i hans ögon visste jag att vi gjort alldeles rätt och att vi var sammansvetsade förevigt. Vad som än hände, vad som än skulle ske, så skulle vi möta framtiden tillsammans. Vi förevigt och föralltid.

Väckarklockan i mitt rum ringde och när jag skulle stänga av den råkade jag slå ner den i golvet. Den fortsätter låta så jag blir tvungen att gå ur sängen för att stänga av den. Jag ser Louis sitta i en stol i kanten av mitt rum. Först blir jag rädd men jag hinner stoppa mig själv från att skrika.

- Hej det var inte menat att skrämma dig eller något men eftersom jag inte får träffa Eleanor tills senare så kan du väl ge det här till henne, säger han och ger mig ett armband med safirer runtom.

- Någonting blått, säger jag.

- Nu behöver ni bara något nytt, något gammalt och något lånat, säger han pch går sedan ut ur rummet.

Jag la ner armbandet försiktigt på byrån så att inget skulle hända med det. Sedan tog jag en snabb dusch, kastade på mig några kläder och lade ner armbandet i min Chanel väska och gick sedan ut ur rummet. Innan jag hunnit till hallen så hör jag Niall ropa på mig från köket.

- Innan du går kan jag väl få en kyss? frågar han och går fram till mig.

- Haha, du kan få två, svarar jag och kysser han.

- Vi kan spara den andra till senare, säger han. - Här är en liten sak till dig som jag köpte i Paris.

Han ger mig ett litet paket som jag genast öppnar. Inuti ligger flera guldarmband som jag tar på mig på högerarmen.

- Du är så gullig, men jag måste gå nu, visst kan jag låna din cykel? frågar jag Niall.

- Självklart, syns senare.

Jag gick ut ur huset och cyklade den korta biten till Louis och Eleanors hus. Det var där vi skulle göra iordning bruden medans brudgummen gjordes iordning i grabbarnas hus. När jag kom fram till huset hälsade Eleanors mamma på mig och visade mig till rummet där Eleanor var.

- Här Louis bad mig ge det här till dig, sa jag till Eleanor och räckte henne armbandet. - Något blått.

- Och det nya och det gamla, säger hon och håller upp en tiara och ett par örhängen.

- Bara något kvar att låna.

- Här, säger jag och ger henne ett av guldarmbanden.

- Tack sötis, gå och ta på dig din klänning nu, det är bara två timmar kvar.

Jag gjorde som hon sa och hittade klänningen i en klädpåse i garderoben. Danielle som redan bytt om och hjälpte till att sminka Eleanor visade mig till badrummet så jag kunde byta om ifred. När jag stog där i badrummet, framför spegeln, studerade jag mina ögon. Ett blått, ett brunt. Det var idet ögonblicket rädslan för att fånga buketten försvann. Han hade redan listat ut det som jag listat ut alldeles nyss. Han visste redan då att han ville spendera hela sitt liv vid min sida. Men nu visste även jag det, så jag tänkte fånga buketen, vad den än skulle kosta mig.

Jag, Danielle, Eleanor och våran chaufför stog och väntade på att killarna skulle komma hem på flygplatsen. När dom kom så rusade jag fram till Niall och kastade mig i hans famn. Egentligen hade vi inte varit ifrån varandra så mycket men för mig hade det nästan känts som en evighet. Jag kunde inte beskriva hur mycket jag saknat han, det kändes verkligen som att han tagit med sig en del av mitt hjärta. Men nu när vi befann oss på samma ställe kändes allt mycket bättre.

- Du vet att det bara är en vecka kvar tills dom gifter sig va? frågar jag Niall när vi sitter i mitt rum i huset.

- Du vet att hon bara kastar buketten en gång va? säger han och ler. - Du får ta och öva på det.

- Ähh jag låter ödet bestämma hur det ska gå.

Niall skrattar och jag inser att det hela har blivit ganska absurt. Att jag måste fånga buketten för att han ska fria, det känns som att det är nåt han inte riktigt berättar för mig. Men jag litade på Niall så om det var sant var det nog inget dåligt.

Dagarna gick, Louis och Eleanor kollade på blommor och dom spenderade dagen före bröllopet med sina föräldrar. Vi hade även genrep och dom gav ansvaret för barnen som skulle gå framför dom till mig. Tydligen skulle jag gå bakom dom och se till att det gick bra att sprida ut blommorna. Även jag fick en liten korg med blomblad att kasta framför brudparet. Det kändes så overkligt att stå där i vanliga kläder och låtsas. Som när man lekte när man var mindre. Men den här gången var det inte lek, det var allvar.

Nialls synpunkt:

Imorgon skulle det ske. Eleanor skulle kasta buketten och Britney skulle fånga den, det har jag sett till. Jag går fram till Eleanor och Danielle där dom står och pratar i ett hörn.

- "Operation Buketten" kan ses som påbörjad, säger jag, ler och dom skrattar instämmande.

Resan tillbaka från Paris var inte kul. Jag hade huvudvärk hela resan och sen var det någon ungjävel som skulle grina hela tiden. Niall gav mig en huvudvärkstablett men det hjälpte inte särskilt mycket. Efter ett tag lyckades jag somna och när jag vaknade och vi skulle kliva av planet mådde jag lite bättre. Eftersom vi inte fick plats alla i en bil ringde Zayn efter en limousine som vi alla trängde in oss i. När vi var där sa Louis att han och Eleanor att dom hade något att berätta.

- Det är såhär att vi ska ha bröllopet i Juli så att vi får ett sommarbröllop, började Louis men jag antog att det inte var den viktigaste nyheten. - Och sen är det så att Eleanor... Har en liten bebis i magen så hon ville ha bröllopet medans hon fortfarande var smal.

Limousinen fylldes av massa grattis och frågor om namn och vilket kön barnet hade. Eleanor sa att dom inte ville veta, iallafall inte före bröllopet. Jag slogs av panik, buketten. Tänk om jag skulle fånga den? Då var det bara ungefär två månader tills...

Jag ville egentligen inte tänka så, jag älskade Niall men allt skedde så snabbt. Det sista jag ville var att göra något misstag som skulle förstöra allt vi byggt upp. När vi väl kom tillbaka till huset så stog det några flyttlådor. Jag antog att det var Louis eftersom han och Eleanor skulle bo tillsammans nu. Enligt Louis hade dom köpt ett hus längre ner på gatan som dom skulle bo i. Det skulle kännas konstigt att inte se Louis här i huset varenda dag, men det skulle väl inte dröja länge innan alla vi andra också flyttade isär. Det dröjde en vecka tills Louis flyttade men då sov han bara här, med Eleanor. Även Danielle hade börjat sova här ganska mycket så jag tror hon och Liam hade nästan flyttat ihop. Veckorna gick utan att det hände så mycket. Killarna var ju tvungna att åka runt överallt i ungefär en månad men jag stannade hemma med Eleanor och Danielle. Vi passade på att utnyttja tiden genom att gå och kolla på klänningarna till bröllopet. Min och Danielles var identiska, enkla, knälånga och mörkblåa. Även Eleanors syster och två andra av hennes kompisar som skulle ha varsin klänning. Danielle kollade på priset och låtsades svimma.

- Ähh, Louis lovade mig mitt drömbröllop och då ska jag ha det! säger Eleanor och alla skrattar.

Vi hittade även den perfekta klänningen till Eleanor och vi kom alla överens över att Louis inte fick se klänningen före bröllopet. Enligt Niall hade alla killarna varit och köpt sina kläder någonstans i New York när dom varit där. Dagarna innan killarna skulle komma hem åkte vi på spa och jag tog med mig Kelsey. Vi satt ensamma inuti en bastu och jag tog tillfället i akt att prata med henne om Zayn.

- Gillar du han fortfarande? frågade jag.

- Neej och ärligt talat hade jag nog druckit lite väl mycket, sa hon. - Faktiskt så har jag kanske något på gång med en kille från våran skola.

- Haha skolan, den har jag ju missat totalt sen operationen, sa jag.

- Ja, men du missade inte så mycket så att du måste gå om.

- Men jag tänker ändå inte göra det, jag skippar skolan, jag har det bra ändå.

För sålänge jag hade Niall, kan jag leva på bara vatten och bröd.

Jag vaknade upp nästa morgon i mitt och Nialls hotellrum. Solen trängde igen persiennerna och jag drog upp dom helt och kollade ut över Paris. Det var så vackert, alla byggnader och långt borta kunde man se Eiffeltornet.

- Vackert va? frågade Niall som helt plötsligt dök upp bakom mig.

- Inte vackrare än dig, sa jag charmigt och vände mig om och kysste han.

Jag kom ihåg vad det var vi pratat om i taxin igår och blev glad. Vad det än skulle kräva skulle jag fånga buketten på Louis och Eleanors bröllop. Fast det var lång tid tills dess och det var jag tacksam över, även hur mycket jag älskade Niall tyckte jag att man måste vänta ett tag innan man gifter sig, så att det betyder något. Vi har ju bara träffats i en månad och jag var inte typen som ville gifta sig efter en månad. Sedan började jag tänka efter hur lång tid det var exakt sen vi träffats. Det är ju prick en månad.

- Niall, prick idag har det gått en månad sen vi träffats, sa jag och log.

- Är det sant? Det har jag inte ens tänkt på, det känns som typ igår.

- Så kan vi typ inte gå ut och äta någonstans, bara vi?

- Okej, något särskilt önskemål?

- Italienskt, säger jag och minnena från våran första dejt kommer tillbaka.

- Då blir det italienskt, jag ser till att bordet blir bokat till ikväll vid sju, blir det bra? frågar han.

- Sju blir perfekt, svarar jag.

- Glöm inte att vi ska spela in låtarna idag.

- Just det.

Vi bytte om men det var så mycket tid kvar tills vi skulle åka så vi satt oss ner och såg på film.  Det var någon fransk film fast den var textad så man förstog vad som hände. Sedan fick vi skjuts till studion för att spela in låtarna vi sjöng igår. Det gick faktiskt snabbare än vad jag trott och vi var därifrån på mindre än tre timmar. Klockan var bara fyra, så jag och Niall sökte upp en biograf och såg filmen "Hungerspelen". Jag började gråta när Rue dog och jag kunde höra hur Niall hoppade till när den där hundliknande varelsen hoppade fram. Det var kul och då hade vi lyckats slå ihjäl cirka två timmar så vi bestämde oss för att gå till restaurangen. Men när vi kom fram fick jag panik för alla därinne var finklädda och där kom jag med shorts och linne.

- Dom kommer skratta ut oss, sa jag och ville verkligen inte gå in.

- Äh, det gör inget, du är vacker ändå.

Jag insåg hur fåfäng jag var och struntade i alla andra då vi gick inte för att få vårat bord. Han som gav oss vårat bord stirrade på våra kläder men sa inget. Jag kände även andra blickar vandra över min outfit men sträckte på ryggen och ignorerade dom. Den här kvällen skulle handla om mig och Niall.

Louis blev helt till sig av smset och började springa runt för att kolla alla blommor och att alla visste vad dom skulle göra. Jag och Niall stog med våra gitarrer och Zayn, Liam och Harry skulle köra stämma. Jag går fram till Louis och tar tag i hans arm.

- Det kommer gå bra, det här är perfekt, säger jag.

- Men tänk om nåt går fel, svarar han.

- Hon kommer säga ja, jag lovar.

- Tack.

Sedan ställer jag mig bredvid Niall och hör sedan hissen rassla. Direkt när Louis får syn på Eleanor skiner han upp och börjar prata.

- Hej snygging. Jag hade tänkt sjunga en låta för dig.

You'd think that people would have had enough of silly love songs.

But I look around me and I see it isn't so.

Some people wanna fill the world with silly love songs.

And what's wrong with that?

I'd like to know, 'cause here I go again

I love you

I love you

I can't explain the feeling's plain to me, so can't you see?

Ah, she gave me more, she gave it all to me, now can't you see,

Love doesn't come in a minute,

Sometimes it doesn't come at all

I only know that when I'm in it

It isn't silly, no, it isn't silly, love isn't silly at all.

I love you

I can't explain the feeling's plain to me, so can't you see? (I love you)

Ah, she gave me more, she gave it all to me, now can't you see (I love you)

I can't explain the feeling's plain to me, so can't you see? (I love you)

You'd think that people would have had enough of silly love songs.

But I look around me and I see it isn't so, oh, no.

Some people wanna fill the world with silly love songs.

And what's wrong with that?

I'd like to know, 'cause here I go again

I love you

I love you

I can't explain the feeling's plain to me, so can't you see?

Ah, she gave me more, she gave it all to me, now can't you see?

I can't explain the feeling's plain to me.

När musiken dött ut kunde man se att Eleanors ögon var glansiga och hon visste vad Louis skulle göra. Louis gick fram mot henne och sjönk sedan ner på ett knä. Han höll i hennes hand och började prata.

- Du är mitt livs kärlek, det är dig jag vill vakna upp bredvid varje morgon. Jag vill spendera varenda sekund med dig, för du är den jag aldrig skulle klara av att leva mitt liv utan. Så Eleanor Calder, vill du gifta dig med mig?

- Ja, självklart Louis, självklart, sa hon och hennes tårar började rinna.

Dom kramade om varandra och kysstes länge. Jag kunde höra snyftningar från Danielle och Harry. Efter ett tag började även jag ha det svårt att kämpa emot tårarna. Det var bara så vackert. Dom var så vackra tillsammans. Liam kom och viskade till oss att vi skulle lämna dom ensamma så vi tog alla den lilla hissen ner. Vi var för många för att få plats i bilen så jag och Niall åkte taxi istället.

- Gud vad fint det där var, sa jag och försökte torkabort tårarna utan att mascaran skulle smetas ut.

- Dom är gjorda för varann, svarade han och la armen om min axel. - Precis som vi.

- Jag kan knappt vänta på att se henne i klänningen.

- Jag kan knappt vänta på att se dig i en vit klänning.

- Om jag fångar buketten på deras bröllop så gifter vi oss, okej? slank det ur mig.

- Vi har en deal, säger han och kysser mig.

Zayns synpunkt:

Hela natten hade jag fått konstiga sms och samtal tills jag stängde av mobilen. Inte förräns det var morgon förstog jag vad som hade hänt. Någon hade läckt ut mitt mobilnummer till fansen och även fast jag försökte nekade det så visste jag vem som gjort det, Rachel. Britney hade rätt men det jag var mest arg över var att jag litade på Rachel. Jag rusade ut ur huset för köra till Rachel och fråga henne varför. Var det något jag gjort? Jag fattade inget av vad som egentligen hänt. Vi hade så kul igår, eller? Med gasen i botten var jag framme vid hennes lägenhet. Hon bodde ensam så när jag stog utanför hennes dörr öppnade jag den och klev rakt in. Där satt hon, med bara en stor T-shirt i knät på någon kille. Han hade bara på sig kalsonger. Hon såg på mig, försökte säga något. Men jag vände ryggen till henne och gick ut därifrån. Jag kunde höra hur hon skrek till den andra killen att stanna kvar men hörde dörren stängas och steg i trappan. När jag satte mig i bilen såg jag han komma ut från lägenhetshuset och han kollade på mig. Jag bara körde iväg därifrån och kollade inte för en sekund tillbaka. Hon var borta ur mitt liv för alltid.

Britneys synpunkt:

Jag var den enda som såg Zayn rusa ut och jag visste att hon hade gjort det, svikit han. Jag tänkte länge om jag bara skulle låta bli att göra något, men den här gången skulle hon inte komma undan. Jag tog min mobil och bläddrade fram hennes nummer.

- Hej, det är Rachel, svarade hon.

- Britney här, vad fan har du gjort nu?

- Vad menar du?

- Vad har du gjort mot Zayn? frågade jag men höjde rösten lite.

- Jag har inte gjort något.

Liam kom in i rummet och kollade frågande på mig. Jag höjde fingret mot läpparna och tecknade åt han att vara tyst. Han satte sig ner i soffan och nu kom även Niall in i rummet. Liam viskade något till han och sedan satte han sig tyst i soffan jag stog framför. Jag satte på högtalaren på mobilen och började prata igen.

- Varför kom han då utrusande imorse? frågade jag.

- Inte fan vet jag.

- Så du har inte gjort något?

- Exakt.

Helt plötsligt stog Zayn i rummet och han hade hört vem vi pratade med. Det enda han gjorde var att lägga på samtalet, sedan satte han sig ner i soffan och berättade vad som hade hänt. Jag tyckte så synd om Zayn. Allt han ville var bara att inte spendera livet ensam. Efter det så gick dagarna snabbt med sångträning och planering över Louis frieri. Sen kom dagen då vi skulle åka till Paris. Dagen som jag väntat länge på.

Zayns perspektiv:

Det hade varit en asbra dag med Rachel,hon var helt fantastisk! Vi hade så kul och jag önskade att tiden skulle stått still. Men nu hade jag precis skjutsat hem henne då jag fick ett sms, från Britney.

" Hej Zayn, Britney här!

Ville bara fråga när du ska säga hejdå till Rachel och komma hem? Du kan väl svänga förbi någon affär och köpa lite sminkborttagningsmedel åt mig? Du får pengar sen. :) "

Jag svarar med ett kort "Okej, kommer hem om 20 minuter!". Det lät som en dålig ursäkt för att bevisa att hon visste att jag träffat Rachel, men jag låtsades som att jag inte visste det. Jag svängde snabbt in på någon liten affär och köpte sminkborttagningsmedlet och fortsatte sedan hemåt. När jag kom hem sa ingen något om var jag varit, men Britney kom fram med en sedel i  handen till mig.

- Här har du för sminkborttagningsmedlet, sa hon och räckte fram sedeln.

- Ääh det kostade så lite, det kan jag bjuda på, sa jag och räckte fram påsen med det till henne.

Klockan var bara åtta men jag var väldigt trött efter dagen så jag bestämde mig för att gå och sova. Jag sa godnatt till alla andra och gjorde mig iordning för att sova. Precis innan jag somnar ringer min mobil, från något nummer jag aldrig sett förut.

- Heyy det är Zayn, svarade jag sömnigt.

Det enda jag hörde var massa skrik och man kunde inte urskilja vad vem det nu var sa. Efter tio sekunder la jag på och stängde av ljudet, ovetande vad som egentligen hade hänt. Jag var så trött så jag orkade inte bry mig om det utan somnade.

Nialls synpunkt:

Jag och Britney satt nu ensamma kvar i soffan och såg på någon repris på en gammal tv-serie. Hon låg ihopkrupen med huvudet mot min bröstkorg och jag hade min hand runtom henne. Jag tänkte på det här med att gifta sig och sånt. Det kanske inte skulle vara en så konstig ide, inte nu då såklart, men kanske om några månader. Jag visste redan att jag ville spendera resten av mitt liv med henne, men var mina känslor besvarade?

- Hihi men det är väl bra? svarade jag.

- Men du ser ju hur Rachel hänger och klänger på han, säger hon dystert.

- Men kom igen nu, skit i hon!

- Om det bara vore så lätt.

- Kom igen Kelsey, nu festar vi!

Sedan lämnade jag henne ensam i hörnet. Det kanske inte var så snällt men jag ville inte spendera kvällen med att sitta och deppa tillsammans med Kelsey, inte den här kvällen. Musiken spelades högt och Rachel dansade hela tiden med Zayn. Niall och jag satt i soffan med pringles och varsitt glas med "Vas happenin?".

Zayns perspektiv:

Gud vad kul jag haft idag, Britneys kompisar var verkligen roliga, särskilt Rachel. Alla andra var så blyga medans hon bara var sig själv och jag gillar sådant. Vissa andra av Britneys kompisar bara stog i ett hörn och såg ledsen ut. Jag tror hon hette typ Kelly eller Kelsey. Hon var säkert trevlig bara man blev vän med henne. Men Rachel var verkligen jättekul att vara med så jag kanske borde prata med henne om att träffas igen.

Rachels perspektiv:

Tänka sig att hela One Direction skulle dyka upp på Britneys fest. Det var väldigt tur att jag kom för annars hade jag ju aldrig träffas Zayn. Han var så lätt flörtad, några små söta ord och sedan är det bara att hänga med. Först vart jag sur när jag såg att Niall och Britney var ihop, men storsint som jag är förlät jag henne snabbt och insåg att det kunde vara min biljett till Hollywood. Jag måste bara spela mina kort rätt så kommer allt att lösa sig på bästa möjliga sätt. Jag och Zayn ska bli ett par.

Jag sprang och öppnade dörren och där stog Sandra, Kelsey och Frida. Vi hejade på varann och sen började dom fråga massa frågor och pratade i mun på varann. Jag försökte svara på alla frågor men det var ganska svårt att höra, men när vi kom in i vardagsrummet och dom såg vilka som satt där gjorde dom raka motsatsen till det jag trodde dom skulle göra. Dom blev knäpptysta och paralyserade på något sätt. Jag pekade mot en soffa som Liam satt i och dom gick som robotar och satte sig, ihopklämda bredvid varann för dom var verkligen rädda på något konstigt sätt. Jag gick fram mot Niall och satte mig i hans knä.

- Vi måste ta fram alkoholen innan det blir värre, viskade jag och han började skratta men gick ändå och hämtade en kanna med lila färgat innehåll och röda plastmuggar.

- Hehe det är min och Zayns hemliga blandning, säger han och delar ut glas till alla i rummet medans han skickar runt kannan.

Jag smakade på drinken och den smakade sött med lite päronsmak. Kelsey, Frida och Sandra drack upp hela sin drink i ett svep och blev genast lite mer avslappnade. Kelsey satte sig i en fåtölj och började småprata lite med Zayn medans Frida och Sandra satt kvar och pratade med Liam och även Harry. En tom kanna och tio minuter senare dyker resten av mina vänner upp. Det var Rachel, Carla, Maya och Molly som började med att halsa varsitt glas med Zayns och Nialls mix som tydligen kallades "Vas happenin?". Alla mina kompisar var ganska blyga och pratade bara lite smått, alla förutom Rachel som nästan hade druckit en hel kanna själv och hade prompt nästan knuffat iväg Kelsey från Zayn medans hon själv satt sig i Zayns knä och höll på att flörta. Rachel kunde vara jättesnäll och var alltid med om man ville göra något galet, men hon var även en player, så jag gillade inte att hon höll på med Zayn sådär mycket.

- Niall, vi borde typ eh varna Zayn, säger jag.

- Vadårå, han verkar ju ha så trevligt, säger Niall och kollar bort mot Zayn och Rachel.

- Men hon är lite av en player, jag är bara rädd att hon ska såra han.

- Zayn är vuxen, han kan klara av det isåfall.

- Okej, du har rätt, nu ska vi fokusera på att ha kul, säger jag och ställer mig sedan upp. - Skicka hit lite mer "Vas happenin"!!!

Kvällen fortsätter och runt tio sätter vi på någon komedi med Jim Carrey så det slutar med att alla vrider sig av skratt, fast alkoholen gjorde nog allt roligare. Senare sätter vi på musik och dansar runt som galningar. Jag märkte att Kelsey verkade ledsen och hela tiden kollade bort mot Zayn och Rachel då jag bestämde mig för att gå och prata med henne.

- Vad är det gumman? frågade jag.

- Inget egentligen, bara det att jag typ gillar Zayn, säger hon och hennes kinder blir röda.

Niall körde oss in till London för att handla till ikväll. Vi stannade vid ett Wal-mart och förvånande nog brydde sig nästan ingen om oss. Folk pekade och tog någon bild men ingen gick fram så jag och Niall kunde handla ifred. Vi handlade flera påsar chips och även lite pringles, läsk och efter lite övertalning alkohol.

- Jag är faktiskt arton nu och det ska ju vara en hemmafest, sa jag som anledning och Niall gick med på det och ringde Louis och bad han köpa det.

- Vad vill du ha nudå? frågade han när vi lämnat chipshyllan bakom oss.

- Choklad, massa choklad!

- Haha okej.

Vi går mot hyllan med godis och jag slänger i chokladkakor och andra saker. Sen är vi klara och vi går mot kassan. På väg mot kassan är hyllan med alla olika sorters tidningar och flera av skvallertidningarna har bilder på min och Niall. Några när vi kysstes på restaurangen, några från galan och vissa som bara är när vi varit utomhus. En av tidningarna hade en rubrik som löd "Niall Horan sjänker öga till sin blinda flickvän, frieri påväg?". Jag vände mig bort från tidningarna innan Niall hinner märka att jag stannat upp.

- Hur går det med bara ett öga? frågar jag och krokar fast min ena arm i Nialls arm.

- Först var det konstigt, jag kunde röra ögat men det ville inte se,men nu så är det som att jag alltid haft det såhär, svarar han. - Hur går det för dig då?

- Det går jättebra, jag kan ju se nu.

Vi ställer oss i kassakön och väntar på våran tur att få betala. Det är bara två före oss men självklart måste tanten före oss betala med småpengar. Det dröjer flera minuter innan vi kommer fram till kassörskan som tar betalt för varorna. Sedan går vi ut mot bilen men innan vi ställer in plastpåsarna så tar jag en chokladkaka och börjar äta. Jag ger en bit till Niall som snabbt äter upp den. Vi åkte tillbaka till huset och började fixa iordning. Jag sminkade mig och gjorde om mitt hår. Bandet gjorde sig också iordning så när klockan var sju så satt vi alla i vardagsrummet och väntade på att gästerna skulle komma och sen ringde det på dörren.

Niall körde oss in till London för att handla till ikväll. Vi stannade vid ett Wal-mart och förvånande nog brydde sig nästan ingen om oss. Folk pekade och tog någon bild men ingen gick fram så jag och Niall kunde handla ifred. Vi handlade flera påsar chips och även lite pringles, läsk och efter lite övertalning alkohol.

Jag vaknade upp av att någon eller några stog vid dörren och viskade. Sen såg jag några skymtar av Harry och Zayn innan dom sprang iväg.  Först kommer jag inte ihåg vart jag är men minns sedan gårdagens händelser. Jag vände mig om till höger och där låg Niall, så lugn och fridfull. Det kändes på något sätt elakt att väcka han, men jag ville verkligen inte bli lämnad ensam med dom andra, särskilt inte nu. Det kändes som att det skulle bli en väldigt pinsamt tyst dag.

- Niall vakna, sa jag och skakade lite på han.

- V-v-va? Jag är vaken, svarar han trött och sätter sig upp i sängen.

- Dom vet.

- Åh, aldrig att man får ha något för sig själv, säger han och kysser mig snabbt.

- Hehe jag är hungrig, men ärligt talat livrädd för att gå ut och möta dom, säger jag.

- Äh, dom har också haft tjejer, dom kommer att bete sig som att dom inte vet om det.

Jag gick till mitt eget rum och försökte undvika blickarna från killarna där dom satt i vardagsrummet och åt frukost. Bete sig som att dom inte visste om det? Dom gjorde raka motsatsen. När jag äntligen lyckats ta mig till mitt rum sökte jag i min väska som jag fortfarande inte orkat packa upp. Jag märkte att jag knappt fått med mig några kläder men hängde ändå in det lilla jag fått med mig från mamma in i en stor garderob. Ett par tights och jeansshorts fångar min blick och sedan ett linne och en svart vit kofta. Visserligen så ska jag ju ha fest men jag skrev att dom inte skulle ta på sig något superfint utan bara något dom hade liggandes. Jag hade inte kollat efter något svar från någon av dom, men om jag kände mina kompisar rätt så missade dom definitivt inte festen. Sen tog jag mod till mig och gick ut i köket där Niall stog och gjorde iordning frukost till han själv och en till.

- Här, säger han och räcker mig en skål flingor med mjölk.

Jag tackar och vi går och sätter oss i vardagsrummet tillsammans med resten av bandet. Alla verkar fokusera förvånansvärt mycket på sin frukost och det är nästan knäpptyst.

- Fint väder det är ute idag, säger Louis för att bryta tystnaden.

Alla kollar som på signal ut genom fönstret.

- Det regnar Louis, säger Zayn och börjar flina.

Innan jag riktigt tänker efter öppnar jag min mun för att prata och alla blickar vänds mot mig.

- Vi vet att ni vet, säger jag och alla vänder bort sina ansikten.

Tystnaden är värre än förut och jag lovar att man skulle kunna höra en myra gå. Efter ett tag fnittrar Liam till och alla stirrar mot han. Men det blir för mycket för mig och jag börjar skratta. Till slut skrattar alla i rummet i flera minuter innan Niall avbryter skrattet.

- Britney vi måste åka och handla för ikväll, vi har varken sprit eller snacks, skämtar han.

Jag och Niall sätter oss i bilen och Niall kör iväg.

- Ja, det kunde ju gått värre, säger Niall och vi båda skrattar.

När jag var framme vid lådan öppnade jag den sakta för att inte skrämma henne och precis som jag gissat så i lådan låg en ihopkrupen katt.

- Det är verkligen du Lily, säger jag och tar upp katten. - Jag har saknat dig så mycket, du har absolut ingen aning hur mycket.

- Så det var en lyckad present? frågar Niall och jag nickar och kämpar för att inte börja grina av glädje.

- Hur lyckades du få tag på henne, frågade jag Niall.

- Spelar det någon roll? frågar han och ler sitt mysteriska leende.

- Nej, det viktiga är att hon är med mig, sa jag och satte mig i soffan med Lily i famnen.

- Så vilken film vill du börja med då?

- Har ni Love actually? frågar jag medan jag klappar Lily på magen.

Niall går och kollar i en stor hylla fylld endast av DVD-filmer. Efter ett tag hittar han den och startar den. Innan filmen hunnit börja på riktigt så springer han in för att hämta något i köket. Han kommer tillbaka med två tallrikar och två koppar på en bricka. På tallriken ligger små skivade jordgubbar, bananer, kiwis och två minivåfflor med choklad på.

- Har du gjort det här? frågade jag imponerat.

- Ja, fast med lite hjälp från våran mästerkock Zayn, svarar Niall och sjunker ner i soffan bredvid mig.

Niall lägger sin arm runt mig medans jag sitter med tallriken i knät och Lily inklämd mellan oss. Jag ger en liten bit banan till Lily som hon smaskar i sig. Hon börjar kurra för att visa att hon har det skönt. När filmen är slut har både jag och Niall ätit upp våran frukost och Niall går in i köket för att hämta något igen. Visserligen så har jag inget emot många presenter men med tanke på priserna på alla presenterna hittills så kändes det lite pinsamt på något sätt.

- Dom här har jag inte gjort själv men dom är goda ändå, säger han och kommer tillbaka med en bricka som han ställer på bordet och även ett paket som han ger till mig.

- Men gud vilka söta! säger jag och tar upp en muffins från brickan.

Den har Chanel märket på sig och jag börjar att ana vad som finns i paketet. Jag tar en tugga av muffinsen och den smakar choklad.

- Dom är jättegoda Niall, säger jag och äter upp den i två stora tuggor och börjar sedan inspektera paketet.

- Du får öppna det, säger Niall och sträcker sig efter en muffins han också.

Jag drar bort snöret och inuti paketet ligger en rosa Chanel väska. Den är så otroligt fin så jag bara kramar om Niall och ger han en snabb kyss på munnen.

- Kolla inuti väskan, säger han och jag öppnar väskan.

Min hand drar upp något slags kuvert och jag öppnar det. Ut ur kuvertet trillar något som ser ut som biljetter och sedan ett schema av något slag. Jag undersöker schemat men förstår först inte förräns jag ser biljetterna.

- Ska vi spela in en cover i Paris? frågar jag och Niall ler som aldrig förr.

Britneys synvinkel:

Happy birthday to you

Happy birthday to you

Happy birthday dear Britney

Happy birthday to you

Det var den sången jag vaknade till och det var inte bara Niall som sjöng utan även hela bandet. Då insåg jag att jag hade somnat i soffan men det var nog bra för det betydde att jag hade vanliga kläder på mig. Niall var klädd i sin onepiece medans resten av bandet hade vanliga kläder på sig. Zayn hade stora lila ballonger som han gav till mig och längst ner i snöret hängde ett litet paket. Jag kramade om han och började öppna det lilla paketet. Inuti låg det en silverkedja med ett litet hjärta och på hjärtat något som defenitivt var en diamant. Zayn visade att man kunde öppna hjärtat och sätta in små bilder.

- Så att du kan ha en fin bild på mig och Liam, säger han och skrattar.

- Självklart att jag ska ha det, säger jag och räcker ut tungan åt han och skrattar sedan jag med.

Nästa person är Louis som ger mig ett stort mjukt paket med en onepiece inuti. Jag ger Louis en snabb kram och sen provar jag onepiecen och när den sitter perfekt säger jag på skämt att det är som att ni fått den specialsydd till mig och då blir det först tyst och sedan börjar alla prata i mun på varandra.

- Asså ni vet att ni inte hade behövt köpa så dyra saker, säger jag men innerst inne njuter jag för fullt.

- Öppna mitt paket nu! ropar Harry och ger mig ett paket till.

- Sen mitt! ropar Liam och även han ger mig ett paket.

Jag öppnade Harrys först och där i låg en röd Ipod. Mina ord försvann men Harry bara kramade mig och viskade " Använd den mycket". Jag var nästan rädd för vad som skulle gömma sig i Liams paket. Det var stort och fyrkantigt, inuti gömde sig en kartong och inuti kartongen gömde sig en Michael Kors väska.

- Tack så mycket Liam, säger jag och kramar om han.

Sen kör Niall ut dom i rummet och jag hör ytterdörren öppnas och sen stängas. Niall och jag blir äntligen ensamma och han sätter sig bredvid mig i soffan. Han ställer en stor låda på golvet och jag vill inget hellre än att bara öppna lådan men jag behärskar mig och väntar på att Niall ska säga något.

- Jag hoppas du kommer tycka om den här presenten, jag pratade med dina kompisar om vad du skulle vilja ha och dom sa en sak som du alltid har saknat, säger Niall. - Hehe eller dom sa det iallafall efter en massa skrik och frågor om mig och bandet. Jag hoppas att du kommer känna igen den.

Helt plötsligt slog det mig vad som gömde sig i lådan och jag kastade mig mot den med tårfyllda ögon.