Harrys synpunkt:

- Hey there Evelina, sa jag när jag kom hem igen.

- He's gone, sa hon tyst och först blev jag bara förvånad att höra hennes röst.

- Who? sa jag och gick närmare henne.

- Niall.

- Wait what? Why did he leave? frågade jag och förstog inget.

- He and I...I thought he liked me.

- Tell me everything.

Jag och Evelina satte oss ner i soffan och hon försökte berätta allt som hänt medans hennes tårar rann ner för kinderna. Att jag inte förstått att det var något mellan dom. Men sen insåg jag vems fel det var att det blev såhär, det var enbart mitt fel.

- Evelina, listen to me now, sa jag och tog hennes hand. - I don't know how to fix this yet but I will, I swear. But I got a stupid idea that maybe can put a little smile on your face for a while.

- What? lyckades hon pressa fram mellan tårarna.

- Stay here and I'll be back in a few minutes, okey?

- Okey.

Evelinas synpunkt:

Jag väntade i soffan på att Harry skulle återvända. Men det kändes bara tyngre och tyngre att andas. Jag räknade sekunderna tills han kom tillbaka, men vad han hade med sig var väldigt konstigt.

- A pregnancy test? frågade jag och slutade gråta.

- Well it's kinda stupid but you take the test and then you can just say that even though this day was horrible, I'm not pregnant.

Jag började skratta, det var löjligt. Men jag kunde inte svika han, så jag gjorde som han sa. Tre minuter senare kunde jag säkert säga att jag inte var gravid. Trevligt för mig antagligen.

- So what do you want to do now? frågade Harry.

- Ehm watch some sad movies, eat icecream and slowly feel my soul die, svarade jag men kunde inte motstå att le.

- Sure, I'll get the icecream from the freezer.

Och samtidigt som jag satt där bredvid Harry i soffan med en glassburk mellan oss, mådde jag lite bättre.

- By the way, how did it go with your gay? sa jag utan att tänka mig för. - Ops, sorry guy!

Han skrattade, jag skrattade.
Jag kände mig smått levande igen.
Som sagt, tonårskärlekar var underbara.
Men som jobbigast att bli av med.

Evelinas synpunkt:

Jag var ensam i Harrys lägenhet medans dom var på sjukhuset och kollade upp Nialls ben. När jag och Niall...varit ensamma i min lägenhet hade vi varit mer aktiva än vad som var bra för Nialls ben. Alla skåp i köket var genomsökta av mig efter något att dricka så att jag kunde glömma bort mina känslor. Men nu satt jag i vardagsrumssoffan med en stor kökskniv liggandes på bordet. Jag visste att med ett litet snabbt tryck skulle allt vara över. Det var då jag visste att jag inte kunde fortsätta leva såhär, jag var tvungen att berätta för Harry. Men efterom jag visste att jag aldrig skulle kunna säga det till han, tog jag den enkla vägen, jag smsade.

" Hey.
This is probably the stupidest thing I've ever done.
But I couldn't tell you this and see your face at the same time.
I can't live like this.
We need to end this "relationship thing".
I'm terribly sorry, but I think I'm in love.
I hate doing this to you, but both you and I need to do what's right.
We need to stop this and I hate myself for letting you down.
Lots of love from Evelina "

Jag tvekade ett tag men sedan hörde jag någon utanför dörren så jag la ner telefonen på bordet utan att ha skickat smset eller lagt till mottagare. Dörren öppnades och in klev Niall med kryckor och ett gips runt benet. Jag tyckte mig skymta Harry men han gick ut igen och lämnade mig och Niall ensamma.

- What happened? frågade jag och såg ner på hans gipsade ben.

- It's not completely broken, svarade han och kollade ner i golvet.

- Sit down and I'll fix something to drink, sa jag och mot köket. - Non-alcoholic.

Nialls synpunkt:

Jag satte mig ner medans Evelina skramlade runt i köket. Hennes mobil låg på bordet framför mig och jag såg ett sms. Nyfikenheten tog över och jag lutade mig över mobilen och läste. Mitt hjärta stannade när jag insett vad som stog. Jag önskade att jag inte läst det, jag trodde...jag vet inte vad jag trodde. Kanske jag trodde att hon gillade mig på samma sätt som jag gillade henne.

- We can't be together, sa jag högt samtidigt som jag reste mig upp.

- W-w-what? sa Evelina när hon ställt sig några meter framför mig.

- Harry loves you and you love him back.

- No, no you don't understand, sa hon och jag såg hur hennes ansikte vreds som att tårarna bara var millimeter från att smyga fram.

- I do understand, I was just some guy that was there when Harry wasn't.

- No, no no!

- Stop lying to me. 

- Just give me time to explain everything, sa hon och sträckte fram händerna mot mig.

- Don't touch me, sa jag tyst och backade ifrån henne.

Jag haltade mig mot dörren på kryckorna. Hon sa inget mer utan stod bara där medans jag gick ut ur lägenheten. Jag ringde efter en taxi, körde till närmaste lyxhotell och checkade in. Vad jag höll på med visste jag inte, det enda jag visste var att jag aldrig mer ville se henne igen.

Äntligen så är jag hemma och kan skriva nya kapitel.

Sjukt stort tack för alla kommentarer på förra kapitlet, tack!♥