Jag försökte göra något med håret så att det inte såg ut som mig för dom visade bilder på både mig och Liam. Så snabbt som möjligt gick jag runt i affären med en kundvagn och plockade ihop dricka, massa engergibarer och färdiga mackor. Jag gick förbi hyllan med alla tidningar och jag och Liam prydde första sidorna på dom flesta. Men det stog ingenting om någon som hette Carlos och det bevisar bara att min teori var rätt. Jag vet inte riktigt varför men jag tog en nyhetstidning och la ner den i kundvagnen och gick sedan vidare till en liten avelning där dom hade kläder. En huvtröja åt oss var, ett par solglasögon till Liam, varsin keps, och ett ombyte till oss var. Det sista jag la ner var smink, hårfärg och en sax. Om jag sminkade mig och både jag och Liam bytte hårfärg och frisyr skulle det vara svårare att känna igen oss. Jag la upp allt på rullbandet och betalade snabbt så jag kunde återvända till Liam. Ingen såg vem jag var men jag sprang ändå med kassarna tillbaka till Liam. När jag kom fram hade han hoppat fram ur soptunnan och höll på att ta bort klet från kläderna.

- Innan vi gör något annat måste vi hitta någonstans där vi kan gömma oss, kanske något litet hotell, sa jag.

- Du har rätt, men köpte du något som skyddar ansiktet? frågade han och kom närmare mig.

- Ja här, solglasögon och keps, sa jag och kastade dom mot han.

Även jag tog på mig min keps och sedan gick vi ut från gränden. Liam bärde väskan med pengarna och jag bärde kassarna. När vi gått några hundra meter la Liam armen runt mig. Efter kanske någon kilometer började vi komma in i mitten av London. Jag hade en äcklig känsla att vi var förföljda men jag kunde inte se någon misstänksam.

- Är det så smart att verkligen söka sig till mitten av allt Cara? frågar Liam och jag märker att han börjar bli nervös.

- Tro mig, ingen känner igen oss, dom förväntar sig att vi ska fly långt från London.

- Okej, men det börjar bli sent, vi borde hitta någonstans att sova.

Jag kollade runtom mig för något litet hotell och då såg jag han, Peter. Han stog och pratade i telefon med någon, möjligtvis Carlos.  Jag hade rätt, vi var förföljda men Peter hade ännu inte upptäckt att jag sett han.

- Kom Liam, vi måste gömma oss nu, sa jag och började springa iväg i folkmassan.