Jag vaknade upp nästa morgon i mitt och Nialls hotellrum. Solen trängde igen persiennerna och jag drog upp dom helt och kollade ut över Paris. Det var så vackert, alla byggnader och långt borta kunde man se Eiffeltornet.

- Vackert va? frågade Niall som helt plötsligt dök upp bakom mig.

- Inte vackrare än dig, sa jag charmigt och vände mig om och kysste han.

Jag kom ihåg vad det var vi pratat om i taxin igår och blev glad. Vad det än skulle kräva skulle jag fånga buketten på Louis och Eleanors bröllop. Fast det var lång tid tills dess och det var jag tacksam över, även hur mycket jag älskade Niall tyckte jag att man måste vänta ett tag innan man gifter sig, så att det betyder något. Vi har ju bara träffats i en månad och jag var inte typen som ville gifta sig efter en månad. Sedan började jag tänka efter hur lång tid det var exakt sen vi träffats. Det är ju prick en månad.

- Niall, prick idag har det gått en månad sen vi träffats, sa jag och log.

- Är det sant? Det har jag inte ens tänkt på, det känns som typ igår.

- Så kan vi typ inte gå ut och äta någonstans, bara vi?

- Okej, något särskilt önskemål?

- Italienskt, säger jag och minnena från våran första dejt kommer tillbaka.

- Då blir det italienskt, jag ser till att bordet blir bokat till ikväll vid sju, blir det bra? frågar han.

- Sju blir perfekt, svarar jag.

- Glöm inte att vi ska spela in låtarna idag.

- Just det.

Vi bytte om men det var så mycket tid kvar tills vi skulle åka så vi satt oss ner och såg på film.  Det var någon fransk film fast den var textad så man förstog vad som hände. Sedan fick vi skjuts till studion för att spela in låtarna vi sjöng igår. Det gick faktiskt snabbare än vad jag trott och vi var därifrån på mindre än tre timmar. Klockan var bara fyra, så jag och Niall sökte upp en biograf och såg filmen "Hungerspelen". Jag började gråta när Rue dog och jag kunde höra hur Niall hoppade till när den där hundliknande varelsen hoppade fram. Det var kul och då hade vi lyckats slå ihjäl cirka två timmar så vi bestämde oss för att gå till restaurangen. Men när vi kom fram fick jag panik för alla därinne var finklädda och där kom jag med shorts och linne.

- Dom kommer skratta ut oss, sa jag och ville verkligen inte gå in.

- Äh, det gör inget, du är vacker ändå.

Jag insåg hur fåfäng jag var och struntade i alla andra då vi gick inte för att få vårat bord. Han som gav oss vårat bord stirrade på våra kläder men sa inget. Jag kände även andra blickar vandra över min outfit men sträckte på ryggen och ignorerade dom. Den här kvällen skulle handla om mig och Niall.