Don't bring a knife into a gunfight del 16
Jag satt i soffan med foten på bordet. Blodet hade slutat rinna och smärtan hade nästan försvunnit då Liam lyckades gå ner till kassan och be om lite tabletter.
- Ge mig saxen och hjälp mig bort till badrummet är du snäll, sa jag till Liam som genast kom för att hjälpa mig.
Sedan stog jag där framför spegeln i badrummet med saxen i min hand. Jag tog tag i håret och klippte bara. Klippte bort mitt förflutna, det blonda håret föll i handfatet men Liam ville spara en lock.
- Ifall vi på något sätt klarar oss ur det här så vill jag minnas hur du var då, sa Liam.
- Vi kommer aldrig få ett normalt liv Liam.
- Nä, men inget liv med dig i är normalt, sa han och kysste mig.
Det var så orättvist, varför skulle inte vi få ett normalt liv? Varför skulle vi aldrig få chansen att bara leva. Det var i den sekunden jag visste vad jag kände för Liam.
- Jag älskar dig, sa jag och log för första gången på något som kändes som en evighet.
- Jag älskar dig också, svarade han och kramade om mig.
Vi släppte taget om varann och han satte sig ner på en stol som han dragit in i badrummet. Jag granskade hans hår och började klippa. Liams hår som förutom varit nedanför öronen hade kortats med flera centimeter. Jag drog fingrarna genom hans hår och klippte dom sista detaljerna.
- Sådär, nu är det bara hårfärgen kvar, sa jag och drog upp två förpackningar ur kassen. En timma senare var både jag och Liam svarthåriga och Liam hade börjat packa upp resten av det jag köpt. Drycker, smörgåsar, engergibarer, tidningen, sminket och kläderna. Vi la kläderna inne i sovrummet och la maten och drickan i ett minikylskåp som stog i vardagsrummet.
- Det känns lite som hemma på något konstigt sätt, säger Liam och skrattar.
Jag håller med han, för första gången i mitt liv känner jag mig trygg och lycklig. Kanske att vi skulle kunna leva såhär. Resa från stad till stad, vi hade 50 miljoner, vi skulle kunna göra vad vi ville.
- Tänk om vi skulle fly långt bort från London, bara ta oss härifrån, säger jag när vi lagt oss i sängen och ska sova.
- Nya identiter, ett nytt liv menar du?
- Bara ett liv tillsammans, det är allt jag menar.
- För sålänge jag får spendera mitt liv med dig blir allt bra, sa han och sedan somnade vi båda nästan direkt.
Jag satt i soffan med foten på bordet. Blodet hade slutat rinna och smärtan hade nästan försvunnit då Liam lyckades gå ner till kassan och be om lite tabletter.
- Ge mig saxen och hjälp mig bort till badrummet är du snäll, sa jag till Liam som genast kom för att hjälpa mig.
Sedan stog jag där framför spegeln i badrummet med saxen i min hand. Jag tog tag i håret och klippte bara. Klippte bort mitt förflutna, det blonda håret föll i handfatet men Liam ville spara en lock.
- Ifall vi på något sätt klarar oss ur det här så vill jag minnas hur du var då, sa Liam.
- Vi kommer aldrig få ett normalt liv Liam.
- Nä, men inget liv med dig i är normalt, sa han och kysste mig.
Det var så orättvist, varför skulle inte vi få ett normalt liv? Varför skulle vi aldrig få chansen att bara leva. Det var i den sekunden jag visste vad jag kände för Liam.
- Jag älskar dig, sa jag och log för första gången på något som kändes som en evighet.
- Jag älskar dig också, svarade han och kramade om mig.
Vi släppte taget om varann och han satte sig ner på en stol som han dragit in i badrummet. Jag granskade hans hår och började klippa. Liams hår som förutom varit nedanför öronen hade kortats med flera centimeter. Jag drog fingrarna genom hans hår och klippte dom sista detaljerna.
- Sådär, nu är det bara hårfärgen kvar, sa jag och drog upp två förpackningar ur kassen.
En timma senare var både jag och Liam svarthåriga och Liam hade börjat packa upp resten av det jag köpt. Drycker, smörgåsar, engergibarer, tidningen, sminket och kläderna. Vi la kläderna inne i sovrummet och la maten och drickan i ett minikylskåp som stog i vardagsrummet.
- Det känns lite som hemma på något konstigt sätt, säger Liam och skrattar.
Jag håller med han, för första gången i mitt liv känner jag mig trygg och lycklig. Kanske att vi skulle kunna leva såhär. Resa från stad till stad, vi hade 50 miljoner, vi skulle kunna göra vad vi ville.
- Tänk om vi skulle fly långt bort från London, bara ta oss härifrån, säger jag när vi lagt oss i sängen och ska sova.
- Nya identiter, ett nytt liv menar du?
- Bara ett liv tillsammans, det är allt jag menar.
- För sålänge jag får spendera mitt liv med dig blir allt bra, sa han och sedan somnade vi båda nästan direkt.
Både min lillasyrra och morsa fyller år i helgen så kommervara ganska upptagen bara så ni vet.
10 kommentarer tills nästa kapitel!
Ville bara tipsa om en annan blogg oxå, hon som äger är grymt bra så checka in!
Kommentarer
Postat av: Novell av Evelina Friman
Mera.... Men att han inte längtar efter killarna? o.o
Postat av: Emilia
ASUUUUM SOM VANLIGT
Postat av: Cim
Håller med Evelina, han borde ju ha någon tanke på sina killar? :)
Postat av: Frida
Aww spännande!!
Kan du in skriva lite om hur resten av killarna tänker lr känner?:D
Mer!!!
Postat av: Anonym
Jättebra! :)
Postat av: Stephanie Tomlinson
Jätte bra,Grattis till dom <333 ;)
Postat av: Vendela ^^
Jättebra meeer :) <3
Postat av: grace
hihi tack för att du tipsade!:D mer!:D<3
Postat av: isabelle
ass braa
Postat av: emma
meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer
Postat av: mailn
sjukt bra vill ha mer mer
Postat av: Fanny :D
jätte bra kapitel och älskar alla bilder du har!!! :)
längtar tills nästa kapitel, hoppas det kommer snart, MEEEEER ;)
twitter?
själv heter jag fannyLniall
adda mig om nu vill :D
Postat av: Rebecca
MER!!:)
Trackback
