Don't bring a knife into a gunfight del 36
- Vad vill du veta? frågade jag advokaten med en envis ton men jag fick en blick från Lisa som visade att hon inte tyckte om vad jag gjorde med så jag ångrade mig smått.
- Dödade du din far? frågade åklagaren.
- Ja, för att...
- Med flera dolkhugg?
- Ja, men det var för att han försökt döda mig.
- Är det sant att du även mördat Michael Parker? Adrian Nicholsen? Peter Sarisko? Och nästan huggit ihjäl Liam Payne?
- Det var inte jag, inte allt! sa jag och reste mig upp av ilska men allas blickar vändes mot mig så jag satte mig sakta ner igen. - Mordet på Peter Sarisko är jag skyldig till, men det var i självförsvar då han tänkte döda mig och Liam.
- Så vem är den skyldige till dom andra brotten då? frågade åklagaren med en röst som visste att han skulle kunna döma mig till livstid, allt som behövdes var ett misstag från min sida.
- Michael Parker skjöts ihjäl av Carlos Pasolini, strax efter att han försökt döda mig, svarade jag men såg att jag inte hade något bevis på det. - Det är tack vare Michael jag är här idag, hade han inte knuffat iväg Carlos precis när han skjöt skulle jag legat på bårhuset idag.
- Men om nu Carlos dödade Michael, vem mördade Adrian Nicholsen, för det var ju tydligen inte du?
Jag såg mot Lisa och hon nickade åt mig och jag besvarade hans fråga med ett namn ingen någonsin skulle tro.
- Liam Payne.
Den såkallade publiken viskade högt och jag kunde höra domaren slå med klubban i bordet för att få ordning i salen.
- Men det var självförsvar, Adrian var bara sekunder från att skjuta mig!
- Hur kommer det sig att personen du kidnappade, skulle rädda ditt liv?
- För att vi försökte fly från Carlos, för att vi älskade varann, sa jag och visste sedan att vreden jag kände inte skulle gå att stoppa.
- För att vi ville ha ett liv tillsammans, för att vi inte ville dö! skrek jag högt ut i salen samtidigt som jag reste mig upp och gick fram mot åklagaren.
- FÖR ATT VI ÄLSKADE VARANN! skrek jag och jag kunde se en skymt av rädsla i hans öga.
- P-p-protest! skrek han ut och backade ifrån mig.
- Godkännes, Ms Pasolini, återgå till vittnesbåset, sa domaren och till min förvåning minskade vreden och jag gick lugnt och satte mig vid min ursprungliga plats. Jag kunde se att Lisa såg väldigt lättad ut när jag satte mig ner igen.
- Jag tror faktiskt jag var klar med utfrågningen, jag har bevisat tillräckligt, sa åklagaren och satte sig ner.
- Okej försvarets tur, Lisa Callister vill du kalla Cara Pasolini som vittne eller kan hon gå och sätta sig? frågar domaren men ser bara allmänt ointresserad ut.
- Jag vill att hon sitter kvar, men jag har även några frågor till dig domaren, sa Lisa och log, på ett sätt som visade att hon visste ett sätt att ta mig ut ur allt det här.
- Vad vill du veta? frågade jag advokaten med en envis ton men jag fick en blick från Lisa som visade att hon inte tyckte om vad jag gjorde med så jag ångrade mig smått.
- Dödade du din far? frågade åklagaren.
- Ja, för att...
- Med flera dolkhugg?
- Ja, men det var för att han försökt döda mig.
- Är det sant att du även mördat Michael Parker? Adrian Nicholsen? Peter Sarisko? Och nästan huggit ihjäl Liam Payne?
- Det var inte jag, inte allt! sa jag och reste mig upp av ilska men allas blickar vändes mot mig så jag satte mig sakta ner igen. - Mordet på Peter Sarisko är jag skyldig till, men det var i självförsvar då han tänkte döda mig och Liam.
- Så vem är den skyldige till dom andra brotten då? frågade åklagaren med en röst som visste att han skulle kunna döma mig till livstid, allt som behövdes var ett misstag från min sida.
- Michael Parker skjöts ihjäl av Carlos Pasolini, strax efter att han försökt döda mig, svarade jag men såg att jag inte hade något bevis på det. - Det är tack vare Michael jag är här idag, hade han inte knuffat iväg Carlos precis när han skjöt skulle jag legat på bårhuset idag.
- Men om nu Carlos dödade Michael, vem mördade Adrian Nicholsen, för det var ju tydligen inte du?
Jag såg mot Lisa och hon nickade åt mig och jag besvarade hans fråga med ett namn ingen någonsin skulle tro.
- Liam Payne.
Den såkallade publiken viskade högt och jag kunde höra domaren slå med klubban i bordet för att få ordning i salen.
- Men det var självförsvar, Adrian var bara sekunder från att skjuta mig!
- Hur kommer det sig att personen du kidnappade, skulle rädda ditt liv?
- För att vi försökte fly från Carlos, för att vi älskade varann, sa jag och visste sedan att vreden jag kände inte skulle gå att stoppa.
- För att vi ville ha ett liv tillsammans, för att vi inte ville dö!
skrek jag högt ut i salen samtidigt som jag reste mig upp och gick fram mot åklagaren.
- FÖR ATT VI ÄLSKADE VARANN! skrek jag och jag kunde se en skymt av rädsla i hans öga.
- P-p-protest! skrek han ut och backade ifrån mig.
- Godkännes, Ms Pasolini, återgå till vittnesbåset, sa domaren och till min förvåning minskade vreden och jag gick lugnt och satte mig vid min ursprungliga plats.
Jag kunde se att Lisa såg väldigt lättad ut när jag satte mig ner igen.
- Jag tror faktiskt jag var klar med utfrågningen, jag har bevisat tillräckligt, sa åklagaren och satte sig ner.
- Okej försvarets tur, Lisa Callister vill du kalla Cara Pasolini som vittne eller kan hon gå och sätta sig? frågar domaren men ser bara allmänt ointresserad ut.
- Jag vill att hon sitter kvar, men jag har även några frågor till dig domaren, sa Lisa och log på ett sätt som visade att hon visste ett sätt att ta mig ut ur allt det här.
Hoppas ni gillar denna del^^
Kommentarer
Postat av: grace
I LIKE IT!
Postat av: isabelle
assss braaaa
Postat av: Anonym
herregud ge mig mer kvinna!!!
Postat av: Frida
Ohh undra om hon kmr undan lr får livstid;0
Sjukt bra!!
Älskar din ff!!
Postat av: Anna
MER MER MER !! snälla hon måste klara sig!
Postat av: Sofia
Jättebra!:)
Postat av: E
Sjukt grymt awsome bra! Meeeeeeeeeeer! Love this ff!:D<3
Postat av: Rebecca
MER! MER!
Postat av: Lo. :)
Ååh, meer! :D
Ååh, snälla säg att hon klarar sig. ;S <3
Postat av: elleni
ååå nu vill jag bara ha mer mer mer mer!!!!!
Postat av: Vendela ^^
Herregud kvinna! Skriv mer!!
Postat av: Anna
såååå jävla bra asså vad ska jag säga. Det går inte att säga nåt mer. Den här novellen är så annorlunda från andra 1D noveller. Det finns inget annat att säga utom att den ÄGER till 100%
Trackback
