Harrys synpunkt:

- Hey there Evelina, sa jag när jag kom hem igen.

- He's gone, sa hon tyst och först blev jag bara förvånad att höra hennes röst.

- Who? sa jag och gick närmare henne.

- Niall.

- Wait what? Why did he leave? frågade jag och förstog inget.

- He and I...I thought he liked me.

- Tell me everything.

Jag och Evelina satte oss ner i soffan och hon försökte berätta allt som hänt medans hennes tårar rann ner för kinderna. Att jag inte förstått att det var något mellan dom. Men sen insåg jag vems fel det var att det blev såhär, det var enbart mitt fel.

- Evelina, listen to me now, sa jag och tog hennes hand. - I don't know how to fix this yet but I will, I swear. But I got a stupid idea that maybe can put a little smile on your face for a while.

- What? lyckades hon pressa fram mellan tårarna.

- Stay here and I'll be back in a few minutes, okey?

- Okey.

Evelinas synpunkt:

Jag väntade i soffan på att Harry skulle återvända. Men det kändes bara tyngre och tyngre att andas. Jag räknade sekunderna tills han kom tillbaka, men vad han hade med sig var väldigt konstigt.

- A pregnancy test? frågade jag och slutade gråta.

- Well it's kinda stupid but you take the test and then you can just say that even though this day was horrible, I'm not pregnant.

Jag började skratta, det var löjligt. Men jag kunde inte svika han, så jag gjorde som han sa. Tre minuter senare kunde jag säkert säga att jag inte var gravid. Trevligt för mig antagligen.

- So what do you want to do now? frågade Harry.

- Ehm watch some sad movies, eat icecream and slowly feel my soul die, svarade jag men kunde inte motstå att le.

- Sure, I'll get the icecream from the freezer.

Och samtidigt som jag satt där bredvid Harry i soffan med en glassburk mellan oss, mådde jag lite bättre.

- By the way, how did it go with your gay? sa jag utan att tänka mig för. - Ops, sorry guy!

Han skrattade, jag skrattade.
Jag kände mig smått levande igen.
Som sagt, tonårskärlekar var underbara.
Men som jobbigast att bli av med.