Nialls synpunkt:

* Beep Beep *

Jag sträckte mig efter mobilen samtidigt som jag ställde ner ölflaskan på bordet. Det var ett sms från Zayn som hade fått mobilen att vibrera.

" I was at your apartment but you weren't there, wanna see you man! "

Mina fingrar svepte snabbt över mobilen och skrev ett snabbt svar till Zayn.

" At the grand hotel, room 836 "

Jag tryckte på skicka och kastade iväg mobilen på bordet. Dock missade jag och mobile flög över halva rummet men jag brydde mig inte. Innan Zayn dök upp städade jag undan alla ölflaskor från bordet och borstade tänderna.

- Hey there Nialler, long time no see, sa Zayn när jag släppt in han till hotellrummet.

- Hi Zayn, svarade jag och satte mig ner i soffan och slog på Tv:n.

-Why are you staying here man?

- I dunno, just felt like it you know, sa jag men Zayn förstog att det var något jag inte berättade.

- What's wrong? I haven't seen you this depressed since...never actually.

- Life is just a piece of fucked up shit, you know that? I thought I had met this fun and cute girl, but...it's all fucked up.

- Well I know someone who has been dying to get some irish pie, sa Zayn med ett mysteriskt leende.
- Who? frågade jag men visste ändå svaret.

- Demi.

- Well I don't want her.

- Have you seen her ass? That's what I'd call a sexy lady.

- So what?

- You should care, she's coming on tour with us.

- Wait what?! sa jag och vände hela min kropp mot Zayn.

- Yeah, didn't they tell you that? They want it to look like you guys are dating, but secretly I think they are playing match makers. It would get huge lines if you started going out.

- Yeah probably...

Evelinas synpunkt:

När jag kom ut ur duschen satt Harry på exakt samma ställe som jag lämnat han på. Han reagerade inte ens när jag gick fram och tillbaka och bytte om. Sedan reste han sig plötsligt upp och började laga lunch. Vad som pågick i Harrys huvud hade jag ingen aning, men en sak var säker, han mådde inte bra.

* Sju timmar senare *

Louis synpunkt:

Eleanor och jag satt mittemot varandra på restaurangen, men vi var så tysta. Det var som att vi blivit stumma, vi bara åt våran mat. Jag förstog inte varför det blivit såhär, för bara några veckor sedan var allt perfekt. Varför kunde vi inte få ha så igen. När middagen var klar åkte vi hem. Jag drog sakta av henne kläderna, men det var inte samma sak som förut. När jag rörde hennes kropp kunde jag inte sluta tänka på natten jag delade med Harry. Inget var som förut.

Det här är det sista avsnittet som kommer läggas ut på denna blogg! Jag fortsätter såklart att skriva, men lägger upp dom på min wattpad istället. Har även mina tidigare noveller, så inget går förlorat! Bloggen raderar jag om kanske några veckor, så att alla hinner se detta. 

Länken till min wattpad är här: http://www.wattpad.com/user/linnzan98

Hoppas jag ser er där♥

Harrys synpunkt:

Jag och Evelina hade somnat i soffan och vaknat upp med smält glass över hela soffan. Hon gick direkt in i duschen och jag satt med glass överallt i fåtöljen och tänkte. Om fyra dagar ska vi ut på våran turne, det skulle bara vara vi i bandet, i åtta hela månader. Jag skulle sakna Evelina, men hur omoraliskt det än var så kanske jag kunde göra Louis till min. För att vara ärlig bryr jag mig inte om Eleanor, jag vill bara ha Louis. Jag kände mig som ett litet barn innan julafton när man enviset sa till sina förldrar vad man ville ha. Utan Louis ville jag inte leva, så mycket älskade jag han. Men det min hjärna inte ville inse var att han inte älskade mig.

Louis synpunkt:

- The price is not a problem, I just want it to be really special, maybe a pink stone, sa jag till mannen som jobbade i den exklusiva smyckesaffären.

- I understand and do you know what we should carve in? svarade han men verkade inte intresserad egentligen.

- I was thinking about the date that we met, or maybe the time of our first kiss.

- You remember that? It must be real love, sa han och log.

- Yeah.

Jag hade bestämt mig, det skulle vara jag och Eleanor i resten av våra liv. Små gulliga barn och barnbarn som sprang runt i gräset. Bilder började spelas upp för mig. Jag och min son på en basebollmatch, jag leder min dotter till altaret. Om jag hade valt Harry hade det varit bara vi två, sittandes där på en veranda. Vi hade sett på hur alla våra vänner lekte med sina barn, medans vi skulle haft huset för oss själva.

- So what do you say about this? 24 karat gold, 24 rub...

- I'll take it, a medium sized one.

- Okey, you can come back in two hours and it will be done and write here what you want us to carve on the ring.

Jag tog emot papperet och pennan mannen gav mig, men jag stog och stirrade på papperet i vad som kändes som en evighet. Vad skulle jag skriva? Hur skulle jag kunna beskriva min kärlek till Eleanor i några ord? Det skulle inte gå. Jag böjde mig ner över papperet och skrev ner ett litet ord, men hon skulle förstå vad jag menade. Att jag inte kunda välja ut något av alla anledningar till varför jag står här idag. Jag läste ordet tusen gånger om och för varje gång fick det en ny innebörd. Men det handlade inte om Eleanor, det handlade om Harry.

" Everything "

Ett kort igen nu, men jag är jätteupptagen + att jag börjar bli lite sjuk. 

Men ni ska veta att jag blir jätteglad av era kommentarer! Den här gången vill jag uppmärksamma Cim för sin jättefina kommentar! Hon har dessutom kommenterat jättemycket så tusen tack!♥

Harrys synpunkt:

- Hey there Evelina, sa jag när jag kom hem igen.

- He's gone, sa hon tyst och först blev jag bara förvånad att höra hennes röst.

- Who? sa jag och gick närmare henne.

- Niall.

- Wait what? Why did he leave? frågade jag och förstog inget.

- He and I...I thought he liked me.

- Tell me everything.

Jag och Evelina satte oss ner i soffan och hon försökte berätta allt som hänt medans hennes tårar rann ner för kinderna. Att jag inte förstått att det var något mellan dom. Men sen insåg jag vems fel det var att det blev såhär, det var enbart mitt fel.

- Evelina, listen to me now, sa jag och tog hennes hand. - I don't know how to fix this yet but I will, I swear. But I got a stupid idea that maybe can put a little smile on your face for a while.

- What? lyckades hon pressa fram mellan tårarna.

- Stay here and I'll be back in a few minutes, okey?

- Okey.

Evelinas synpunkt:

Jag väntade i soffan på att Harry skulle återvända. Men det kändes bara tyngre och tyngre att andas. Jag räknade sekunderna tills han kom tillbaka, men vad han hade med sig var väldigt konstigt.

- A pregnancy test? frågade jag och slutade gråta.

- Well it's kinda stupid but you take the test and then you can just say that even though this day was horrible, I'm not pregnant.

Jag började skratta, det var löjligt. Men jag kunde inte svika han, så jag gjorde som han sa. Tre minuter senare kunde jag säkert säga att jag inte var gravid. Trevligt för mig antagligen.

- So what do you want to do now? frågade Harry.

- Ehm watch some sad movies, eat icecream and slowly feel my soul die, svarade jag men kunde inte motstå att le.

- Sure, I'll get the icecream from the freezer.

Och samtidigt som jag satt där bredvid Harry i soffan med en glassburk mellan oss, mådde jag lite bättre.

- By the way, how did it go with your gay? sa jag utan att tänka mig för. - Ops, sorry guy!

Han skrattade, jag skrattade.
Jag kände mig smått levande igen.
Som sagt, tonårskärlekar var underbara.
Men som jobbigast att bli av med.

Evelinas synpunkt:

Jag var ensam i Harrys lägenhet medans dom var på sjukhuset och kollade upp Nialls ben. När jag och Niall...varit ensamma i min lägenhet hade vi varit mer aktiva än vad som var bra för Nialls ben. Alla skåp i köket var genomsökta av mig efter något att dricka så att jag kunde glömma bort mina känslor. Men nu satt jag i vardagsrumssoffan med en stor kökskniv liggandes på bordet. Jag visste att med ett litet snabbt tryck skulle allt vara över. Det var då jag visste att jag inte kunde fortsätta leva såhär, jag var tvungen att berätta för Harry. Men efterom jag visste att jag aldrig skulle kunna säga det till han, tog jag den enkla vägen, jag smsade.

" Hey.
This is probably the stupidest thing I've ever done.
But I couldn't tell you this and see your face at the same time.
I can't live like this.
We need to end this "relationship thing".
I'm terribly sorry, but I think I'm in love.
I hate doing this to you, but both you and I need to do what's right.
We need to stop this and I hate myself for letting you down.
Lots of love from Evelina "

Jag tvekade ett tag men sedan hörde jag någon utanför dörren så jag la ner telefonen på bordet utan att ha skickat smset eller lagt till mottagare. Dörren öppnades och in klev Niall med kryckor och ett gips runt benet. Jag tyckte mig skymta Harry men han gick ut igen och lämnade mig och Niall ensamma.

- What happened? frågade jag och såg ner på hans gipsade ben.

- It's not completely broken, svarade han och kollade ner i golvet.

- Sit down and I'll fix something to drink, sa jag och mot köket. - Non-alcoholic.

Nialls synpunkt:

Jag satte mig ner medans Evelina skramlade runt i köket. Hennes mobil låg på bordet framför mig och jag såg ett sms. Nyfikenheten tog över och jag lutade mig över mobilen och läste. Mitt hjärta stannade när jag insett vad som stog. Jag önskade att jag inte läst det, jag trodde...jag vet inte vad jag trodde. Kanske jag trodde att hon gillade mig på samma sätt som jag gillade henne.

- We can't be together, sa jag högt samtidigt som jag reste mig upp.

- W-w-what? sa Evelina när hon ställt sig några meter framför mig.

- Harry loves you and you love him back.

- No, no you don't understand, sa hon och jag såg hur hennes ansikte vreds som att tårarna bara var millimeter från att smyga fram.

- I do understand, I was just some guy that was there when Harry wasn't.

- No, no no!

- Stop lying to me. 

- Just give me time to explain everything, sa hon och sträckte fram händerna mot mig.

- Don't touch me, sa jag tyst och backade ifrån henne.

Jag haltade mig mot dörren på kryckorna. Hon sa inget mer utan stod bara där medans jag gick ut ur lägenheten. Jag ringde efter en taxi, körde till närmaste lyxhotell och checkade in. Vad jag höll på med visste jag inte, det enda jag visste var att jag aldrig mer ville se henne igen.

Äntligen så är jag hemma och kan skriva nya kapitel.

Sjukt stort tack för alla kommentarer på förra kapitlet, tack!♥

Harrys synpunkt:

När jag låste upp ytterdörren och gick in i vardagsrummet såg jag Louis helt plötsligt stanna upp och stirra på mig. Inom loppet av några sekunder ryckte han bort blicken från mig och gick snabbt mot dörren. Jag sa ingenting men han måste känt min blick bränna i hans nacke för innan han gått ut vände han sig om.

Louis synpunkt:

- I'm gonna marry Eleanor, what happened between us was a mistake, I was drunk, sa jag och kämpade för att vara stark.

Harrys ögon började glänsa men jag spände varenda nerv i min kropp för att inte visa några känslor.

- So you're telling me we are a mistake, svarade han.

- I love Eleanor, var det enda jag kom på att säga och gick sedan ut ur lägenheten och stängde dörren efter mig.

Jag gick två trappor ner sen klarade jag inte av att hålla uppe fasaden. Mina tårar rann sakta ner medans jag lutade mig mot den kalla stenväggen. Allt i mitt liv bara föll ihop, men allt skulle bli bra om jag friade till Eleanor. Vi skulle bilda familj, ha små barn och barnbarn. Vem skulle inte vilja ha det?

Nialls synpunkt:

Inte förräns vi tagit på oss alla kläder igen insåg jag vad vi egentligen gjort. Jag hade haft sex med min bästa kompis flickvän, det var väl bara sånt som hände i dåliga kärleksfilmer, eller? Mitt samvete tyngde men jag låtsades som ingenting medans vi gick ner till taxin.

- Sorry, I didn't think it would take this long to grab some stuff, sa jag till säkerhetsvakten som väntat i taxin med chauffören.

- It's okey, I know how the ladies are with all the make-up and things like that, sa han och skrattade ett högt skratt.

Jag skrattade smått men efter vi alla satt i bilen var det ingen som gav ifrån sig något ljud. Evelina hade återgått till hennes stenkalla fasad men jag förstod inte varför.

- What's wrong? frågade jag henne tyst när bilen stannat och säkerhetsvakten redan hoppat ut ur bilen.

Hon rörde sitt huvud från axel till axel och jag hade känslan av att det var något hon inte berättade. Men jag släppte det och vi gick upp till Harry medans säkerhetsvakten tog hand om våra väskor. När det var en trappa kvar stannade hon upp och såg rakt in i mina ögon.

- Listen to me, things are not what they seem to be, so can you just promise me one thing? viskade hon till mig. 

- Trust me.

- Always.

Men jag förstod inte hur hon kunde stå ut med sig själv, efter det vi gjorde. Jag hade börjat svettas när vi stod framför dörren och jag log ett nervöst leende när Harry öppnade dörren. Evelina gick rakt in i köket och jag hörde klirrande ljud efter flaskor men innan jag hann tänka på det mer tog Harry tag i mig och drog mig åt sidan lite.

- I need to ask you something, about Evelina, sa han med en allvarlig min.

Mitt hjärta höll på att hoppa ut ur mig, jag var så orolig att han visste, det var det han skulle fråga nu. Han skulle fråga hur jag kunde vara en så sjukt störd person som hade legat med hans flickvän. Jag var nära att spy och jag började nästan grina av mitt tunga samvete.

- Did she say something to? Like just opened her mouth and said something? frågade han och jag blev smått lugnare, men sedan nervös igen.

- Ehm...no...

- Okey, because the therapist said she had some sort of mental meltdown and to be honest it freaks me out, what if she never gets fine again.

Jag visste inte ens varför jag ljög, men jag visste en sak.
Han brydde sig verkligen om henne, han älskade henne.
Det finns inte ord för att förklara hur dåligt jag mår.
Jag borde inte få leva.

Evelinas synpunkt:

Det tog bara några sekunder att hitta en flaska vodka, den var halvfull så jag drack upp resten och blev nästan spyfärdig. Men jag mådde smått bättre, inte lika sorgsen. Fast jag klarade inte av att säga något när jag stog i vardagsrummet med Harry och Niall. Det var som en blockering, men den hade upphävts när jag varit ensam med Niall. Jag måste prata med Harry om vårat "förhållande", jag kunde inte låta Niall tro att han legat med sin bästa väns tjej, jag såg hur dåligt han mådde av det och det fick mig att må sämre, om det nu var möjligt.

~ Nästa dag ~

Harrys synpunkt:

Niall vaknade upp runt 15.00 men han mådde bra och redan två timmar efteråt gick han runt med kryckor i sjukhussalarna. Han ville inte prata om vad som hänt och ingen av oss vågade fråga en andra gång, fast jag började bli lite fundersam. Vad gjorde Evelina med Niall och varför blev han nerslagen och hon...vad hon nu har för fel? Men jag släppte tanken för ett tag och tog med mig Niall för att bevisa för psykologen att hon var min flickvän, eller i alla fall att hon kunde få komma hem.

- She's gonna have to live with you for a while, sa psykologen innan vi skulle åka ifrån sjukhuset.

- I kinda figured that one out, don't worry, I'll take care of her, sa jag och menade det verkligen.

Jag ångrade allt jag sagt till henne, en del av mig ville skylla på att jag var påverkad men jag visste att en del av mig tyckte allt det jag sa var sant. Men jag var tvungen att be om ursäkt, kanske hon till och med skulle börja prata igen. Jag saknade att höra hennes ljusa röst skämta om allt mellan himmel och jord. Tydligen så fick inte Niall heller vara ensam utan behövde bo hos någon, det vill säga mig. Både Zayn och Liam hade återvänt till sin semester med deras flickvänner och lämnat oss ensamma i det gråa London.

Nialls synpunkt:

Jag fick hjälp av min säkerhetsvakt med att åka hem till mig och plocka ihop lite av det viktigaste som jag skulle behöva hemma hos Harry. Evelina följde med mig då även hon skulle bo hos Harry, fast jag förstår inte varför dom flyttade ihop efter bara några dagar och varför hon inte sagt ett ord sen vi lämnat sjukhuset. När taxin stannade utanför Evelinas lägenhet tvekade hon i några sekunder, det såg nästan ut som att hon var rädd för något.

- Do you want me to come with you? frågade jag henne.

Sakta rörde hon huvudet upp och ner utan att säga något alls. Jag gick alldeles bakom henne uppför trapporna in i lägenheten och slog mig ner i en fåtölj. Hon gick runt med en väska i handen och plockade ihop några saker.

- Can I ask you something? frågade jag.

Hon svarade inte utan stannade istället upp och genomborrade mig med sina vidöppna ögon. Jag tog det som ett ja.

- Do you have feelings for Harry?

Hennes stenkalla fasad spräcktes och tårar började bildas i hennes ögon. Det var jobbigt att se på för det var nu när jag såg henne såhär som jag insåg att det som inte fick ske hade skett, jag hade känslor för Evelina, Harrys flickvän.

Evelinas synpunkt:

Jag ville inte svara på frågan, så jag vände ryggen mot Niall och tog två steg ifrån honom. Varför var han tvungen att göra allt svårare än vad det redan var? Jag hade lovat Harry att inte berätta för någon, så jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Fast när jag var med Niall kände jag mig fri, vacker och odödlig. Det var en tonårskärlek, men den var äkta och passionerad. Helt plötsligt stog Niall alldeles bakom mig och slöt armarna o mig. Hans andedräkt värmde i nacken men jag vände mig och stirrade in i hans klara, blåa ögon. Ena hans hand höjdes upp till mitt hår och han drog mig närmare. Våra ansikten var millimeter ifrån varandra och båda visste vad som skulle ske om vi gav in för frestelsen. Jag tryckte mina läppar mot hans och en elektrisk stöt gick genom hela min kropp. Hans händer rörde sig på min rygg i ivriga försök att få av mig tröjan. Mina händer försökte koppla loss hans bälte men det gick inte så bra, men när vi stog där i endast underkläder såg jag hur Niall tvekade.

- We can't do it, this is stupid and wrong, sa han.

- Then lets be stupid, sa jag och hoppade upp i hans famn

Äntligen så dök ett nytt kapitel upp, men ändå så har ni hållt statistiken uppe, fan vad grymt!:)

Evelinas synpunkt:

Stunden Harry klev in i rummet blev jag både glad och ledsen på samma gång.
Men jag klarade fortfarande inte av att säga något.
Jag var död.

Harrys synpunkt:

- Well can anyone prove it? frågade han och jag fick bara känslan att slå till han.

- Yeah just ask her yourself! sa jag och blev förvånad att hon inte sa något.

- You see, she won't say anything, she doesn't even do anything, svarade han. - We have to carry her around, she won't move an inch.

- What? Evelina come on, stop fooling around and tell him the truth!

Eller kanske inte sanningen, men våran sanning.

- Is there someone else who can prove it? frågade han igen.

- Niall...

- I guess we could wait until tomorrow to find out, but you need to leave this room now, sa han och såg mot dörren.

Jag tvekade i några sekunder men sättet Evelina stirrade på mig var nästan läskigt. Kalla kårar kröp genom kroppen så jag lämnade rummet utan att ha en aning om vad jag skulle göra. Min mobil ringde igen, det var från Liam.

Liams synpunkt:

- Hello Liam, svarade Harry efter bara en signal.

- Hey, where are you? We can't be with Niall right now, some therapist and a girl needed to see him or something.

- Yeah...I know, I kinda walked straight in there.

- What were they doing?

- Long story, but where are you know?

- Me and Zayn is across the street at McDonalds.

- Okey, I'll be there in a minute.

Jag la ner mobilen i fickan och kollade upp mot Zayn igen. Han hade ätit upp sin mat men satt och lekte med ett sugrör.

- He's coming soon, sa jag.

- And Louis? frågade Zayn utan att släppa blicken från sugröret.

- Still no answer, it goes straight to voicemail.

- Call Eleanor then.

- Done that already, she said he went home because of something with Harry.

Det blev tyst sen, ingen av oss hade något vi ville säga. Jag bara stirrade rakt ut i inget, samtidigt som mina tankar snurrade runt och runt.

Louis synpunkt:

Hur kunde jag?
Det var Harry.
En kille.
Jag älskade Eleanor.
En tjej.
Men inte ens jag kunde stoppa dom förbjudna tankarna.
Jag och Harry.
Harry och jag.
Eller som fansen kallade det.
Larry Stylinson.

Harrys synpunkt:

Jag gick sakta över gatan till McDonalds, där jag till och med kunde se Liam och Zayn sittandes. Dom såg dödströtta ut, som att dom inte fått någon sömn alls. När jag gått in märkte dom mig inte förräns jag slog mig ner vid deras ord.

- Hi Harry, sa Zayn lågt.

- Can someone explain to me what happened? frågade jag och blev nästan irriterad på dom.

- We don't know, we got a call from the hospital that he was found in an alley, almost beaten to death and that some chick was found a few meters away, passed out, svarade Zayn med exakt samma ointresserade ton.

- Evelina? frågade jag även fast jag visste svaret.

- Yeah I think that's her name, do you know her? sa Liam.

- She's my...girlfriend.

Liam och Zayn bara stirrade på mig men jag sa inget, jag orkade inte med allt. Det kändes som att det var något dom väldigt gärna ville fråga, men dom förblev tysta i flera minuter tills jag gick för att köpa något att äta.

Zayns synpunkt:

- We should ask him about Louis, sa jag.

- Well not to be a coward or anything, but I really don't think its a good idea, svarade Liam.

- I'm gonna do it when he comes back.

- Don't say I didn't warn you.

Harry återvände med maten, men jag kunde bara inte förmå mig att öppna munnen och fråga han. Liam log smått för sig själv över att jag inte vågade fråga, men jag ignorerade honom.

- Atleast Niall is gonna be alright, I spoke to the doctor and he said Niall can leave the hospital in a few days, they just wanna run some tests on him, make sure he's fine, sa Liam för att bryta tystnaden.

Varken jag eller Harry gjorde något som visade att vi hört det Liam sagt. Vi bara satt där och väntade, det var som att vi höll på att förlora våran gnista, det var bara inte som det brukade.

Zayns perspektiv:

- Niall can you hear me? sa jag när jag stod bredvid hans sjukhussäng.

Det var hemskt att se honom såhär, helt förstörd.

- He's sleeping, they gave him morphine, he won't wake up until tomorrow, svarade Liam som satt i en stol och bara stirrade på Niall.

- Who did this to you? I'm gonna kill them, sa jag och måttade ett knytnävsslag rakt ut i luften.

Jag ville inte gråta, jag kämpade för att hålla tårarna inne, jag skulle inte visa mig svag.

- And Louis or Harry still isn't answering there phones? frågade jag Liam.

- No, but I can try calling them again.

- Call Harry first, sa jag men skulle aldrig förstå hur mycket som gått förlorat om jag inte sagt något.

Harrys perspektiv:

Kniven vilade i min hand men jag vågade inte. Telefonen ringde och jag svarade men släppte inte taget om kniven.

- Hello, sa jag snabbt.

- Thank god you're answering, you need to get to the hospital, now, sa Liam och det lät som han hade panik.

Jag tog med mig nycklarna, lämnade kniven och gick ut ur lägenheten medans Liam gav instruktioner om vart jag skulle.

- Shut up Liam, why do I need to go to the hospital? frågade jag när jag satt i bilen och började köra.

- It's...Niall...he's in a really bad condition.

- LIAM, WHAT HAPPENED?! skrek jag i telefonen.

När jag kollade tillbaka på vägen fick jag göra en skarpsväng så att jag tappade mobilen i baksätet. Jag hade inte tid att stanna och plocka upp den så jag körde vidare med gasen i botten.

- Niall Horan, Im here to see him, sa jag till sköterskan i receptionen hos sjukhuset.

- Are you a family member? frågade hon.

- No...I'm his best friend, I'm Harry Styles!

Hon verkade söka efter något bland alla papper men efter någon minut skrev hon en lapp med ett rumsnummer.

- Don't say it outloud, the journalists are spying on us, viskade hon och pekade lite gömt mot väntrummet där det satt flera personer med kameror.

- Thank you, sa jag och kollade på lappen.

Våning 4, korridor B-3, rum 427. Jag hittade en hiss som jag lyckades stoppa med två doktorer som pratade med varandra så dom knappt märkte mig. Knappen med våning fyra lyste redan så jag antog att även doktorerna skulle dit.

- There isn't anything linking them together, I still thinks she just found him.

- But you saw her yourself, she's...she's...

- Dead, atleast here soul is.

- You're wrong, I think she's more alive inside of her than the rest of us, it's just something blocking her speak ability.

- Either way, we can't keep her here, she doesn't have any physical problems.

- We'll let the therapist talk to her and he can decide what we do next.

- He's with her now, trying to see if she knows the guy in the alley.

Hissdörrarna öppnades och jag skyndade mig ut ur hissen och sökte efter rätt korridor. Problemet var att det här sjukhuset var stort, riktigt stor och jag var inte bäst på att hitta dit jag skulle.

- Excuse me, can you show me the way to this room? frågade jag en sköterska var påväg förbi mig.

- Sure, just wait a second, sa hon och tog upp sin sökare och knappade in något. - Okey, follow me now and we'll find your friend.

Jag följde efter henne genom tre korridorer och sedan pekade hon mot en dörr och jag gick snabbt dit. Persiennerna var fördragna till rummet men jag gick in utan att knacka på. Det första jag såg var Niall, med gips runt en arm och ett ben, alldeles röd i ansiktet, liggandes i sjukhussängen.

- Who are you? frågade en okänd mansröst så jag drog blicken från Niall och kollade in resten av rummet.

Först kände jag inte igen henne för hon såg så...rädd ut. Men när jag granskade henne där hon satt var det självklart, men hon såg bara...tom. Som att hon inte hade någonting inuti sig utan att hon bara var ett skal. Blicken förändrades inte ett dugg när hon såg på mig, det gjorde ont i hjärtat att ta emot den iskalla blicken.

- I will ask you once again, sa mannen. - Who are you?

- I'm Harry Styles, friend of Niall, svarade jag men hade fortfarande blicken på Evelina. - Who are you?

- I'm Brian, therapist and this is Evelina.

- I know

- You know who this is?

- She's my girlfriend, sa jag och jag tyckte mig se en liten ryckning i Evelinas öga, men hon återvände till sin känslolösa mask.

Tack så sjukt mycket för kommentarerna på förra inlägget, tack!♥