onedirectionfanfics -

Zayns perspektiv:

- Niall can you hear me? sa jag när jag stod bredvid hans sjukhussäng.

Det var hemskt att se honom såhär, helt förstörd.

- He's sleeping, they gave him morphine, he won't wake up until tomorrow, svarade Liam som satt i en stol och bara stirrade på Niall.

- Who did this to you? I'm gonna kill them, sa jag och måttade ett knytnävsslag rakt ut i luften.

Jag ville inte gråta, jag kämpade för att hålla tårarna inne, jag skulle inte visa mig svag.

- And Louis or Harry still isn't answering there phones? frågade jag Liam.

- No, but I can try calling them again.

- Call Harry first, sa jag men skulle aldrig förstå hur mycket som gått förlorat om jag inte sagt något.

Harrys perspektiv:

Kniven vilade i min hand men jag vågade inte. Telefonen ringde och jag svarade men släppte inte taget om kniven.

- Hello, sa jag snabbt.

- Thank god you're answering, you need to get to the hospital, now, sa Liam och det lät som han hade panik.

Jag tog med mig nycklarna, lämnade kniven och gick ut ur lägenheten medans Liam gav instruktioner om vart jag skulle.

- Shut up Liam, why do I need to go to the hospital? frågade jag när jag satt i bilen och började köra.

- It's...Niall...he's in a really bad condition.

- LIAM, WHAT HAPPENED?! skrek jag i telefonen.

När jag kollade tillbaka på vägen fick jag göra en skarpsväng så att jag tappade mobilen i baksätet. Jag hade inte tid att stanna och plocka upp den så jag körde vidare med gasen i botten.

- Niall Horan, Im here to see him, sa jag till sköterskan i receptionen hos sjukhuset.

- Are you a family member? frågade hon.

- No...I'm his best friend, I'm Harry Styles!

Hon verkade söka efter något bland alla papper men efter någon minut skrev hon en lapp med ett rumsnummer.

- Don't say it outloud, the journalists are spying on us, viskade hon och pekade lite gömt mot väntrummet där det satt flera personer med kameror.

- Thank you, sa jag och kollade på lappen.

Våning 4, korridor B-3, rum 427. Jag hittade en hiss som jag lyckades stoppa med två doktorer som pratade med varandra så dom knappt märkte mig. Knappen med våning fyra lyste redan så jag antog att även doktorerna skulle dit.

- There isn't anything linking them together, I still thinks she just found him.

- But you saw her yourself, she's...she's...

- Dead, atleast here soul is.

- You're wrong, I think she's more alive inside of her than the rest of us, it's just something blocking her speak ability.

- Either way, we can't keep her here, she doesn't have any physical problems.

- We'll let the therapist talk to her and he can decide what we do next.

- He's with her now, trying to see if she knows the guy in the alley.

Hissdörrarna öppnades och jag skyndade mig ut ur hissen och sökte efter rätt korridor. Problemet var att det här sjukhuset var stort, riktigt stor och jag var inte bäst på att hitta dit jag skulle.

- Excuse me, can you show me the way to this room? frågade jag en sköterska var påväg förbi mig.

- Sure, just wait a second, sa hon och tog upp sin sökare och knappade in något. - Okey, follow me now and we'll find your friend.

Jag följde efter henne genom tre korridorer och sedan pekade hon mot en dörr och jag gick snabbt dit. Persiennerna var fördragna till rummet men jag gick in utan att knacka på. Det första jag såg var Niall, med gips runt en arm och ett ben, alldeles röd i ansiktet, liggandes i sjukhussängen.

- Who are you? frågade en okänd mansröst så jag drog blicken från Niall och kollade in resten av rummet.

Först kände jag inte igen henne för hon såg så...rädd ut. Men när jag granskade henne där hon satt var det självklart, men hon såg bara...tom. Som att hon inte hade någonting inuti sig utan att hon bara var ett skal. Blicken förändrades inte ett dugg när hon såg på mig, det gjorde ont i hjärtat att ta emot den iskalla blicken.

- I will ask you once again, sa mannen. - Who are you?

- I'm Harry Styles, friend of Niall, svarade jag men hade fortfarande blicken på Evelina. - Who are you?

- I'm Brian, therapist and this is Evelina.

- I know

- You know who this is?

- She's my girlfriend, sa jag och jag tyckte mig se en liten ryckning i Evelinas öga, men hon återvände till sin känslolösa mask.

Tack så sjukt mycket för kommentarerna på förra inlägget, tack!♥

Louis synpunkt:

När jag vaknade befann jag mig bredvid Harry i hans säng. Det tog några sekunder att komma ihåg vad jag gjorde här men när minnena kom tillbaka flög jag upp ur sängen i ren panik. Harry började röra på sig men jag sprang ut ur rummet och plockade upp mina kläder som låg utspridda på golvet. Så snabbt som möjligt försökte jag ta på mig alla kläder men jag fastnade med huvudet i tröjan och for ner i golvet.

Harrys synpunkt:

Louis väckte mig när han rusade ut ur rummet men jag förstog inte vad som hade hänt. Jag reste mig upp och drog på mig ett par kalsonger och gick sedan ut i vardagsrummet där Louis reste sig upp från golvet med huvudet inuti tröjan.

- Want me to help you? sa jag och gick fram till han och drog lite i tröjan.

- DON'T TOUCH ME! skrek han och backade bort från mig.

När hans huvud hittat ut ur tröjan var det förvridet av sorg, eller var det rädsla?

- What's wrong? frågade jag och kände tårarna som var påväg.

- YOU'RE WRONG, WHY DID YOU DO THIS TO ME?

- BECAUSE I LOVE YOU! skrek jag samtidigt som tårarna föll som regndroppar nerför mina kinder. - I love the way you fix your hair in the morning, I love your smile when your sitting in the couch watching tv, I love the way you look at me and I love the way you make me feel.

- AND I LOVE ELEANOR, NOT YOU!

- LOOK ME IN THE EYES AND TELL ME YOU DON'T LOVE ME.

Louis vände sig om, såg mig rakt i ögonen och viskade nästan ohörbart.

- I don't love you.

Sedan gick han ut ur lägenheten och jag bröt ihop. Jag kastade runt allt jag fick tag på, jag sparkade sönder bord och kastade saker genom fönstret. Det kändes som att mitt hjärta bokstavligen skulle delas i två delar, det gjorde så ont att jag inte kunde stå ut. Jag gick mot köket för att hämta den stora köttkniven och när den vilade i min hand lekte jag med tanken att köra den rakt genom min bröstkorg. Det skulle göra slut på all smärta, allt lidande, all sorg, det skulle göra slut på allt. Jag skulle inte behöva stå ut med mitt liv, det skulle bara ta slut. I några sekunder tvekade jag men sedan insåg jag att det skulle vara bäst för alla om jag gjorde det. Mitt grepp om kniven hårdnade och jag samlade mod för att våga trycka kniven genom min hud, rakt in i mitt hjärta.

Inte så långt men har knappt tid att skriva...:o

Men kommentera vad ni tycker om HELA novellen snälla, så jag vet hur ni vill ha den:)

Evelinas synpunkt:

Jag stog ute på balkongen och rökte när jag såg Adam återvända. Snabbt släckte jag cigarretten och tog av mig till underkläderna. Men han kom aldrig, det dröjde fem minuter, en kvart och sedan en timma, men han dök aldrig upp. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men jag fick som en dålig känsla, så jag drog på mig en lång kappa och gick ut ur lägenheten och ner på gatan. Adam syntes inte till men jag började gå utmed trottoaren tills jag kom fram till en gränd som jag snabbt kollade in i och sedan gick vidare. Fast några sekunder senare insåg jag att någon låg där inne så jag backade och tog små, sakta steg in i gränden.

- Hello? frågade jag men sedan såg jag att personen var helt blodig.

Men sekunden jag såg vem det var fick jag panik. Jag föll ner på knä och tappade andan.

- Niall, sa jag men det var knappt hörbart.

Det var som att något inom mig föll isär, det var obeskrivligt. Fast på ett sätt var det som att något i mitt hjärta byggde sig större och större tills det tryckte mot huden. Jag ville härifrån, det var som att hela mitt sinne brändes av synen, men ändå kunde jag inte röra mig. Det är omöjligt att förklara känslan i ord, men allt bara försvann på något sätt. Jag bara satt där på knä framör Niall, som höll på att dö, men jag kunde inte göra något. Alla tankar om att jag måste resa mig upp, måste skaffa hjälp, måste göra någonting bara försvann. Det var som att min själ höll på att lämna min kropp. Efter några minuter började jag krypa sakta ut ur gränden, men jag föll rakt ner i backen när jag nådde trottoaren.

Harrys synpunkt:

Louis och jag satt vid baren och hade druckit några drinkar. Jag kände mig inte ett dugg berusad men Louis skulle nog inte dricka så mycket mer.

- Louis, I think we should be thinking about going home now, sa jag.

- Okey, whatever you want, svarade han men sluddrade lite på orden.

Jag fick leda Louis lite smått påvägen hem till våran lägenhet. När vi väl var framme fick jag en galen ide, kanske att det var alkoholen som fick mig att göra det.

- Louis, you know that i really like you, sa jag och ställde mig bara några

centimeter från han. - Really much.

Han skrattade smått och jag var beredd på att han skulle backa, men istället kände jag hans läppar mot mina. Jag drog mina fingrar igenom hans hår och kysste honom tillbaka. En elektrisk stöt for igenom min kropp och jag ville bara ha mer. Jag drog han närmare och drog med handen efter hans magmuskler. Det är helt omöjligt att beskriva känslan, det jag visste var att jag ville närmare han. Jag bet lite smått i hans läpp men sedan försökte jag ta det här till en annan nivå. Mina händer sökte efter hans tröjkant och började sakta dra av han den. Min mobil började ringa men jag stängde av den utan att kolla vem det var från. Inom loppet av tio minuter låg våra kläder utspridda i lägenheten medans vi förflyttat oss in i mitt sovrum för lite gemensamma aktiviteter.

Äntligen lite bedroomaction;))

Men gå gärna och gilla min facebooksida för sjukt roliga bilder, ganska svåra att förklara men ni som hört om "The typical svensken" så har jag en fast "The typical directioner"!

http://www.facebook.com/pages/The-typical-directioner/331008970312824

Louis synpunkt:

Jag borde åkt tillbaka till Eleanor för Harry verkade ju må bra nu, men han verkade bara så glad över att ha mig hemma. Ärligt talat så hade jag saknat han, även fast vi knappt spenderat någon tid ifrån varandra. Jag saknade ju Niall, Liam och Zayn men det var något inom mig som bara lös upp när jag var med Harry, vi var verkligen bästa kompisar. Men jag blev nästan irriterad på mig själv av att jag hellre spenderade tid med Harry än Eleanor. Kanske att...fast nej, jag älskade Eleanor Calder, det var hon och jag.

Harrys synpunkt:

- Can't we go to a bar? frågade jag Louis medans jag stod och diskade tallrikarna från våran middag.

- Sure, should i dress up or something?

- Nah it's not that fancy, just a place around the corner.

- Okey, finish that and we'll go then.

- Just a few minutes.

Jag diskade slarvigt klart resten av disken och ropade sedan åt Louis att jag var redo att gå. Vi tog på oss varsin jacka och gick sedan.

- Did you know it was there I met Evelina? sa jag för att se hur han skulle reagera.

Louis synpunkt:

- No I didn't, cool, svarade jag med ett falskt intresse.

Varför var han tvungen att prata om Evelina nu? Det skulle bara vara honom och jag...alltså ikväll. Han gillade henne nog verkligen, det var ju bra, men på något sätt ville jag vara den han valde först, den som betydde mest i hela världen.

- So you guys are getting serious? frågade jag.

- I don't know, I just like spending time with her, but I think she's mad at me, svarade Harry och han lät verkligen ledsen över det.

Jag visste att jag skulle få ångra det jag var påväg att säga. Allt som skulle ske kanske inte skulle skett om jag bara bytt samtalsämne och gått vidare. Istället stannade jag upp mitt på trottoaren och sa säkert.

- Then I'm gonna help you get her back, I want you to be happy.

Det var sant, för allt jag egentligen ville var att Harry skulle vara lycklig.

Nialls synpunkt:

Jag kollade ner på min klocka som visade fem minuter i sex. Sedan såg jag en lång man närma sig ingången till lägenhetshuset och jag undrade om det var honom som jag väntat på. Jag hade ingen aning om vad jag egentligen hade för plan, men det var som att min kropp hade en egen vilja.

- Excuse me sir, what's your name? frågade jag mannen som var påväg in genom dörren.

- That's not your business, sa han, men det var allt jag behövde, rösten var samma som mannen som besökt Evelina idag.

Jag visste inte vad jag skulle göra men helt plötsligt tog jag kraft med knytnäven och slog till mannen så hårt jag kunde. Men hans reaktion var något jag aldrig kunnat gissa mig till. Han tog tag i mig och drog iväg mig till en gränd med hans hand över min mun.

- What kind of stupid motherfucker are you? sa han och höjde sedan sin näve och svingade rakt mot min näsa.

Blodet rann ur näsan och jag kände den klibbiga vätskan spridas över hela mig. Men han slog igen och igen, på kinden, armen, magen, överallt. Jag kunde inte förmå mig själv att skrika, utan bara låg där och tog emot slag för slag. När han äntligen slutat slå mig kände jag inget annat än smärta och allt blev svart.

Jag vet dålig uppdatering men har seriöst inte tid att skriva varje dag, det är ju sommar FFS!

Men kommentera gärna för ju mer kommentarer desto motiverad blir jag!:D

Harrys synpunkt:

När jag vaknade upp sken solen rakt in i mina ögon och bländade mig så jag fick resa mig med hjälp av att stödja mig mot soffan. Jag hörde ljud från köket så jag gick sakta dit, men vem var det? Louis skulle inte komma hem på flera dagar men vem annars kunde det vara? Jag försökte undvika tanken av att det var någon som gjort inbrott, fast jag borde väl ha hört något. Den digitala klockan på väggen visad 10.37 och det verkade ju en konstig tid att göra inbrott på. Helt plötsligt hörde jag fotsteg och någon uppenbarade sig framför mig.

- AAAAAAAAHHHHHHHHH! skrek jag innan jag såg vem som stog där.

- Take it chill, it's just me, sa Louis.

- Why? What are you doing here? frågade jag.

-Yeah...eh...it was like...that...Eleanor is on her period, sa han men jag såg att han ljög.

Jag blev bara helt tyst och nickade smått som svar. Louis rodnade även fast det han sagt var en lögn, gulligt.

- Here give me a hug, sa jag och kramade om honom.

När jag höll honom i mina armar var det som att allt blev bra. Det spelade ingen roll vad jag än gjort, det var bra nu. Jag skulle inte dricka sådär mycket eller ta droger igen, jag förstog inte ens varför jag börjat. Tanken på att han lämnat Eleanor där på spat bara för att få komma hem till mig värmde och mina läppar formades till ett äkta euforiskt leende.

Nialls synpunkt:

Jag stog utanför Evelinas lägenhetshus med en lapp i handen där det stod en adress. Lappen hade jag fått av Harry igår i taxin men han var säkert för hög för att minnas. Harry själv hade inget minne av varför hon åkt hem tidigare, men jag misstänkte att han inte var helt ärlig. Hela han hade osat av marijuana eller vad det nu var, precis som Evelina. Jag förstog inte varför jag var här, det var Harry som borde göra det här, det var Harry som skulle se till att hon mådde bra. Men ändå befann jag mig här med en ros i den andra handen. Jag gick upp för trapporna istället för att ta hissen som såg alltför trasig ut för att funka. Ringklockan vid hennes dörr hade en liten lapp klistran över sig med ordet "trasig" så jag knackade på istället. Efter någon minut öppnade hon dörren och drog in mig i hennes lägenhet.

- Helloooo Niall, missed our game? sa hon och skrattade högt för sig själv.

- No...I'm just here to check if your okey, what happened yesterday? frågade jag och såg hennes leende svalna för några sekunder innan hon började prata igen.

- I didn't feel so good, sa hon men vände bort blicken.

- Okey, so everything is fine?

- Mmm...sort of.

Och det jag skulle göra nu förändrade allt, hade jag bara gått ut därifrån och sagt hejdå till Evelina hade vi aldrig träffats så här personligt igen. Men det var någonting som höll mig kvar, någonting som inte stämde.

- Tell me all about it, I promise it will stay between us two, sa jag och tog tag i hennes hand.

Vi satte oss ner i varsin ände av soffan och hade fötterna mot varandra. Jag kunde se hur hon försökte säga något, men hon vågade inte. Hon hade blicken nedåt medans hon rörde med fingrarna efter hennes ben. Tystnaden började som pinsam, men efter ett tag fann vi varandra stirrandes djupt in i varandras ögon. Helt plötsligt knackade det på dörren och Evelina flög upp och sprang till dörren och kollade genom kikhålet.

- Go and hide in the bathroom, viskade hon och pekade mot en dörr.

- Why?

- Just do it, please. It's something i got to do. Take these, I don't want you to hear.

I handen hade hon en iPod och ett par hörlurar som hon gav mig. Hon hade ett skrämt uttryck i ansiktet och jag borde hjälpa henne, men som den fegisen jag är gjorde jag som hon sa, jag gick och gömde mig. Jag satte i hörlurarna i öronen men jag satte inte på någon musik, min nyfikenhet tog över.

- You're not supposed to be here now, it's not six yet, sa Evelina.

- Well you're not busy so does it even matter? frågade en mansröst.

- What if I would have been?

- You're not, so does it even matter?

Det blev tyst i några sekunder innan jag hörde någon slå till den andra och sedan ytterligare ett slag.

- I told you, not now! sa Evelina med höjd röst.

- Fuck you, why do I even buy from you?

- Well I don't know, just leave and come back later!

- Fine then, I'll be back.

Jag hörde ytterdörren öppnas och stängas med en väldig smäll så jag satte på musiken i iPoden och några sekunder senare öppnade hon dörren. Hela hennes högra kind var röd och jag antog att hon tog emot ett av slagen.

- What hap...

Men hon avbröt mig med att bara skaka på huvudet och jag blev helt tyst. Det hela var sorgligt på något sätt, för självklart hade man hört talas om personer som sålde sig själva, men det här var på riktigt.

- But why?

- Do you really think I can afford this apartment with a waitress salary?

Jag hörde hur hon hade svårt att prata utan att brista ut i gråt och jag visste bara inte vad jag skulle säga.

- Just go, please.

Jag gick ut genom dörren och direkt när den slagit igen hörde jag henne gråta ut och även jag blev full av tårar. Men jag vågade inte säga något, för jag var så jävla mesig.

Ett långt kapitel! Taaaddaaaa!

Ändrade planer! Jag åker inte till Uddevalla förräns vecka 30 så ni får en någorlunda bra uppdatering, det är ju trots allt sommarlov! Men kommentera gärna:D

Harrys synpunkt:

Jag hade inte hört från Evelina på flera timmar då hon rusat bort från paintballen. Mitt samvete började gnaga i huvudet då jag började nyktra till. Niall sa knappt något när vi tog taxin hem, hade han hört vad jag sagt? Ju mer nykter jag blev, ju mer ångest fick jag över det jag sagt. Jag försöte ringa och smsa, men hennes mobil var avstängd. Suget efter alkohol ökade men jag skulle inte dricka något mer, inte efter jag fått reda på hur elak jag blev när jag var full. Men det kunde väl inte vara så farligt med bara ett glas, eller hur? Fast ett glas blev flera glas, flera glas blev mer än vad jag kunde hålla koll på och åter igen svävade jag och alla dåliga tankar försvann. I min hjärna dunkade hög musik och jag dansade för mig själv tills jag föll ihop på soffan.

Louis synpunkt:

Jag bad taxichauffören att köra så snabbt han kunde och när jag var hemma rusade jag upp för trapporna. Men när jag äntligen stod där utanför dörren, redo att öppna den, blev jag rädd. Vem vet vad jag skulle få se där inne, hon lät verkligen som att något riktigt hemskt hänt. Jag tog mod till mig och öppnade sakta dörren och klev in. Det var tyst och av någon anledning smög jag in i rummet.

- Harry? viskade jag och gick längre in i rummet.

Sedan såg jag han liggandes i soffan, alldeles utslagen. Gulligt, men när jag gick närmare kände jag lukten av alkohol strömma från honom. Någonting inom mig blev så ledsen, rent av deprimerad, av att se han ligga där. Jag ville prata med han, fråga vad fan han höll på med. Men jag vågade inte, jag hade ingen aning om vad jag skulle säga när hans grönblåa ögon borrade sig fast i mig. Jag lämnade honom i soffan med en känsla av att jag svek honom, att jag övergav han.

Evelinas synpunkt:

Jag hade förstört Harry Styles.

Jag hade förvandlat honom till mig.

Jag mådde så dåligt, för allt Harry sagt var sant.

Jag var en hora, ett fullo.

Jag visste hur jag kunde överföra smärtan, göra den till en fysisk smärta.

Jag skärde med rakbladet, blodet rann och blandades med mina tårar.

Harrys synpunkt:

Jag hade inte hört från Evelina på flera timmar då hon rusat bort från paintballen. Mitt samvete började gnaga i huvudet då jag började nyktra till. Niall sa knappt något när vi tog taxin hem, hade han hört vad jag sagt? Ju mer nykter jag blev, ju mer ångest fick jag över det jag sagt. Jag försöte ringa och smsa, men hennes mobil var avstängd. Suget efter alkohol ökade men jag skulle inte dricka något mer, inte efter jag fått reda på hur elak jag blev när jag var full. Men det kunde väl inte vara så farligt med bara ett glas, eller hur? Fast ett glas blev flera glas, flera glas blev mer än vad jag kunde hålla koll på och åter igen svävade jag och alla dåliga tankar försvann. I min hjärna dunkade hög musik och jag dansade för mig själv tills jag föll ihop på soffan.

Louis synpunkt:

Jag bad taxichauffören att köra så snabbt han kunde och när jag var hemma rusade jag upp för trapporna. Men när jag äntligen stod där utanför dörren, redo att öppna den, blev jag rädd. Vem vet vad jag skulle få se där inne, hon lät verkligen som att något riktigt hemskt hänt. Jag tog mod till mig och öppnade sakta dörren och klev in. Det var tyst och av någon anledning smög jag in i rummet.

- Harry? viskade jag och gick längre in i rummet.

Sedan såg jag han liggandes i soffan, alldeles utslagen. Gulligt, men när jag gick närmare kände jag lukten av alkohol strömma från honom. Någonting inom mig blev så ledsen, rent av deprimerad, av att se han ligga där. Jag ville prata med han, fråga vad fan han höll på med. Men jag vågade inte, jag hade ingen aning om vad jag skulle säga när hans grönblåa ögon borrade sig fast i mig. Jag lämnade honom i soffan med en känsla av att jag svek honom, att jag övergav han.

Evelinas synpunkt:

Jag hade förstört Harry Styles.

Jag hade förvandlat honom till mig.

Jag mådde så dåligt, för allt Harry sagt var sant.

Jag var en hora, ett fyllo.

Jag visste hur jag kunde överföra smärtan, göra den till en fysisk smärta.

Jag skärde med rakbladet, blodet rann och blandades med mina tårar.

Jag kommer åka till Uddevalla på måndag och vara borta i en månad så det kommer nog inte dyka upp något kapitel då! Förlåt för den dåliga uppdateringen men är upptagen men inspelningar och packning!

Tack för att ni fortfarande läser!♥

Harrys synpunkt:

Efter kanske någon timmas paintballspel stötte jag på Evelina när jag sprang mellan träden.

- Evelina, come over here, viskade jag och hon smög mot mig där jag satt och gömde mig bakom en buske.

Hon slog sig ner bredvid mig och jag kunde känna lukten av marijuana strömma ut ur hennes mun. Jag borde försöka få henne att sluta, men ärligt talat, vad var det värsta som kunde hända?

- Do you have some more? frågade jag och log mot henne.

- Harry, is that a good thing for a worldfamous singer with millions of young fans?

- Haha, funny, sa jag men min röst hårdnade till lite.

Hon märkte den lilla röstskillnaden och såg ut att tveka ett tag, men sedan halade hon fram en liten påse med färdigrullade jointar

- Thank you, got a lighter to? frågade jag men innan jag avslutat frågan tände hon en joint och gav den till mig. - Thanks darling.

- Remember, this isn't you, make sure you stop it soon.

- And who's that coming from? You drink and smoke everyday, soon you're probably gonna have to start selling sex to afford it,sa jag och kände hur mitt mod ökade. - Go home and call some booty call or something.

- Maybe I will, sa hon och jag hörde gråten i hennes hals.

Hon kastade iväg sitt vapen och gick sedan iväg. Men varför skulle jag bry mig? Jag hade bara sagt sanningen, hon behövde få veta det, för eller senare.

Louis synpunkt:

- The food is so good, they must grew their own fruits and vegetables here, sa Eleanor där hon satt mitt emot mig vid lunchbordet.

Jag bara log och nickade, som jag gjort för det mesta den senaste tiden. Det var bara inte samma sak som det brukade vara, VI var inte samma sak som förut.

- Eleanor, I've been thinking about something, haven't you noticed that we're, var allt jag hann säga innan min mobil började vibrera och låta.

Jag tog upp den ur fickan och såg att det var ett inkommande samtal från ett okänt nummer, men jag svarade ändå.

- Hi, this is Louis Tomlinson.

- My name isn't important, but you need to come home know, Harry needs you, sa en kvinnlig röst, men det lät som att hon var på gränsen till tårar och knappt kunde hålla emot sin sorg.

- What, why? frågade jag men det var försent, hon hade redan lagt på.

- Who was it? frågade Eleanor.

- I don't know, but I need to go home, now!

- But why?

- Harry needs me.

- And so do I.

- I'm sorry baby, but I think this is really important, stay here and enjoy the spa for the rest of the days.

Jag lämnade henne där och gick snabbare och snabbare ut till där min bil stog och väntade. Fast nej, jag var ju tvungen att lämna kvar den åt Eleanor, så jag ringde en taxi. Jag försökte ringa upp numret som ringt mig, men det tutade bara upptaget.

Harrys synpunkt:

Efter kanske någon timmas paintballspel stötte jag på Evelina när jag sprang mellan träden.

- Evelina, come over here, viskade jag och hon smög mot mig där jag satt och gömde mig bakom en buske.

Hon slog sig ner bredvid mig och jag kunde känna lukten av marijuana strömma ut ur hennes mun. Jag borde försöka få henne att sluta, men ärligt talat, vad var det värsta som kunde hända?

- Do you have some more? frågade jag och log mot henne.

- Harry, is that a good thing for a worldfamous singer with millions of young fans?

- Haha, funny, sa jag men min röst hårdnade till lite.

Hon märkte den lilla röstskillnaden och såg ut att tveka ett tag, men sedan halade hon fram en liten påse med färdigrullade jointar

- Thank you, got a lighter to? frågade jag men innan jag avslutat frågan tände hon en joint och gav den till mig. - Thanks darling.

- Remember, this isn't you, make sure you stop it soon.

- And who's that coming from? You drink and smoke everyday, soon you're probably gonna have to start selling sex to afford it,sa jag och kände hur mitt mod ökade. - Go home and call some booty call or something.

- Maybe I will, sa hon och jag hörde gråten i hennes hals.

Hon kastade iväg sitt vapen och gick sedan iväg. Men varför skulle jag bry mig? Jag hade bara sagt sanningen, hon behövde få veta det, för eller senare.

Louis synpunkt:

- The food is so good, they must grew their own fruits and vegetables here, sa Eleanor där hon satt mitt emot mig vid lunchbordet.

Jag bara log och nickade, som jag gjort för det mesta den senaste tiden. Det var bara inte samma sak som det brukade vara, VI var inte samma sak som förut.

- Eleanor, I've been thinking about something, haven't you noticed that we're, var allt jag hann säga innan min mobil började vibrera och låta.

Jag tog upp den ur fickan och såg att det var ett inkommande samtal från ett okänt nummer, men jag svarade ändå.

- Hi, this is Louis Tomlinson.

- My name isn't important, but you need to come home know, Harry needs you, sa en kvinnlig röst, men det lät som att hon var på gränsen till tårar och knappt kunde hålla emot sin sorg.

- What, why? frågade jag men det var försent, hon hade redan lagt på.

- Who was it? frågade Eleanor.

- I don't know, but I need to go home, now!

- But why?

- Harry needs me.

- And so do I.

- I'm sorry baby, but I think this is really important, stay here and enjoy the spa for the rest of the days.

Jag lämnade henne där och gick snabbare och snabbare ut till där min bil stog och väntade. Fast nej, jag var ju tvungen att lämna kvar den åt Eleanor, så jag ringde en taxi. Jag försökte ringa upp numret som ringt mig, men det tutade bara upptaget.

Nu när jag börjat komma in lite i novellen vill jag gärna veta hur ni tycker novellen ska vara.

Tycker ni om det jag skrivit hittills eller är det något ni vill att jag ska ändra på?

Ska den vara mer sorgsen, glad, spännande?

Uppskattar era svar mycket!:D

Evelinas synpunkt:

Jag vill skjuta någon, nu. I några sekunder granskade jag min ide att skjuta Harry men det var nog inte en så smart ide. Vi satt i hyddan i några minuter men inget hände, så jag tog fram en liten påse jag gömt i skon.

- Harry I'm bored, I'll go outside and shoot somebody.

- Yeah sure, we'll met up later, sa han och sprang hukande ut ur hyddan.

Bra, då kunde jag stanna kvar här och röka. Jag hällde ut dom små jointarna ur påsen och tände på en och förde den till munnen. Men när jag hörde steg utanför hyddan skyndade jag mig att gömma jointarna bakom en stor låda.

Nialls synpunkt:

Det här var så kul och då hade jag inte ens börjat skjuta. Jag skulle definitivt söka reda på Harry och Evelina. Utan att bli upptäckt smög jag mot hyddan där jag visste att Harry alltid brukade gömma sig. När jag rusade in såg jag Evelina huka sig och utan tvekan sköt jag ett skott mot hennes överkropp.

- BAM! You're dead now, sa jag och skrattade.

- Haha you too, sa hon och sköt ett skott på mig.

- Then we have to wait here for five minutes.

- Then lets play something, truth or dare maybe? frågade hon och skrattade lite till.

Jag hade en dålig känsla om det hela, spela sanning och konsekvens med min bästa väns flickvän, men jag gick med på det ända och satte mig mittemot henne.

- I wanna ask first, so Niall, truth or dare?

- Truth i think.

- Okey...are you a virgin?

- Ehm...hmm...kinda...yes...

Varför ljög jag inte för henne som jag brukade ljuga för alla andra? Men det var för sent nu.

- Okey, your turn to ask!

Hon verkade knappt bry sig om det, det kanske inte var en så stor grej ändå.

- Truth or dare?

- Truth.

- Did you just smoke some weed?

Jag visste att hon hade gjort det, men ville se om hon också skulle vara helt ärlig.

- Yes, want some? svarade hon och drog fram en liten påse bakom en låda.

- No thanks, your turn to ask.

- Truth or dare.

- Dare.

Hennes ansiktsuttryck ändrades när ordet smugit sig fram över mina läppar. Det var osmart, riktigt idiotiskt faktiskt, men det var något inom mig som planterat iden och fått den att se smart ut.

- Kiss me, sa hon och log.

Nej, det var Harrys flickvän, jag kunde inte kyssa henne. Men det var något inom mig som lutade mig närmare henne och kysste henne. Andedräkten stank av rök, men ändå kysste jag henne länge. Jag var inte så oskyldig ändå, jag hade nyss fått min bästa kompis flickvän att kyssa mig. Fast det var hennes fel också, hon hade inte behövt välja just det. När vi släppte taget om henne ångrade jag mig så sjukt mycket, men kunde inte låta bli att le smått mot henne innan jag gick ut ur hyddan. Det där fick aldrig upprepas igen, aldrig någonsin.

Evelinas synpunkt:

Jag vill skjuta någon, nu. I några sekunder granskade jag min ide att skjuta Harry men det var nog inte en så smart ide. Vi satt i hyddan i några minuter men inget hände, så jag tog fram en liten påse jag gömt i skon.

- Harry I'm bored, I'll go outside and shoot somebody.

- Yeah sure, we'll met up later, sa han och sprang hukande ut ur hyddan.

Bra, då kunde jag stanna kvar här och röka. Jag hällde ut dom små jointarna ur påsen och tände på en och förde den till munnen. Men när jag hörde steg utanför hyddan skyndade jag mig att gömma jointarna bakom en stor låda.

Nialls synpunkt:

Det här var så kul och då hade jag inte ens börjat skjuta. Jag skulle definitivt söka reda på Harry och Evelina. Utan att bli upptäckt smög jag mot hyddan där jag visste att Harry alltid brukade gömma sig. När jag rusade in såg jag Evelina huka sig och utan tvekan sköt jag ett skott mot hennes överkropp.

- BAM! You're dead now, sa jag och skrattade.

- Haha you too, sa hon och sköt ett skott på mig.

- Then we have to wait here for five minutes.

- Then lets play something, truth or dare maybe? frågade hon och skrattade lite till.

Jag hade en dålig känsla om det hela, spela sanning och konsekvens med min bästa väns flickvän, men jag gick med på det ända och satte mig mittemot henne.

- I wanna ask first, so Niall, truth or dare?

- Truth i think.

- Okey...are you a virgin?

- Ehm...hmm...kinda...yes...

Varför ljög jag inte för henne som jag brukade ljuga för alla andra?

Men det var för sent nu.

- Okey, your turn to ask!

Hon verkade knappt bry sig om det, det kanske inte var en så stor grej ändå.

- Truth or dare?

- Truth.

- Did you just smoke some weed?

Jag visste att hon hade gjort det, men ville se om hon också skulle vara helt ärlig.

- Yes, want some? svarade hon och drog fram en liten påse bakom en låda.

- No thanks, your turn to ask.

- Truth or dare.

- Dare.

Hennes ansiktsuttryck ändrades när ordet smugit sig fram över mina läppar. Det var osmart, riktigt idiotiskt faktiskt, men det var något inom mig som planterat iden och fått den att se smart ut.

- Kiss me, sa hon och log.

Nej, det var Harrys flickvän, jag kunde inte kyssa henne. Men det var något inom mig som lutade mig närmare henne och kysste henne. Andedräkten stank av rök, men ändå kysste jag henne länge. Jag var inte så oskyldig ändå, jag hade nyss fått min bästa kompis flickvän att kyssa mig. Fast det var hennes fel också, hon hade inte behövt välja just det. När vi släppte taget om henne ångrade jag mig så sjukt mycket, men kunde inte låta bli att le smått mot henne innan jag gick ut ur hyddan. Det där fick aldrig upprepas igen, aldrig någonsin.

Haha jag börjar verkligen bli dålig på att uppdatera, men det är för att jag faktiskt har ett liv också!;)

Men kommenteraaaaa !^^

Evelina följde med under viss protest. Men jag lyckades muta henne med att jag skulle köpa henne några designerskor eller vad det nu var. Jag hade överflödigt med pengar så det var väl bara bra ifall någon fick användning av dom.

- Haaaaaayyyeee theeerrreeee I'm Niiialll, sa Niall när vi satt oss bredvid honom i taxin.

Evelina kunde defentivt hantera spriten bättre, för hon svarade trevligt och berättade vad hon hette medans Niall fortfarande höll på att skratta ohejdat.

- Well i got to agree that Niall is a cutie, sa Evelina skämtandes.

Men något i hennes ögon sa att en gnutta ärlighet gömde sig i orden hon sagt.

- Just don't do anything stupid now, svarade jag men hon himlade bara med ögonen.

- Since when have i done anything stupid?

Jag bara skrattade åt hennes fråga istället för att besvara den. Det var bara lättare att skratta iväg allt. Jag har ingen aning om hur lång stund det dröjde innan taxin stannade men Niall hann lugna ner sig och slutade att skratta hysteriskt. Jag betalade taxichauffören och gav han tio dollar i tips. Det kändes bra när han log tacksamt mot mig innan han körde iväg. Niall som nästan nyktrat till från det lilla han druckit gick före oss mot huset där vi skulle göra oss redo. Vi gick in och möttes av en gammal man som hälsade oss välkommen och visade vägen in till omklädningsrummen. Det hängde flera militärmönstrade jackor och byxor så jag tog ett par i min storlek och fortsatte in i ett litet bås. Jag bara drog på mig allt snabbt men ändå så hade Evelina och Niall på något sätt bytt om snabbare och stod och väntade på mig vid paintballgevären. Evelina valde ett chockrosa medans jag och Niall tog varsitt svart.

- Excuse me, but are there someone playing out there now? frågade jag mannen i kassan.

- Yes but they told me they where your friends.

- Yeah, just wanted to check, can you kinda like call them so we can make new teams?

- Ofcourse, wait a second.

Mannen började prata i en mikrofon och på bara några minuter hade Nialls vänner samlat sig med oss. Vi gjorde upp lag, jag och Evelina hamnade på samma lag medans Niall blev våran motståndare. Vi fick en minut på oss att sprida ut oss på arenan, jag och Evelina sprang tillsammans bort till en liten hydda.

- Be prepared, things will get ugly, säger Evelina med seriös röst men efter någon sekund skrattar hon. - I wanna shoot someone now!

- Wait for the signal and then! sa jag och gjorde iordning mitt vapen.

Vi väntade i några sekunder till sen hördes ett högt ljud som bara betydde en sak, kriget hade börjat.

Evelina följde med under viss protest. Men jag lyckades muta henne med att jag skulle köpa henne några designerskor eller vad det nu var. Jag hade överflödigt med pengar så det var väl bara bra ifall någon fick användning av dom.

- Haaaaaayyyeee theeerrreeee I'm Niiialll, sa Niall när vi satt oss bredvid honom i taxin.

Evelina kunde defentivt hantera spriten bättre, för hon svarade trevligt och berättade vad hon hette medans Niall fortfarande höll på att skratta ohejdat.

- Well i got to agree that Niall is a cutie, sa Evelina skämtandes.

Men något i hennes ögon sa att en gnutta ärlighet gömde sig i orden hon sagt.

- Just don't do anything stupid now, svarade jag men hon himlade bara med ögonen.

- Since when have i done anything stupid?

Jag bara skrattade åt hennes fråga istället för att besvara den. Det var bara lättare att skratta iväg allt. Jag har ingen aning om hur lång stund det dröjde innan taxin stannade men Niall hann lugna ner sig och slutade att skratta hysteriskt. Jag betalade taxichauffören och gav han tio dollar i tips. Det kändes bra när han log tacksamt mot mig innan han körde iväg. Niall som nästan nyktrat till från det lilla han druckit gick före oss mot huset där vi skulle göra oss redo. Vi gick in och möttes av en gammal man som hälsade oss välkommen och visade vägen in till omklädningsrummen. Det hängde flera militärmönstrade jackor och byxor så jag tog ett par i min storlek och fortsatte in i ett litet bås. Jag bara drog på mig allt snabbt men ändå så hade Evelina och Niall på något sätt bytt om snabbare och stod och väntade på mig vid paintballgevären. Evelina valde ett chockrosa medans jag och Niall tog varsitt svart.

- Excuse me, but are there someone playing out there now? frågade jag mannen i kassan.

- Yes but they told me they where your friends.

- Yeah, just wanted to check, can you kinda like call them so we can make new teams?

- Ofcourse, wait a second.

Mannen började prata i en mikrofon och på bara några minuter hade Nialls vänner samlat sig med oss. Vi gjorde upp lag, jag och Evelina hamnade på samma lag medans Niall blev våran motståndare. Vi fick en minut på oss att sprida ut oss på arenan, jag och Evelina sprang tillsammans bort till en liten hydda.

- Be prepared, things will get ugly, säger Evelina med seriös röst men efter någon sekund skrattar hon. - I wanna shoot someone now!

- Wait for the signal and then! sa jag och gjorde iordning mitt vapen.

Vi väntade i några sekunder till sen hördes ett högt ljud som bara betydde en sak, kriget hade börjat.

Hade fått några frågor till så tänkte svara på dom också^^

Jag vet inte exakt hur många kapitel men jag ska försöka skriva minst fyrtio!:)

Hur lång stund det tar att skriva ett kapitel varierar, beror på om jag är sugen på att skriva, om det är en del som är rolig att skriva mm. Men på ett ungefär 2 timmar, dock bläddrar jag ju på lite andra sidor på internet samtidigt:)

Harrys synpunkt:

Mitt sinne var i uppror och jag stog nästan inte ut med mig själv. Andningen blev tyngre medans jag bara låg där i soffan. Jag somnade fram och tillbaka men helt plötsligt stod någon och ryckte i mig.

- Harry? What's wrong?

- Mmmhmmhm...I'm just here like laying sleeping.....

Sedan gick personen iväg och jag slöt ögonen igen. Men innan jag hunnit somna på riktigt känner jag iskallt vatten som slår mot mig och jag flyger upp snabbare än någonsin.

- WHAT THE FUCK NIALL? skriker jag när jag ser vem som står där med en tom vattenkanna.

- Chillax Harry, you didn't wake up so I had to do something, we were supposed to play paintball today? Remember?

- Wait what? How long did i sleep?

- I don't know, last time I talked to you was yesterday. Harry, what's happening? You look like...like...some...

- I look like what? LIKE WHAT?

- Nothing, svarade Niall som nästan blivit rädd när jag skrek åt han.

Jag lämnade Niall i vardagsrummet medans jag gick in i mitt eget sovrum och bytte om. Jag hade fortfarande på mig kostymen från när jag ätit middag med Louis, Eleanor och Evelina. Fan, jag hade inte pratat med Evelina om att vi skulle spela paintball. Äh, hon hade säkert inget bättre för sig, jag åker förbi och hämtar upp henne bara. När jag gick tillbaka till Niall stod han kvar på exakt samma plats där jag senast sett honom, med ett skrämt uttryck.

- Have a drink and everything will get better, sa jag och gick och sökte i köket efter en ny flaska.

Jag kollade inte ens vad det var för något, jag kände bara lukten av alkohol och öppnade flaskan och hällde i mig.

- Alright then, just one drink.

Fast det blev hela flaskan. Niall var väldigt lättpåverkad av alkohol så redan efter tio minuter höll han på att skratta ihjäl sig åt en liten dammtuss. Jag hämtade min mobil och såg att Niall smsat mig igår.

" I rented the paintball course for the whole day, but i told my friends to be there att one o'clock c y a (:"

Klockan var kvart över ett. Jag drog med mig Niall ut ur lägenheten, ringde en taxi men innan taxin anlände började jag känna mig väldigt glad, nästan euforisk. Jag försökte hålla mig för skratt medans jag förklarade för taxichauffören hur han skulle ta sig till Evelinas lägenhet. Det hjälpte ju inte att Niall satt och peta på mig, men efter en stund var vi framme och jag lämnade Niall i taxin medans jag gick upp för att hämta Evelina. Jag ringde på hos henne och efter bara några sekunder öppnade hon.

- Evelina you wanna play some paintball with me and some friends? frågade jag medans jag småflinade.

- Is there gonna be any cute guys there? sa hon och brast ut i skratt.

Hon var defenitivt påverkad av något.

- Well I'm there, just kidding, but remember you're my girlfriend?

- Oh right, but for how long? I can't stick with a gay guy forever you know.

Utan att riktigt veta varför, gjorde det lite ont. Hon kunde inte vara med mig för alltid. Jag var tvungen att avsluta det här snart, så att jag kunde fokusera på Louis.

Hela min själ blev glad när jag tänkte på Louis och jag visste att allt på något sätt skulle lösa sig.

Harrys synpunkt:

Mitt sinne var i uppror och jag stog nästan inte ut med mig själv. Andningen blev tyngre medans jag bara låg där i soffan. Jag somnade fram och tillbaka men helt plötsligt stod någon och ryckte i mig.

- Harry? What's wrong?

- Mmmhmmhm...I'm just here like laying sleeping.....

Sedan gick personen iväg och jag slöt ögonen igen. Men innan jag hunnit somna på riktigt känner jag iskallt vatten som slår mot mig och jag flyger upp snabbare än någonsin.

- WHAT THE FUCK NIALL? skriker jag när jag ser vem som står där med en tom vattenkanna.

- Chillax Harry, you didn't wake up so I had to do something, we were supposed to play paintball today? Remember?

- Wait what? How long did i sleep?

- I don't know, last time I talked to you was yesterday. Harry, what's happening? You look like...like...some...

- I look like what? LIKE WHAT?

- Nothing, svarade Niall som nästan blivit rädd när jag skrek åt han.

Jag lämnade Niall i vardagsrummet medans jag gick in i mitt eget sovrum och bytte om. Jag hade fortfarande på mig kostymen från när jag ätit middag med Louis, Eleanor och Evelina. Fan, jag hade inte pratat med Evelina om att vi skulle spela paintball. Äh, hon hade säkert inget bättre för sig, jag åker förbi och hämtar upp henne bara. När jag gick tillbaka till Niall stod han kvar på exakt samma plats där jag senast sett honom, med ett skrämt uttryck.

- Have a drink and everything will get better, sa jag och gick och sökte i köket efter en ny flaska.

Jag kollade inte ens vad det var för något, jag kände bara lukten av alkohol och öppnade flaskan och hällde i mig.

- Alright then, just one drink.

Fast det blev hela flaskan. Niall var väldigt lättpåverkad av alkohol så redan efter tio minuter höll han på att skratta ihjäl sig åt en liten dammtuss. Jag hämtade min mobil och såg att Niall smsat mig igår.

" I rented the paintball course for the whole day, but i told my

friends to be there att one o'clock c y a (:"

Klockan var kvart över ett. Jag drog med mig Niall ut ur lägenheten, ringde en taxi men innan taxin anlände började jag känna mig väldigt glad, nästan euforisk. Jag försökte hålla mig för skratt medans jag förklarade för taxichauffören hur han skulle ta sig till Evelinas lägenhet. Det hjälpte ju inte att Niall satt och peta på mig, men efter en stund var vi framme och jag lämnade Niall i taxin medans jag gick upp för att hämta Evelina. Jag ringde på hos henne och efter bara några sekunder öppnade hon.

- Evelina you wanna play some paintball with me and some friends? frågade jag medans jag småflinade.

- Is there gonna be any cute guys there? sa hon och brast ut i skratt.

Hon var defenitivt påverkad av något.

- Well I'm there, just kidding, but remember you're my girlfriend?

- Oh right, but for how long? I can't stick with a gay guy forever you know.

Utan att riktigt veta varför, gjorde det lite ont. Hon kunde inte vara med mig för alltid. Jag var tvungen att avsluta det här snart, så att jag kunde fokusera på Louis.

Hela min själ blev glad när jag tänkte på Louis och jag visste att allt på något sätt skulle lösa sig.

Förlåt för sen uppdatering!♥

Men tack för frågorna:)

Anledningen till att jag lägger ut korta kapitel är för att jag ska kunna lägga ut ett varje kväll, annars hinner jag inte:/

Jag heter Linn:)

Hur jag kommer på allt är en ganska svår fråga...Men jag fantiserar ganska ofta för att fly från verkligheten och då dyker det bara upp historier. Eller så lyssnar jag på en viss låt, analyserar texten och skapar en berättelse.

Jag bor i Härnösand, vid typ Sundsvall

Har typ mest bara posters med 1D, min familj är fattiga och då menar jag FATTIGA...vissa månader måste vi låna pengar för att ha råd med mat...men det går bra, det kommer bli bättre snart tror jag, men hade tänkt köpa filmen eller boken när jag fått råd:)

- I dunno, maybe paintball? sa han och skrattade.

Båda tänkte på förra gången vi kört paintball, jag kommer ihåg hur Louis alltid blev så rädd när någon sköt han, hur han brukade hoppa och skjuta samtidigt.

- That would be great, but we need some more people, sa jag.

- I'll ask some friends, maybe your girlfriend have some friends that want to come.

- Okey, so how about tomorrow? frågade jag.

- Tomorrow is great, I'll text you when I know which time.

- That sounds good, so see you soon.

Niall sa hejdå och lämnade mig sedan ensam i lägenheten igen. Jag drog fram flaskan, skruvade upp korken och drack upp resten i ett svep. Mitt humör blev betydligt bättre och jag började skratta för mig själv där jag satt i min ensamhet. Runt tre tiden fick jag ett sms från Louis som förstörde stämningen, för hur mycket jag än druckit mindes jag fortfarande mina känslor för honom.

"Hello, me and Eleanor are going to a spa for a few days, so I'm not coming home for a while, just though you should know, byebye:)"

Men den här gången var det inte sorg som smög sig fram, utan ilska. Jag tog tag i flaskan och kastade den rakt mot väggen så den splittrades i flera tusen bitar. Det som hände sedan var hemskt, jag vill tro att det berodde på spriten men jag var inte säker. Jag ringde upp Louis och bad honom ge telefonen till Eleanor.

- Don't you think I know what you're doing? Fucking whore.

Louis synpunkt:

Jag räckte telefonen till Eleanor och efter bara några sekunder avslutades samtalet.

- What did he say? frågade jag.

- Nothing, just telling me that I should let you pay for the trip, svarade hon skrattande.

- Haha, Ofcourse I'll pay, I'll do anything for you, sa jag och böjde mig fram mot hennes läppar.

Men någonting kändes inte rätt när jag kysste henne.

- I dunno, maybe paintball? sa han och skrattade.

Båda tänkte på förra gången vi kört paintball, jag kommer ihåg hur Louis alltid blev så rädd när någon sköt han, hur han brukade hoppa och skjuta samtidigt.

- That would be great, but we need some more people, sa jag.

- I'll ask some friends, maybe your girlfriend have some friends that want to come.

- Okey, so how about tomorrow? frågade jag.

- Tomorrow is great, I'll text you when I know which time.

- That sounds good, so see you soon.

Niall sa hejdå och lämnade mig sedan ensam i lägenheten igen. Jag drog fram flaskan, skruvade upp korken och drack upp resten i ett svep. Mitt humör blev betydligt bättre och jag började skratta för mig själv där jag satt i min ensamhet. Runt tre tiden fick jag ett sms från Louis som förstörde stämningen, för hur mycket jag än druckit mindes jag fortfarande mina känslor för honom.

"Hello, me and Eleanor are going to a spa for a few days,

so I'm not coming home for a while, just though you should know, byebye:)"

Men den här gången var det inte sorg som smög sig fram, utan ilska. Jag tog tag i flaskan och kastade den rakt mot väggen så den splittrades i flera tusen bitar. Det som hände sedan var hemskt, jag vill tro att det berodde på spriten men jag var inte säker. Jag ringde upp Louis och bad honom ge telefonen till Eleanor.

- Don't you think I know what you're doing? Fucking whore.

Louis synpunkt:

Jag räckte telefonen till Eleanor och efter bara några sekunder avslutades samtalet.

- What did he say? frågade jag.

- Nothing, just telling me that I should let you pay for the trip, svarade hon skrattande.

- Haha, Ofcourse I'll pay, I'll do anything for you, sa jag och böjde mig fram mot hennes läppar.

Men någonting kändes inte rätt när jag kysste henne

Det kan vara en del saker som är lite krångliga, så därför tänkte jag ha en frågestund.

Fråga om mig, novellen eller vadsomhelst!:D

Svarar i nästa inlägg:)

Nialls synpunkt:

Min mobil ringer och väcker mig, men jag orkar inte kolla vem det är utan svarar bara.

- NIIIIAAAALLL, I LIKE YOUR ASS, skrek någon i telefonen, men jag blev så förvånad att jag råkade tappa mobilen på golvet.

Personen som hade ringt la på och jag såg hur mycket klockan var, kvart i fyra på natten. Jag suckade högt innan jag somnade om, jag kunde ta reda på vem som ringt imorgon,det lät som att det bara var ett fyllesamtal. Säkert Zayn, så mycket som han brukade festa när han var ledig.

Harrys synpunkt:

Jag vaknade med en hemsk huvudvärk, igen. Men den här gången visst jag hur jag kunde bota den, eller i alla fall för tillfället. Det tog mig en stund att samla kraft för att kunna resa mig från soffan jag somnat i, men när jag väl rest mig upp gick jag med raka steg mot köket. Varenda litet ljud förstorades upp och jag stog knappt ut. Sen lyckades jag hitta en flaska vodka, och jag drack flera klunkar i ett svep. Det tog längre tid än igår för alkoholen att ta sig till hjärnan men efter några minuter blev allt bättre. Men jag släppte inte taget om flaskan för det, utan tog med den till soffan där jag satte på Tv:n. Jag har ingen aning hur länge jag satt där innan det plingade till i dörrklockan, men det första jag gjorde var att skruva på korken på flaskan och gömma den under soffan, jag ville inte att folk skulle tro att jag var alkoholberoende eller något.

- Hey Niall, sa jag när jag öppnat dörren och sett vem som plingat på.

- Hi Harry, are you busy?

- Nah, come on in.

Medans vi gick in i vardagsrummet började Niall berätta om något samtal han fått mitt i natten. Tydligen hade personen dolt nummer, men jag visste vem det var, det var jag. Minnet spelades upp i min hjärna, men det var ganska suddigt.

- It's probably some random guy just calling a random number you know, ljög jag.

- You're probably right, so where is Louis? frågade Niall.

- He's at Eleanors place, svarade jag och kände en del sorg svepa över mig.

- Okey, cause Liam and Zayn are with their girlfriends too so I was thinking maybe we could have like a guys week?

- Yeah, that would be nice, but i kinda' actually have a girlfriend, her name is Evelina.

- Okey, no problem, i can find something else to do, svarade han och hans leende försvagades smått.

- No your idea was good, but what if Evelina could join us?

- Okey, svarade han men lät lite osäker.

- So what do you wanna do first? sa jag med ett stort leende.