onedirectionfanfics -

Don't bring a knife into a gunfight del 39

Jag hörde smällen, men från helt fel håll. Hela salen blev tyst så jag tvingades öppna ögonen och se vad som hänt. Det första jag såg var domaren som satt med klubban i luften och kollade mot dörren. Sakta snurrade jag runt, nästan rädd för vad jag skulle se. Men när jag såg vem som slagit upp dörrarna och kommit in rusade jag fram till han.

- Liam, du kom! sa jag högt och kysste honom när jag kommit fram till han.

Jag kunde inte minnas hur många gånger jag gråtit idag, men för första gången var det glädjetårar som smög sig fram.

- Jag är här för att rädda dig, sa Liam och även han grät. - Vi ska ta oss ur den här röran, tillsammans.

- Jag älskar dig, sa jag.

- Jag älskar dig mer, var hans svar.

Resten av tiden i salen kommer jag knappt ihåg, jag var bara så lycklig. Det var som om jag svävade på ett moln högt över alla andra. Liam satt i minst två timmar och svarade på frågor men till slut hade dom inget val än att erkänna att jag talat sanning. När vi gick ut därifrån sa vi farväl till Lisa och jag tackade henne för allt, utan henne hade jag utan tvekan inte varit fri nu.

När vi senare satte oss i bilen började jag tänka på vart jag skulle bo.

- Så jag antar att vi från och med nu bor i min lägenhet, sa Liam utan att jag ens behövde nämna det.

- Det är så det ser ut att bli, svarade jag och log.

När vi anlände till Liams lägenhet slängde jag mig ner i soffan. Efter allt jag varit med om idag var det bara skönt att få sitta ner och slappna av. Liam satte sig ner bredvid mig och vi slog på Tv:n. Efter bara några minuter sov jag djupt utan drömmar.

När jag vaknade upp nästa morgon låg jag ensam i soffan. Jag reste mig upp snabbt och sökte runt i lägenheten efter Liam men hittade inget spår efter han. Det fick inte vara sant, han kunde inte lämna mig nu, inte nu när allt äntligen skulle bli bra.

- Liam, du kom! sa jag högt och kysste honom när jag kommit fram till han.

Jag kunde inte minnas hur många gånger jag gråtit idag, men för första gången var det glädjetårar som smög sig fram.

- Jag är här för att rädda dig, sa Liam och även han grät. - Vi ska ta oss ur den här röran, tillsammans.

- Jag älskar dig, sa jag.

- Jag älskar dig mer, var hans svar.

När vi senare satte oss i bilen började jag tänka på vart jag skulle bo.

- Så jag antar att vi från och med nu bor i min lägenhet, sa Liam utan att jag ens behövde nämna det.

- Det är så det ser ut att bli, svarade jag och log.

Det här är den näst sista delen av novellen, så checka in ofta imorrn för att få läsa sista delen!^^

2012-05-19 @ 23:17:25 Don't bring a knife into a gunfight Länk till inlägget

Kommentarer

Postat av: Alicia

Oj vad snabbt allt gick! ^^ Jätte bra!! :D

2012-05-19 @ 23:55:31
URL: http://lifeasiknow.webblogg.se/

Postat av: Frida

Du måste skrivs en till efter detta, annars så kmr jag ärligt inte överleva!!!!!!!

Gud så bra :')

2012-05-20 @ 00:16:45

Postat av: Vendela ^^

Ja du verkade ju ha en bra idé till nästa novell så kör hårt :-)

2012-05-20 @ 00:25:59

Postat av: Nicoline

nej det är sorligt att den redan slutar men börjar du en till?<3

2012-05-20 @ 01:12:05

Postat av: Anonym

Åh nej den får inte va slut än :( men din nästa blir säkert lika bra :D

2012-05-20 @ 01:19:22

Postat av: Novell av Evelina

Hade inte sagt nej till mer :)

2012-05-20 @ 06:45:32
URL: http://ffonedirection.blogg.se/

Postat av: E

Å så bra! Meeeeeeeeeer!<3

2012-05-20 @ 06:54:42

Postat av: grace

braa!:D<3

2012-05-20 @ 09:56:21

Postat av: Anonym

Asbra! :D

2012-05-20 @ 11:14:57

Postat av: Rebecca

Jätte bra:) MER!

2012-05-20 @ 14:30:57

Trackback