När vi släppte taget om varandra så blev jag röd om kinderna. Det var inte så att det var min första kyss men med tanke på alla kameror som lät så lär det nog bli den mest kända. Nu hade jag en känsla av att folk stog och stirrade på mig och Niall.

- Kom vi går, innan hela Londons paparazzis hinner hit, säger han och tar tag i min hand och leder mig ut mellan bord och vad som känns som en väldigt stor folkmassa.

- Hur många kameror var det? frågade jag samtidigt som jag bet mig smått i läppen för att försöka att se så allvarlig ut.  Innerst inne ville jag bara le och skratta.

- Ehh bara..... åtta, svarade han.

- Det gör inget, sa jag. - Lyssna på mig nu, det enda som spelar någon roll är hur du är mot mig, jag bryr mig inte om dom andra.

- Du är fantastisk, så den 14 maj flyttar du in? frågar han med ett belåtet leende.

- Den 14 maj, svarar jag och nickar. - Men kan du inte komma och hälsa på under tiden?

- Jag kan försöka komma på vissa helger, jag skulle åka flera timmar bara för att få se dig i några sekunder.

Jag började förklara vart jag bodde och han antecknade adressen i sin mobil. Sedan börjar hans mobil ringa och han säger att han måste gå. Han leder mig tillbaka till sjukhuset men innan vi går in så plockar han en blomma och sätter i mitt hår.

- Du har mitt nummer, det är bara att smsa eller ringa, jag kommer alltid svara, säger han och tar av mig solglasögonen. - Öppna dina ögon.

Först så tvekar jag, men sen tar jag mod till mig och öppnar ögonen och försöker kolla så nära hans ögon som möjligt. Jag önskar att jag kunde kolla tillbaka djupt in i hans ögon och säga att jag älskar han.

- Du är vacker, säger han kärleksfullt.

- Du är underbar.

Sedan går vi igen, hand i hand mot mitt rum. Solglasögonen sitter framför ögonen igen och jag känner mig säkrare. Han sätter mig på sängen och ger mig en adjökram och försvinner sedan iväg. Tänk att han frågade om vi skulle bo tillsammans. Alla kommer tycka att jag är galen, men det här är sådan kärlek som endast finns i filmer. Enligt min talande klocka så är klockan kvart i sju. Jag har fått en sådan klocka som gamlingar brukar ha, den är faktiskt ganska najs. Istället för att bara ligga i sängen så försöker jag lära mig blindskrift ur en bok. Det är jättesvårt att komma ihåg alla små prickar, men efter ett tag lyckas jag läsa meningen " Jag gillar gurka". Det har då gått tre timmar så jag kryper ner i sängen och försöker sova. Då dök plötsligt en hemsk tanke upp. Hur ska jag förklara för min mamma att jag ska flytta ihop med en kille jag träffat för två veckor sedan?