Jag visst ärligt talat inte vad jag skulle säga till Niall, jag var som förlamad. Här sitter Niall och erbjuder sig att donera sitt öga så att jag ska kunna se igen. Jag skulle aldrig kunna återgälda han men det kändes som att han inte ens brydde sig om det. Men skulle jag ändå acceptera det? Hans liv skulle bli annorlunda, kanske inte så mycket men ändå lite. Vill jag vara ansvarig för det? Men chansen att få kunna se, chansen till ett nytt liv med Niall. Kanske att jag var egoistisk, men vem skulle inte vilja få tillbaka sin syn?

- Om du verkligen är säker på det så skulle det betyda enormt sjukt obeskrivligt mycket för mig om du gjorde det, säger jag och kramar om honom.

- Jag skulle göra allt för dig.

- Men hur kom du på iden? och varför vill du göra det?

- Jag pratade med din läkare om det fanns något man skulle kunna göra för att få dig att se igen. Varför jag gjorde det finns det tusen anledningar till. Jag vill se dig titta in i mina ögon, jag vill att du ska kunna se vad du spelar på gitarren, jag vill att du ska ha allt du någonsin önskar dig.

- Du är helt fantastiskt, jag hoppas du verkligen vet om det.

- Du med, du är helt perfekt.

- Så när är det dags? frågar jag och hoppas så snart som möjligt.

- Jag bokade in våran operation dagen innan du fyller arton, så på morgonen på din artonårsdag kan du se igen. Jag vill inte att du ska missa det, säger han och jag är som paralyserad av lycka.

Sen kommer grabbarna in i rummet med alla pizzakartongerna och min romantiska stund med Niall är tyvärr slut för den gången. Efteråt börjar dom sjunga och hoppa runt och jaga varandra. Svårt att tro att dom verkligen är vuxna allihop.  Men jag antar att pojkar alltid kommer vara pojkar. Hela dagen flöt förbi ganska snabbt med en spelomgång av "Gissa låten". En av oss skulle antingen nynna,spela sjunga eller framföra låten och dom andra skulle gissa vilken låt. Det slutade med att Louis spelade på Liams mage som bongotrumma och skulle framföra låten "Pokerface". Ni som tycker dom verkar helt normala har verkligen ingen koll om vad som pågår i deras hus. Fast enligt Niall så ville dom bara imponera på mig fast jag hade svårt att tro det.

- Varför skulle dom vilja imponera på mig? hade jag frågat Nial när han sagt det.

- För att du är underbar och helt enkelt en person dom vill se mer av i framtiden, svarade han och han lät helt ärlig. - När vi ändå nämner framtiden så vill jag göra en sak klar för dig, jag vill inte att du ska tro att jag donerar mitt öga för syns skull eller bara för att jag inte vill bli sedd men en blind person. Så därför ska du med mig och bandet på en välgörenhetsgala imorgon i London.

- V-v-va?

- Det blir kul! Danielle och Eleanor kommer också, jag kommer inte lämna din sida på hela kvällen förräns vi ska uppträda. Men då kan du vänta med Danielle och Eleanor, vi ska spela minst fem låtar beroende på hur lång tid som hinner gå innan.

- Okej, men jag tog inte med mig några finkläder.

- Ta det lugnt, vi skickar din klädstorlek till våran stylist och han fixar fram en klänning tills imorron.

- Visst får jag ha på mig solglasögonen? frågar jag och upptäcker att jag nu haft dom på flera dagar i sträck utan att tagit av dom ens när jag sovit.

- Självklart, säger han och leder mig till mit sovrum och bäddar ner mig.

Innan han går kramar han om mig, viskar "Sov gott älskling" och ger mig en snabb kyss. När han gått tar jag av mig glasögonen och lägger dom på nattduksbordet. Jag ska inte ha dom imorgon har jag bestämt, jag har ju Niall.