Dom två timmarna gick snabbt och när det var dags såg Eleanor ännu vackrare ut än vanligt. I dagen till ära hade Louis hyrt en rosa limousin som kom och hämtade upp oss. Vi åkte till en strand där det hade ställts upp ett altar och massa stolar. Ungefär 50 meter bort stog ett stort partytält och det var där själva festen skulle vara. Louis och alla killarna stog redan framme vid altaret så Danielle vinkade åt musikerna och dom började spela. Jag skickade iväg barnen att börja gå och gick sedan efter dom. Höger fot först, sedan vänster och fortsätt så. Det var jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara, pressen att om man trillade skulle alla märka det och börja stirra. Men jag kollade mot Niall och gick i takt till musiken. Efter att ha gått en sträcka som kändes som flera mil så ställde jag mig bredvid Niall som planerat. Prästen pratade bara i några minuter innan det var dags för slutet.

- Eleanor Calder, tar du Louis Tomlinson till att bli din äkta make och att älska han tills döden skiljer er åt? frågar prästen.

- Ja, svarade Eleanor och Louis log som jag aldrig sett han le.

- Louis Tomlinson, tar du Eleanor Calder till att bli din äkta maka och att älska hon tills döden skiljer er åt?

- Ja, svarade han och gästerna ställde sig upp och applåderade medans brudparet kysste varann.

Eleanore och Louis började gå mot änden av stolarna bort till tälten men när hon gick förbi mig kollade hon på mig och blinkade. När dom kommit halvvägs vände dom sig om för att prata.

- Är ni beredda? frågade hon och tog sats för att kasta buketten.

När hon kastat den och den flög genom luften hände flera saker samtidigt. Alla flyttade sig från mig och Niall som stog alldeles framför altaret. Gästerna slutade att applådera och blev istället knäpptysta. Buketten var på väg neråt bara några centimeter till höger om mig så jag höjde armarna och tog tag i den med båda armarna. När jag fångat den kollade jag på den och märkte en liten lapp däri. Jag tog fram den och läste.

"Jag visste att du skulle klara det"

När jag vände mig om till Niall hade han ställt sig på ett knä med en ask i handen.

- Britney Lopez, vill du gifta dig med mig?

- Ja Niall, ja.

Lyckotårarna åkte kana nerför mina kinder och alla applåderade igen. Jag hade så många tankar i mitt huvud men en av dom lyckades ta sig igenom min mun.

- Vi gifter oss här och nu, jag behöver ingen vit stor klänning. Eller vad tycker du?

- Allt jag någonsin behövt är bara du.

Vi ställde oss framför prästen som började prata igen och efter mindre än fem minuter var vi Mr och Mrs Horan. När jag kollade in i hans ögon visste jag att vi gjort alldeles rätt och att vi var sammansvetsade förevigt. Vad som än hände, vad som än skulle ske, så skulle vi möta framtiden tillsammans. Vi förevigt och föralltid.