Open your eyes del 27

Zayns synpunkt:
Hela natten hade jag fått konstiga sms och samtal tills jag stängde av mobilen. Inte förräns det var morgon förstog jag vad som hade hänt. Någon hade läckt ut mitt mobilnummer till fansen och även fast jag försökte nekade det så visste jag vem som gjort det, Rachel. Britney hade rätt men det jag var mest arg över var att jag litade på Rachel. Jag rusade ut ur huset för köra till Rachel och fråga henne varför. Var det något jag gjort? Jag fattade inget av vad som egentligen hänt. Vi hade så kul igår, eller? Med gasen i botten var jag framme vid hennes lägenhet. Hon bodde ensam så när jag stog utanför hennes dörr öppnade jag den och klev rakt in. Där satt hon, med bara en stor T-shirt i knät på någon kille. Han hade bara på sig kalsonger. Hon såg på mig, försökte säga något. Men jag vände ryggen till henne och gick ut därifrån. Jag kunde höra hur hon skrek till den andra killen att stanna kvar men hörde dörren stängas och steg i trappan. När jag satte mig i bilen såg jag han komma ut från lägenhetshuset och han kollade på mig. Jag bara körde iväg därifrån och kollade inte för en sekund tillbaka. Hon var borta ur mitt liv för alltid.
Britneys synpunkt:
Jag var den enda som såg Zayn rusa ut och jag visste att hon hade gjort det, svikit han. Jag tänkte länge om jag bara skulle låta bli att göra något, men den här gången skulle hon inte komma undan. Jag tog min mobil och bläddrade fram hennes nummer.
- Hej, det är Rachel, svarade hon.
- Britney här, vad fan har du gjort nu?
- Vad menar du?
- Vad har du gjort mot Zayn? frågade jag men höjde rösten lite.
- Jag har inte gjort något.
Liam kom in i rummet och kollade frågande på mig. Jag höjde fingret mot läpparna och tecknade åt han att vara tyst. Han satte sig ner i soffan och nu kom även Niall in i rummet. Liam viskade något till han och sedan satte han sig tyst i soffan jag stog framför. Jag satte på högtalaren på mobilen och började prata igen.
- Varför kom han då utrusande imorse? frågade jag.
- Inte fan vet jag.
- Så du har inte gjort något?
- Exakt.
Helt plötsligt stog Zayn i rummet och han hade hört vem vi pratade med. Det enda han gjorde var att lägga på samtalet, sedan satte han sig ner i soffan och berättade vad som hade hänt. Jag tyckte så synd om Zayn. Allt han ville var bara att inte spendera livet ensam. Efter det så gick dagarna snabbt med sångträning och planering över Louis frieri. Sen kom dagen då vi skulle åka till Paris. Dagen som jag väntat länge på.


Zayns synpunkt:


Hela natten hade jag fått konstiga sms och samtal tills jag stängde av mobilen. Inte förräns det var morgon förstog jag vad som hade hänt. Någon hade läckt ut mitt mobilnummer till fansen och även fast jag försökte nekade det så visste jag vem som gjort det, Rachel. Britney hade rätt men det jag var mest arg över var att jag litade på Rachel. Jag rusade ut ur huset för köra till Rachel och fråga henne varför. Var det något jag gjort? Jag fattade inget av vad som egentligen hänt. Vi hade så kul igår, eller? Med gasen i botten var jag framme vid hennes lägenhet. Hon bodde ensam så när jag stog utanför hennes dörr öppnade jag den och klev rakt in. Där satt hon, med bara en stor T-shirt i knät på någon kille. Han hade bara på sig kalsonger. Hon såg på mig, försökte säga något. Men jag vände ryggen till henne och gick ut därifrån. Jag kunde höra hur hon skrek till den andra killen att stanna kvar men hörde dörren stängas och steg i trappan. När jag satte mig i bilen såg jag han komma ut från lägenhetshuset och han kollade på mig. Jag bara körde iväg därifrån och kollade inte för en sekund tillbaka. Hon var borta ur mitt liv för alltid.


Britneys synpunkt:


Jag var den enda som såg Zayn rusa ut och jag visste att hon hade gjort det, svikit han. Jag tänkte länge om jag bara skulle låta bli att göra något, men den här gången skulle hon inte komma undan. Jag tog min mobil och bläddrade fram hennes nummer.

- Hej, det är Rachel, svarade hon.

- Britney här, vad fan har du gjort nu?

- Vad menar du?

- Vad har du gjort mot Zayn? frågade jag men höjde rösten lite.

- Jag har inte gjort något.

Liam kom in i rummet och kollade frågande på mig. Jag höjde fingret mot läpparna och tecknade åt han att vara tyst. Han satte sig ner i soffan och nu kom även Niall in i rummet. Liam viskade något till han och sedan satte han sig tyst i soffan jag stog framför. Jag satte på högtalaren på mobilen och började prata igen.

- Varför kom han då utrusande imorse? frågade jag.

- Inte fan vet jag.

- Så du har inte gjort något?

- Exakt.

Helt plötsligt stog Zayn i rummet och han hade hört vem vi pratade med. Det enda han gjorde var att lägga på samtalet, sedan satte han sig ner i soffan och berättade vad som hade hänt. Jag tyckte så synd om Zayn. Allt han ville var bara att inte spendera livet ensam. Efter det så gick dagarna snabbt med sångträning och planering över Louis frieri. Sen kom dagen då vi skulle åka till Paris. Dagen som jag väntat länge på.

Efter 3+ kommentarer lägger jag upp nästa del:)

Kommentarer
Postat av: Rebecca

jätte bra:)

2012-04-07 @ 14:49:40
Postat av: Isabelle :)

OMG Så bra!

2012-04-07 @ 15:49:40
URL: http://novelledirectionone.devote.se
Postat av: Anonym

Jättebra! Mer.

2012-04-07 @ 17:09:57
Postat av: Ellie

Snälla skriv mer, du är grym på att skriva ska du veta (;

2012-04-07 @ 17:29:54
Postat av: Felicia Siecke

du är så otroligt braaaa! :D

2012-04-07 @ 18:19:47
URL: http://zaynnovell.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0