Don't bring a knife into a gunfight del 7
Jag vaknade av att någon skakade mig. Sedan såg jag att det var Michael och jag satte mig genast upp. Tydligen hade jag somnat i gårdagens kläder.
- Carlos vill prata med dig, just nu är han hos den dära Liam, var det enda han sa och sedan gick han ut ur rummet.
Jag kunde höra på tonfallet hans att det här inte skulle sluta bra. Snabbt så bytte jag om och gick sedan den lilla sträckan dit där Carlos väntade.
- Du ville prata med mig? frågade jag och kollade han rakt i ögonen.
För första gången i mitt liv så kände jag hat mot han. Hat för att han var anledningen till att Liam var här. Hat för vad han gjort mot mig.
- Varför gjorde du inte det jag bad dig om?! sa Carlos med höjd röst. - Och varför är han skadad?!
- Ehm för att... det var så att... bara det att, sa jag men sen så avbröt någon mig.
- För att jag spottade på henne, säger Liam med en nonchalant ton.
Jag granskade pappa och såg hur vreden i hans ansikte försvann och han till och med började att skratta.
- Ja då får du ta och skylla dig själv, säger Carlos. - Bra gjort stumpan, jag tror vi struntar i fingret för tillfället.
Sedan går han ut ur rummet och jag väntar tills jag vet att han hunnit gå en bit. Även fast rummet är ljudisolerat vill jag inte ta några risker.
- Tack, är allt jag lyckas få fram. - Du vet inte vad han gör med folk som inte gör som han säger. Min mamma var en av dom.
- Berätta vad som hände, säger han och jag slår mig ner på sängen och börjar prata.
- Min mamma hette Nelly. Pappa var ofta borta hela dagar och ofta elak mot henne så en dag fick honnog och tänkte fly. Men innan hon hunnit ut sköt pappa henne. Jag hörde skottet och såg när han bärde ut kroppen. Han vet inte att jag vet utan han sa att hon dog i en bilolycka.
Sedan kom tårarna och Liam la sina armar runtom mig. Det kändes som att jag äntligen var helt skyddad och att inget kunde röra mig. Jag böjde mig mot han och kysste han, riktigt den här gången och det enda jag visste var att jag aldrig ville släppa taget om han.
Jag vaknade av att någon skakade mig. Sedan såg jag att det var Michael och jag satte mig genast upp. Tydligen hade jag somnat i gårdagens kläder.
- Carlos vill prata med dig, just nu är han hos den dära Liam, var det enda han sa och sedan gick han ut ur rummet.
Jag kunde höra på tonfallet hans att det här inte skulle sluta bra. Snabbt så bytte jag om och gick sedan den lilla sträckan dit där Carlos väntade.
- Du ville prata med mig? frågade jag och kollade han rakt i ögonen.
För första gången i mitt liv så kände jag hat mot han. Hat för att han var anledningen till att Liam var här. Hat för vad han gjort mot mig.
- Varför gjorde du inte det jag bad dig om?! sa Carlos med höjd röst. - Och varför är han skadad?!
- Ehm för att... det var så att... bara det att, sa jag men sen så avbröt någon mig.
- För att jag spottade på henne, säger Liam med en nonchalant ton.
Jag granskade pappa och såg hur vreden i hans
ansikte försvann och han till och med började att skratta.
- Ja då får du ta och skylla dig själv, säger Carlos. - Bra gjort stumpan, jag tror vi struntar i fingret för tillfället.
Sedan går han ut ur rummet och jag väntar tills jag vet att han hunnit gå en bit.
Även fast rummet är ljudisolerat vill jag inte ta några risker.
- Tack, är allt jag lyckas få fram. - Du vet inte vad han gör med folk som inte gör som han säger. Min mamma var en av dom.
- Berätta vad som hände, säger han och jag slår mig ner på sängen och börjar prata.
- Min mamma hette Nelly. Pappa var ofta borta hela dagar och ofta elak mot henne så en dag fick hon nog och tänkte fly. Men innan hon hunnit ut sköt pappa henne. Jag hörde skottet och såg när han bärde ut kroppen. Han vet inte att jag vet utan han sa att hon dog i en bilolycka.
Sedan kom tårarna och Liam la sina armar runtom mig. Det kändes som att jag äntligen var helt skyddad och att inget kunde röra mig. Jag böjde mig mot han och kysste han, riktigt den här gången och det enda jag visste var att jag aldrig ville släppa taget om han.
Okej besöksrekordet är nu 123 unika personer och 612 sidvisningar.
Även rekordet på kommentarerna har höjts till 20 kommentarer!:D TACK!♥
Så vi kör med 8 kommentarer tills nästa del:)
Kommentarer
Postat av: Tova
MER! :DD<3
Postat av: Tilde
Åh, jättebra! Mer.
Postat av: Alexandra
Meer! :D
Kan inte du skriva ett litet läängre kapitel den här gången? :D
Postat av: Anonym
nu tycker jag att du ska skriva mer. den här fanficen är as bra och den bästa jag har läst. hur kom du på vad den skulle handla om?
Postat av: Anonym
nu tycker jag att du ska skriva mer. den här fanficen är as bra och den bästa jag har läst. hur kom du på vad den skulle handla om?
Postat av: grace
mer!<3
Postat av: Matilda. c:
Jättebra. :D
Postat av: leonora
Bästa novellen ever!
Kan du inte skriva lite längre kapitel?
Postat av: <33
as bra!! kan du inte skriv lite längre??
Postat av: Paulina
Love it love it love it dock kanske lite mer spänning men er är bara ett förslag :)
Postat av: Annie
Älskar din novell :)kan inte sluta läsa den ;D kan du göra ett längre kapitel nästa gång? :) + kommer nästa kapitel snart???
Postat av: Emilia
Jätte bra hur kan du få så bra ideér LÄNGTAR SJUKT MKT TILL NÄSTA KAPITEL
Postat av: Rebecca
Mer:))
Postat av: isabelle
asssss braaaaa
Postat av: Anna
omg!! meeeeeeeeeeer!
Postat av: emilia
OMG det är jätte spännande mer nu :DD
Postat av: Stephanie Tomlinson
Mer du skriver jätte bra och gillar lite action XP
Postat av: emma
så sjukt braaa
Postat av: angnes
älskar den !!
Postat av: anna
åhhhh gud va bra
Postat av: hanna
omg fuck vad braaa asså !!!!! <3
Postat av: malin
älska snälla skriv mycket mer på denna
Postat av: stina
hur bra får man vara egentligen as bra !!! <3
Trackback
