Open your eyes del 14

Jag vaknade upp på sjukhuset och kände slangarna i armarna. Bandaget satt på runt huvudet men jag visste att om jag tog av mig det skulle jag kunna se igen. Men ändå var det något som stoppade mig från att göra det. Jag var rädd för vad jag skulle möta, jag kommer nästan inte ihåg färgerna. Tänk om hela världen förändrats och allt var okänt och nytt för mig? Men det jag mest var rädd för var att även fast jag tog av mig bandaget att jag inte skulle kunna se.
- Niall? frågade jag och hoppades på ett svar.
- Här, svarade han till vänster om mig och sen hörde jag hur han gick darrigt mot mig.
Han satte sig mittemot mig i sängen och tog min hand. Våra fingrar sökte efter varandra och jag förstog att han inte kunde se.
- Hur fan lyckades du klara dig utan alla slangar i armarna? frågade jag och småskrattade.
- Min operation blev klar tidigare än din, så jag har varit vaken ett tag, svarade han. - Vill du ta av dig bandaget?
Jag behövde inte svara utan han höjde sina armar och började sakta knyta upp mitt band och även jag höjde mina armar för att knyta upp hans. Jag kände mitt bandage falla men i samma sekund stängde jag ögonen. Stunden jag sett fram emot men jag vågade inte möta den, jag är för feg.
- Jag vågar inte, tänk om allt är annorlunda än vad jag minns det? sa jag oroligt.
Som svar så kysste Niall mig länge och passionerat och när vi släppte taget öppnade jag mina ögon och stirrade rakt in i Nialls ögon. Ett brunt och ett blått. Ett av hans, ett av mina. Och i det ögonblicket visste jag att vi skulle vara tillsammans förevigt. Det spelade ingen roll vad som                 skulle hända i framtiden, det enda jag visste var att jag skulle möta den tillsammans med Niall.
- Jag älskar dig, säger jag.
- Jag älskar dig mer, svarar han.
Nialls synpunkt:
Det var underbart att få se hennes ögon kolla djupt in i mina på riktigt den här gången. Det var underbart att få se henne så lycklig och det var precis då jag förstog att det var henne jag skulle spendera resten av mitt liv med. Jag ville vakna upp med henne varje morgon och se henne djupt i ögonen och berätta hur mycket jag älskar henne. Att jag inte vill spendera en dag utan henne, att jag är redo att göra allt för att hon ska vara lycklig. Att jag en dag ska gå ner på ett knä för att be om hennes hand och att jag en dag ska säga "ja" till henne vid ett altar. Men idag så nöjer jag mig med att få berätta för henne hur mycket jag älskar henne.
Jag vaknade upp på sjukhuset och kände slangarna i armarna. Bandaget satt på runt huvudet men jag visste att om jag tog av mig det skulle jag kunna se igen. Men ändå var det något som stoppade mig från att göra det. Jag var rädd för vad jag skulle möta, jag kommer nästan inte ihåg färgerna. Tänk om hela världen förändrats och allt var okänt och nytt för mig? Men det jag mest var rädd för var att även fast jag tog av mig bandaget att jag inte skulle kunna se.

- Niall? frågade jag och hoppades på ett svar.

- Här, svarade han till vänster om mig och sen hörde jag hur han gick darrigt mot mig.

Han satte sig mittemot mig i sängen och tog min hand. Våra fingrar sökte efter varandra och jag förstog att han inte kunde se.

- Hur fan lyckades du klara dig utan alla slangar i armarna? frågade jag och småskrattade.

- Min operation blev klar tidigare än din, så jag har varit vaken ett tag, svarade han. - Vill du ta av dig bandaget?

Jag behövde inte svara utan han höjde sina armar och började sakta knyta upp mitt band och även jag höjde mina armar för att knyta upp hans. Jag kände mitt bandage falla men i samma sekund stängde jag ögonen. Stunden jag sett fram emot men jag vågade inte möta den, jag är för feg.

- Jag vågar inte, tänk om allt är annorlunda än vad jag minns det? sa jag oroligt.

Som svar så kysste Niall mig länge och passionerat och när vi släppte taget öppnade jag mina ögon och stirrade rakt in i Nialls ögon. Ett brunt och ett blått. Ett av hans, ett av mina. Och i det ögonblicket visste jag att vi skulle vara tillsammans förevigt. Det spelade ingen roll vad som                 skulle hända i framtiden, det enda jag visste var att jag skulle möta den tillsammans med Niall.

- Jag älskar dig, säger jag.

- Jag älskar dig mer, svarar han.


Nialls synpunkt:

Det var underbart att få se hennes ögon kolla djupt in i mina på riktigt den här gången. Det var underbart att få se henne så lycklig och det var precis då jag förstog att det var henne jag skulle spendera resten av mitt liv med. Jag ville vakna upp med henne varje morgon och se henne djupt i ögonen och berätta hur mycket jag älskar henne. Att jag inte vill spendera en dag utan henne, att jag är redo att göra allt för att hon ska vara lycklig. Att jag en dag ska gå ner på ett knä för att be om hennes hand och att jag en dag ska säga "ja" till henne vid ett altar. Men idag så nöjer jag mig med att få berätta för henne hur mycket jag älskar henne.

Det har hänt en mindre olycka med min mellanslagstangent som just nu är provisoriskt lagad med häftmassa så kanske har missat ett mellanslag här och där.
Stort tack till alla kommentarer!♥

Kommentarer
Postat av: Ebba

Så fint. <3

2012-03-21 @ 21:35:50
URL: http://agirlwithasmile.blogg.se/
Postat av: elin

aawh, så fint <3

2012-03-21 @ 21:44:46
URL: http://onedirectiionnovell.blogg.se/
Postat av: Evelina - Vardag, foto & insperation

Meeer <3

2012-03-22 @ 19:49:25
URL: http://evesfoto.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0