Don't bring a knife into a gunfight del 15
Jag visste att vi inte hade mycket tid på oss innan någon skulle komma hit så jag försökte dölja såret efter kulan med mina kläder. Kulan hade gått rakt igenom utan att ha gjort någon större skada på benen inuti men om jag inte fixade något som kunde stoppa blodet från att rinna snart skulle det snabbt bli allvarligare.
- Du måste gå till hotellet, hyra ett rum och sen komma tillbaka.
- Vad händer om jag inte hinner? frågar han och ser helt skräckslagen ut.
- Du måste, ta med dig kassarna och väskan och kom inte tillbaka om du inte vet att det är säkert här.
Han sprang iväg med alla saker och jag försökte sätta mig upp mot containern. Det som oroade mig var att någon skulle se allt blod och hitta kroppen som jag omöjligen kunde flytta på. Efter ett tag försökte jag resa mig upp men jag kunde inte göra det helt själv utan behövde stödja mig mot containern. Det kändes som en evighet innan Liam återvände.
- Bara jag får luta mig mot din axel så kan jag gå, sa jag.
- Jag har en bättre ide som inte kommer väcka så mycket uppmärksamhet, sa han och log. - Klättra upp på min rygg.
Han böjde sig ner så jag kunde klättra upp på hans rygg och sedan gick han ut ur gränden. Liam hade rätt, ingen stirrade särskilt mycket på oss. Han gick den korta lilla biten till hotellet och sen när vi kommit in släppte han av mig. Benet gjorde fortfarande alldeles för ont för att jag skulle kunna gå själv, så Liam hjälpte mig in i hissen och tryckte sedan på hissknappen. Tydligen bodde vi på fjärde våningen vilket kanske inte var så smart då man inte kunde fly ut genom fönstret men ingen skulle nog ändå hitta oss här. När vi väl tagit oss in i rummet såg jag att det var finare än jag trott. En hall som ledde till ett stort vardagsrum och sedan såg jag två dörrar till. Jag hasade mig bort till soffan och la foten mot bordet.
- Liam hämta vatten och papper och om det finns någon första hjälpen låda, jag måste rengöra såret.
Han sprang runt och hämtade vatten, papper och lyckades hitta en första hjälpen låda i badrummet. Den innehöll bandage,plåster och ögontvätt. Jag rengjorde såret med vatten och lindade sedan om det med bandaget. Smärtan var mindre nu och jag kunde gå mindre sträckor. Vi hade klarat oss den här gången, men Carlos var inte den som gav upp.
Jag visste att vi inte hade mycket tid på oss innan någon skulle komma hit så jag försökte dölja såret efter kulan med mina kläder. Kulan hade gått rakt igenom utan att ha gjort någon större skada på benen inuti men om jag inte fixade något som kunde stoppa blodet från att rinna snart skulle det snabbt bli allvarligare.
- Du måste gå till hotellet, hyra ett rum och sen komma tillbaka.
- Vad händer om jag inte hinner? frågar han och ser helt skräckslagen ut.
- Du måste, ta med dig kassarna och väskan och kom inte tillbaka om du inte vet att det är säkert här.
Han sprang iväg med alla saker och jag försökte sätta mig upp mot containern. Det som oroade mig var att någon skulle se allt blod och hitta kroppen som jag omöjligen kunde flytta på. Efter ett tag försökte jag resa mig upp men jag kunde inte göra det helt själv utan behövde stödja mig mot containern. Det kändes som en evighet innan Liam återvände.
- Bara jag får luta mig mot din axel så kan jag gå, sa jag.
- Jag har en bättre ide som inte kommer väcka så mycket uppmärksamhet, sa han och log. - Klättra upp på min rygg.
Han böjde sig ner så jag kunde klättra upp på hans rygg och sedan gick han ut ur gränden. Liam hade rätt, ingen stirrade särskilt mycket på oss. Han gick den korta lilla biten till hotellet och sen när vi kommit in släppte han av mig. Benet gjorde fortfarande alldeles för ont för att jag skulle kunna gå själv, så Liam hjälpte mig in i hissen och tryckte sedan på hissknappen. Tydligen bodde vi på fjärde våningen vilket kanske inte var så smart då man inte kunde fly ut genom fönstret men ingen skulle nog ändå hitta oss här. När vi väl tagit oss in i rummet såg jag att det var finare än jag trott. En hall som ledde till ett stort vardagsrum och sedan såg jag två dörrar till. Jag hasade mig bort till soffan och la foten mot bordet.
- Liam hämta vatten och papper och om det finns någon första hjälpen låda, jag måste rengöra såret.
Han sprang runt och hämtade vatten, papper och lyckades hitta en första hjälpen låda i badrummet. Den innehöll bandage,plåster och ögontvätt. Jag rengjorde såret med vatten och lindade sedan om det med bandaget. Smärtan var mindre nu och jag kunde gå mindre sträckor. Vi hade klarat oss den här gången, men Carlos var inte den som gav upp.
Sen uppdatering jag vet...
Men tack för era kommentarer, det känns bättre nu:)♥
10 kommentarer tills nästa då!:)
Min twitter:https://twitter.com/#!/Linn_Official
Kommentarer
Postat av: Emilia
ASUUUM SOM VANLIGT LÄNGTAR TILL NÄSTA :D
Postat av: Anna
MMEEEEEEEEEEEER :d
Postat av: Stephanie Tomlinson
Jävligt bra thihi och du följer mig so proud <3333
Postat av: Annie
More :D
Postat av: grace
mer tack!:D
Postat av: isabelle
meeeeeeeeeer meeeeeeeeeeeeeer snälla den är så sjukt bra !! <3
Postat av: Frida
MER :D
Postat av: Jossan
Skit bra, love it!
Postat av: Vendela ^^
More!!!!! Love it <3
Postat av: Fanny ~ moments in time
Meeeer, love it! :)<3
Postat av: Sofia
Mer jättebra!:))
Postat av: Anonym
Skit bra! meer :D
Postat av: Rebecca
MER!!
Postat av: Ajla
Mer :DD <3
Postat av: Matilda. c:
verkligen jättebra! :DD
Postat av: Tilde
Awesome, mer.
Trackback
