Don't hide in the closet del 16
Harrys synpunkt:
När jag vaknade upp sken solen rakt in i mina ögon och bländade mig så jag fick resa mig med hjälp av att stödja mig mot soffan. Jag hörde ljud från köket så jag gick sakta dit, men vem var det? Louis skulle inte komma hem på flera dagar men vem annars kunde det vara? Jag försökte undvika tanken av att det var någon som gjort inbrott, fast jag borde väl ha hört något. Den digitala klockan på väggen visad 10.37 och det verkade ju en konstig tid att göra inbrott på. Helt plötsligt hörde jag fotsteg och någon uppenbarade sig framför mig.
- AAAAAAAAHHHHHHHHH! skrek jag innan jag såg vem som stog där.
- Take it chill, it's just me, sa Louis.
- Why? What are you doing here? frågade jag.
-Yeah...eh...it was like...that...Eleanor is on her period, sa han men jag såg att han ljög.
Jag blev bara helt tyst och nickade smått som svar. Louis rodnade även fast det han sagt var en lögn, gulligt.
- Here give me a hug, sa jag och kramade om honom.
När jag höll honom i mina armar var det som att allt blev bra. Det spelade ingen roll vad jag än gjort, det var bra nu. Jag skulle inte dricka sådär mycket eller ta droger igen, jag förstog inte ens varför jag börjat. Tanken på att han lämnat Eleanor där på spat bara för att få komma hem till mig värmde och mina läppar formades till ett äkta euforiskt leende.
Nialls synpunkt:
Jag stog utanför Evelinas lägenhetshus med en lapp i handen där det stod en adress. Lappen hade jag fått av Harry igår i taxin men han var säkert för hög för att minnas. Harry själv hade inget minne av varför hon åkt hem tidigare, men jag misstänkte att han inte var helt ärlig. Hela han hade osat av marijuana eller vad det nu var, precis som Evelina. Jag förstog inte varför jag var här, det var Harry som borde göra det här, det var Harry som skulle se till att hon mådde bra. Men ändå befann jag mig här med en ros i den andra handen. Jag gick upp för trapporna istället för att ta hissen som såg alltför trasig ut för att funka. Ringklockan vid hennes dörr hade en liten lapp klistran över sig med ordet "trasig" så jag knackade på istället. Efter någon minut öppnade hon dörren och drog in mig i hennes lägenhet.
- Helloooo Niall, missed our game? sa hon och skrattade högt för sig själv.
- No...I'm just here to check if your okey, what happened yesterday? frågade jag och såg hennes leende svalna för några sekunder innan hon började prata igen.
- I didn't feel so good, sa hon men vände bort blicken.
- Okey, so everything is fine?
- Mmm...sort of.
Och det jag skulle göra nu förändrade allt, hade jag bara gått ut därifrån och sagt hejdå till Evelina hade vi aldrig träffats så här personligt igen. Men det var någonting som höll mig kvar, någonting som inte stämde.
- Tell me all about it, I promise it will stay between us two, sa jag och tog tag i hennes hand.
Vi satte oss ner i varsin ände av soffan och hade fötterna mot varandra. Jag kunde se hur hon försökte säga något, men hon vågade inte. Hon hade blicken nedåt medans hon rörde med fingrarna efter hennes ben. Tystnaden började som pinsam, men efter ett tag fann vi varandra stirrandes djupt in i varandras ögon. Helt plötsligt knackade det på dörren och Evelina flög upp och sprang till dörren och kollade genom kikhålet.
- Go and hide in the bathroom, viskade hon och pekade mot en dörr.
- Why?
- Just do it, please. It's something i got to do. Take these, I don't want you to hear.
I handen hade hon en iPod och ett par hörlurar som hon gav mig. Hon hade ett skrämt uttryck i ansiktet och jag borde hjälpa henne, men som den fegisen jag är gjorde jag som hon sa, jag gick och gömde mig. Jag satte i hörlurarna i öronen men jag satte inte på någon musik, min nyfikenhet tog över.
- You're not supposed to be here now, it's not six yet, sa Evelina.
- Well you're not busy so does it even matter? frågade en mansröst.
- What if I would have been?
- You're not, so does it even matter?
Det blev tyst i några sekunder innan jag hörde någon slå till den andra och sedan ytterligare ett slag.
- I told you, not now! sa Evelina med höjd röst.
- Fuck you, why do I even buy from you?
- Well I don't know, just leave and come back later!
- Fine then, I'll be back.
Jag hörde ytterdörren öppnas och stängas med en väldig smäll så jag satte på musiken i iPoden och några sekunder senare öppnade hon dörren. Hela hennes högra kind var röd och jag antog att hon tog emot ett av slagen.
- What hap...
Men hon avbröt mig med att bara skaka på huvudet och jag blev helt tyst. Det hela var sorgligt på något sätt, för självklart hade man hört talas om personer som sålde sig själva, men det här var på riktigt.
- But why?
- Do you really think I can afford this apartment with a waitress salary?
Jag hörde hur hon hade svårt att prata utan att brista ut i gråt och jag visste bara inte vad jag skulle säga.
- Just go, please.
Jag gick ut genom dörren och direkt när den slagit igen hörde jag henne gråta ut och även jag blev full av tårar. Men jag vågade inte säga något, för jag var så jävla mesig.
Ett långt kapitel! Taaaddaaaa!
Ändrade planer! Jag åker inte till Uddevalla förräns vecka 30 så ni får en någorlunda bra uppdatering, det är ju trots allt sommarlov! Men kommentera gärna:D
Kommentarer
Postat av: Anna
skitbra del! Men omg.. tänk om niall berättar för harry :o!
Postat av: Sofia
JÄTTEBRA!!
Postat av: Zanna
Den är jättebra! :D
Kan inte vänta på nästa!
Postat av: to
Tog mig 10 min att komma på namnet på bloggen haha... Men mera!!
Trackback
