När jag sakta vaknar upp så blir jag inte lika rädd över att jag inte kan se någonting. Men jag känner på lukten att jag är i ett annat rum, jag försöker lyssna efter någon i rummet men det enda jag hör är mina egna andetag. Sedan hör jag en dörr öppnas och någon som rör med nånting till vänster om mig. Samma person drar ut något som jag misstänker är en stol. Jag blir överraskad hur jag kan lista ut det genom att bara höra ett ljud.

- Hej jag heter Sarah Johnson och är psykolog här och jag tänkte att vi kunde prata lite, säger någon till vänster om mig. - Du kan börja med att presentera dig och berätta lite om dig.

- Jag heter Britney Lopez, 17 år och 10 månader, sa jag med en halvvaken röst. - Äkta blondin också!

Jag försökte sätta mig upp och den här gången var det ingen som stoppade mig. Bandaget kliade men jag vågade inte röra det ifall att jag skulle råka tappa det. Jag har ingen aning hur jag ser ut, om ögona ser precis likadana ut eller om dom är helvita.

- Okej Britney, vill du följa med på en liten promenad runt? frågade hon.

Innan jag hann riktigt tänka efter tackade jag ja, för känslan av att inte kunna göra någonting höll på att ta över. Sarah berättade att i cafeterian skulle det vara några som skulle uppträda men jag sa att jag inte var redo än. Jag lutade benen över kanten av sängen och ställde mig upp. Det var en jobbig känsla att inte kunna se och jag var rädd att jag skulle gå på något men jag   tog ett djupt andetag och sedan kände jag Sarahs hand i min och jag blev lugnare.

- Hur ser jag ut? frågade jag skämtsamt innan vi gick.

- Som en blind ängel, säger hon och leder mig ut.

Jag hör musik komma från höger och antar att det är cafeterian som ligger därborta. Tyvärr är jag för långt ifrån för att höra vad dom spelar eller vilka som framför musiken. Jag och Sarah går åt motsatta hållet och ju längre vi går desto mer säkrare känner jag mig. Efter ett tag så sätter hon ner mig i en fåtölj medans hon går och hämtar fika. Det är knäpptyst tills jag hör fotsteg till vänster och det kan inte vara Sarah för då skulle hon ha kommit från höger. Jag hör hur fotstegen tystnar några centimeter ifrån mig. Sedan en duns och någon som rörde vid min armbåge.

- Hej, hur mår du? frågar killen som satt bredvid mig.

- Förutom att jag är blind så mår jag utmärkt, sa jag ironiskt men ändå nyfiken på vem som satt bredvid mig. Jag hörde ett dämpad skratt från han och jag vände mig mot han och höjde på ögonbrynen.

- Du är rolig du, säger han och sedan när nya fotsteg, flera den här gången, dyker upp reser han sig upp. - Och söt också, viska han innan han går mot dom nya fotstegen.

Innan han gruppen försvinner iväg hör jag någon ropa " Har du hittat en ny tjej Niall?". Jag hinner inte tänka på det så mycket innan Sarah dyker upp, man hör hennes smycken låta flera meter ifrån. Hon sätter sig ner och räcker mig en muffins. Vi sitter tysta ett tag och sedan kommer jag ihåg Niall, namnet påminner mig om något som jag bara inte kan komma på vart jag hört det. Efter ett tag beger jag och Sarah oss tillbaka till rummet och jag lägger mig  ner i sängen och lyssnar på musik. Jag önskar att jag bara kunde åka hem och slippa allt det här. Efter några timmar somnar jag och drömmer om killen jag träffade.