Jag vaknade upp av att någon eller några stog vid dörren och viskade. Sen såg jag några skymtar av Harry och Zayn innan dom sprang iväg.  Först kommer jag inte ihåg vart jag är men minns sedan gårdagens händelser. Jag vände mig om till höger och där låg Niall, så lugn och fridfull. Det kändes på något sätt elakt att väcka han, men jag ville verkligen inte bli lämnad ensam med dom andra, särskilt inte nu. Det kändes som att det skulle bli en väldigt pinsamt tyst dag.

- Niall vakna, sa jag och skakade lite på han.

- V-v-va? Jag är vaken, svarar han trött och sätter sig upp i sängen.

- Dom vet.

- Åh, aldrig att man får ha något för sig själv, säger han och kysser mig snabbt.

- Hehe jag är hungrig, men ärligt talat livrädd för att gå ut och möta dom, säger jag.

- Äh, dom har också haft tjejer, dom kommer att bete sig som att dom inte vet om det.

Jag gick till mitt eget rum och försökte undvika blickarna från killarna där dom satt i vardagsrummet och åt frukost. Bete sig som att dom inte visste om det? Dom gjorde raka motsatsen. När jag äntligen lyckats ta mig till mitt rum sökte jag i min väska som jag fortfarande inte orkat packa upp. Jag märkte att jag knappt fått med mig några kläder men hängde ändå in det lilla jag fått med mig från mamma in i en stor garderob. Ett par tights och jeansshorts fångar min blick och sedan ett linne och en svart vit kofta. Visserligen så ska jag ju ha fest men jag skrev att dom inte skulle ta på sig något superfint utan bara något dom hade liggandes. Jag hade inte kollat efter något svar från någon av dom, men om jag kände mina kompisar rätt så missade dom definitivt inte festen. Sen tog jag mod till mig och gick ut i köket där Niall stog och gjorde iordning frukost till han själv och en till.

- Här, säger han och räcker mig en skål flingor med mjölk.

Jag tackar och vi går och sätter oss i vardagsrummet tillsammans med resten av bandet. Alla verkar fokusera förvånansvärt mycket på sin frukost och det är nästan knäpptyst.

- Fint väder det är ute idag, säger Louis för att bryta tystnaden.

Alla kollar som på signal ut genom fönstret.

- Det regnar Louis, säger Zayn och börjar flina.

Innan jag riktigt tänker efter öppnar jag min mun för att prata och alla blickar vänds mot mig.

- Vi vet att ni vet, säger jag och alla vänder bort sina ansikten.

Tystnaden är värre än förut och jag lovar att man skulle kunna höra en myra gå. Efter ett tag fnittrar Liam till och alla stirrar mot han. Men det blir för mycket för mig och jag börjar skratta. Till slut skrattar alla i rummet i flera minuter innan Niall avbryter skrattet.

- Britney vi måste åka och handla för ikväll, vi har varken sprit eller snacks, skämtar han.

Jag och Niall sätter oss i bilen och Niall kör iväg.

- Ja, det kunde ju gått värre, säger Niall och vi båda skrattar.