Don't bring a knife into a gunfight del 29

Caras synpunkt:
När Liam hade ringt fick jag knappt fram orden men jag visste att jag gjort det rätta. Jag var helt fel person för honom, jag tänkte inte vara den som förstörde hans liv. Det jag skulle göra var att döda Carlos, sen skulle allt bli bra. Bara jag visste vart han gömde sig, men ärlig talat hade jag ingen aning. I brist på bättre ideer körde jag mot där jag träffat Liam för första gången, jag körde hem. Dock tog bensinen slut några kvarter bort så jag fick gå den sista biten. Av någon anledning tog jag med mig mobiltelefonen även fast jag inte tänkte använda den. Jag fick rysningar i kroppen när jag började närma mig ingången och tvekade smått innan jag drog i dörren som till min förvåning öppnade sig.
- Carlos? Jag vet att du är här, sa jag och drog upp revolvern.
- Men lilla Cara, inte trodde jag att du skulle vara så oförsiktig, säger Carlos och hoppar fram bakom mig och trycker en trasa med kloroform mot mitt ansikte och jag känner hur jag sakta förlorar medvetandet.
Jag har ingen aning om det var timmar eller dagar, men sakta så vaknade jag till liv. När jag försökte resa mig upp såg jag att Carlos tejpat fast mig vid en stol. Det tog ett tag att fatta men sen insåg jag vart vi befann oss, där vi brukade hålla Liam inlåst. Rummet hade som en osynlig kraft som fick mig att må riktigt dåligt, fast det kanske bara berodde på att det påminde så starkt om Liam. Jag sökte runt i rummet men bortsett från mig var rummet tomt. Det kan ha dröjt ytterligare flera timmar eller bara minuter innan dörren slogs upp och den jag aldrig trott uppenbarade sig i dörröppningen.
- Jag är här nu, sa Liam och rusade fram till mig och började försöka få loss mig.
- Hur visste du vart jag var? frågade jag.
- Vad pratar du om? Du smsade ju? svarade Liam och såg på mig oroligt.
Då insåg jag vad det här var, jag insåg att Carlos bara börjat sitt spel.
- Liam, jag skickade inget sms...


Caras synpunkt:

När Liam hade ringt fick jag knappt fram orden men jag visste att jag gjort det rätta. Jag var helt fel person för honom, jag tänkte inte vara den som förstörde hans liv. Det jag skulle göra var att döda Carlos, sen skulle allt bli bra. Bara jag visste vart han gömde sig, men ärlig talat hade jag ingen aning. I brist på bättre ideer körde jag mot där jag träffat Liam för första gången, jag körde hem. Dock tog bensinen slut några kvarter bort så jag fick gå den sista biten. Av någon anledning tog jag med mig mobiltelefonen även fast jag inte tänkte använda den. Jag fick rysningar i kroppen när jag började närma mig ingången och tvekade smått innan jag drog i dörren som till min förvåning öppnade sig.

- Carlos? Jag vet att du är här, sa jag och drog upp revolvern.

- Men lilla Cara, inte trodde jag att du skulle vara så oförsiktig, säger Carlos och hoppar fram bakom mig och trycker en trasa med kloroform mot mitt ansikte och jag känner hur jag sakta förlorar medvetandet.

Jag har ingen aning om det var timmar eller dagar, men sakta så vaknade jag till liv. När jag försökte resa mig upp såg jag att Carlos tejpat fast mig vid en stol. Det tog ett tag att fatta men sen insåg jag vart vi befann oss, där vi brukade hålla Liam inlåst. Rummet hade som en osynlig kraft som fick mig att må riktigt dåligt, fast det kanske bara berodde på att det påminde så starkt om Liam. Jag sökte runt i rummet men bortsett från mig var rummet tomt. Det kan ha dröjt ytterligare flera timmar eller bara minuter innan dörren slogs upp och den jag aldrig trott uppenbarade sig i dörröppningen.

- Jag är här nu, sa Liam och rusade fram till mig och började försöka få loss mig.

- Hur visste du vart jag var? frågade jag.

- Vad pratar du om? Du smsade ju? svarade Liam och såg på mig oroligt.

Då insåg jag vad det här var, jag insåg att Carlos bara börjat sitt spel.

- Liam, jag skickade inget sms...

Den här novellen börjar enligt mig närma sitt slut så jag undrar hur många kapitel till ni vill att jag ska skriva?:)
Har en awesome ide till nästa novell så vill verkligen starta på den snart^^
12 kommentarer tills nästa del♥

Kommentarer
Postat av: Alicia

Neej! Fyyy vad bra! Du får inte skada Liam :o <3

2012-05-07 @ 23:02:47
URL: http://lifeasiknow.webblogg.se/
Postat av: Vendela ^^

Ett par kapitel till i alla fall <3

2012-05-07 @ 23:04:35
Postat av: Frida

Men vill ha 1000 kapitel till!!

2012-05-07 @ 23:07:50
Postat av: Anonym

Jag vill ha många kapitel till! Men om du har slut på idéer och tror att nästa blir lika bra kan du ju börja på den nya! Bara du avslutar den här ordentligt!:)

2012-05-07 @ 23:16:13
Postat av: Anna

skule kunna läsa den i EVIGHETER!! Mer !!

2012-05-08 @ 00:34:09
URL: http://liifeofannaa.blogg.se/
Postat av: Sofia

Jättebraaaaaa!:DD

2012-05-08 @ 06:25:04
Postat av: isabelle

assss brraaaaa

skulle kunna läs jätte mycket till !! <3

2012-05-08 @ 06:48:04
Postat av: Ava

15 :D

2012-05-08 @ 08:33:34
Postat av: grace

mer!:D<3

2012-05-08 @ 15:14:15
Postat av: elin

åh jag som älskar denhär novellen! du är grym <3

2012-05-08 @ 16:12:34
Postat av: Lisa

spännande :3<3

2012-05-08 @ 16:25:28
Postat av: Rebecca

Jätte bra, MER!!

2012-05-08 @ 16:32:32
Postat av: E

Jag är en ny läsare, men tänkte bara säga att den är sjukt spännande!:)

2012-05-08 @ 16:44:43
Postat av: hiilma.

bäst ::D

2012-05-08 @ 18:35:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0