Harrys synpunkt:

När jag låste upp ytterdörren och gick in i vardagsrummet såg jag Louis helt plötsligt stanna upp och stirra på mig. Inom loppet av några sekunder ryckte han bort blicken från mig och gick snabbt mot dörren. Jag sa ingenting men han måste känt min blick bränna i hans nacke för innan han gått ut vände han sig om.

Louis synpunkt:

- I'm gonna marry Eleanor, what happened between us was a mistake, I was drunk, sa jag och kämpade för att vara stark.

Harrys ögon började glänsa men jag spände varenda nerv i min kropp för att inte visa några känslor.

- So you're telling me we are a mistake, svarade han.

- I love Eleanor, var det enda jag kom på att säga och gick sedan ut ur lägenheten och stängde dörren efter mig.

Jag gick två trappor ner sen klarade jag inte av att hålla uppe fasaden. Mina tårar rann sakta ner medans jag lutade mig mot den kalla stenväggen. Allt i mitt liv bara föll ihop, men allt skulle bli bra om jag friade till Eleanor. Vi skulle bilda familj, ha små barn och barnbarn. Vem skulle inte vilja ha det?

Nialls synpunkt:

Inte förräns vi tagit på oss alla kläder igen insåg jag vad vi egentligen gjort. Jag hade haft sex med min bästa kompis flickvän, det var väl bara sånt som hände i dåliga kärleksfilmer, eller? Mitt samvete tyngde men jag låtsades som ingenting medans vi gick ner till taxin.

- Sorry, I didn't think it would take this long to grab some stuff, sa jag till säkerhetsvakten som väntat i taxin med chauffören.

- It's okey, I know how the ladies are with all the make-up and things like that, sa han och skrattade ett högt skratt.

Jag skrattade smått men efter vi alla satt i bilen var det ingen som gav ifrån sig något ljud. Evelina hade återgått till hennes stenkalla fasad men jag förstod inte varför.

- What's wrong? frågade jag henne tyst när bilen stannat och säkerhetsvakten redan hoppat ut ur bilen.

Hon rörde sitt huvud från axel till axel och jag hade känslan av att det var något hon inte berättade. Men jag släppte det och vi gick upp till Harry medans säkerhetsvakten tog hand om våra väskor. När det var en trappa kvar stannade hon upp och såg rakt in i mina ögon.

- Listen to me, things are not what they seem to be, so can you just promise me one thing? viskade hon till mig. 

- Trust me.

- Always.

Men jag förstod inte hur hon kunde stå ut med sig själv, efter det vi gjorde. Jag hade börjat svettas när vi stod framför dörren och jag log ett nervöst leende när Harry öppnade dörren. Evelina gick rakt in i köket och jag hörde klirrande ljud efter flaskor men innan jag hann tänka på det mer tog Harry tag i mig och drog mig åt sidan lite.

- I need to ask you something, about Evelina, sa han med en allvarlig min.

Mitt hjärta höll på att hoppa ut ur mig, jag var så orolig att han visste, det var det han skulle fråga nu. Han skulle fråga hur jag kunde vara en så sjukt störd person som hade legat med hans flickvän. Jag var nära att spy och jag började nästan grina av mitt tunga samvete.

- Did she say something to? Like just opened her mouth and said something? frågade han och jag blev smått lugnare, men sedan nervös igen.

- Ehm...no...

- Okey, because the therapist said she had some sort of mental meltdown and to be honest it freaks me out, what if she never gets fine again.

Jag visste inte ens varför jag ljög, men jag visste en sak.
Han brydde sig verkligen om henne, han älskade henne.
Det finns inte ord för att förklara hur dåligt jag mår.
Jag borde inte få leva.

Evelinas synpunkt:

Det tog bara några sekunder att hitta en flaska vodka, den var halvfull så jag drack upp resten och blev nästan spyfärdig. Men jag mådde smått bättre, inte lika sorgsen. Fast jag klarade inte av att säga något när jag stog i vardagsrummet med Harry och Niall. Det var som en blockering, men den hade upphävts när jag varit ensam med Niall. Jag måste prata med Harry om vårat "förhållande", jag kunde inte låta Niall tro att han legat med sin bästa väns tjej, jag såg hur dåligt han mådde av det och det fick mig att må sämre, om det nu var möjligt.

~ Nästa dag ~

Harrys synpunkt:

Niall vaknade upp runt 15.00 men han mådde bra och redan två timmar efteråt gick han runt med kryckor i sjukhussalarna. Han ville inte prata om vad som hänt och ingen av oss vågade fråga en andra gång, fast jag började bli lite fundersam. Vad gjorde Evelina med Niall och varför blev han nerslagen och hon...vad hon nu har för fel? Men jag släppte tanken för ett tag och tog med mig Niall för att bevisa för psykologen att hon var min flickvän, eller i alla fall att hon kunde få komma hem.

- She's gonna have to live with you for a while, sa psykologen innan vi skulle åka ifrån sjukhuset.

- I kinda figured that one out, don't worry, I'll take care of her, sa jag och menade det verkligen.

Jag ångrade allt jag sagt till henne, en del av mig ville skylla på att jag var påverkad men jag visste att en del av mig tyckte allt det jag sa var sant. Men jag var tvungen att be om ursäkt, kanske hon till och med skulle börja prata igen. Jag saknade att höra hennes ljusa röst skämta om allt mellan himmel och jord. Tydligen så fick inte Niall heller vara ensam utan behövde bo hos någon, det vill säga mig. Både Zayn och Liam hade återvänt till sin semester med deras flickvänner och lämnat oss ensamma i det gråa London.

Nialls synpunkt:

Jag fick hjälp av min säkerhetsvakt med att åka hem till mig och plocka ihop lite av det viktigaste som jag skulle behöva hemma hos Harry. Evelina följde med mig då även hon skulle bo hos Harry, fast jag förstår inte varför dom flyttade ihop efter bara några dagar och varför hon inte sagt ett ord sen vi lämnat sjukhuset. När taxin stannade utanför Evelinas lägenhet tvekade hon i några sekunder, det såg nästan ut som att hon var rädd för något.

- Do you want me to come with you? frågade jag henne.

Sakta rörde hon huvudet upp och ner utan att säga något alls. Jag gick alldeles bakom henne uppför trapporna in i lägenheten och slog mig ner i en fåtölj. Hon gick runt med en väska i handen och plockade ihop några saker.

- Can I ask you something? frågade jag.

Hon svarade inte utan stannade istället upp och genomborrade mig med sina vidöppna ögon. Jag tog det som ett ja.

- Do you have feelings for Harry?

Hennes stenkalla fasad spräcktes och tårar började bildas i hennes ögon. Det var jobbigt att se på för det var nu när jag såg henne såhär som jag insåg att det som inte fick ske hade skett, jag hade känslor för Evelina, Harrys flickvän.

Evelinas synpunkt:

Jag ville inte svara på frågan, så jag vände ryggen mot Niall och tog två steg ifrån honom. Varför var han tvungen att göra allt svårare än vad det redan var? Jag hade lovat Harry att inte berätta för någon, så jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Fast när jag var med Niall kände jag mig fri, vacker och odödlig. Det var en tonårskärlek, men den var äkta och passionerad. Helt plötsligt stog Niall alldeles bakom mig och slöt armarna o mig. Hans andedräkt värmde i nacken men jag vände mig och stirrade in i hans klara, blåa ögon. Ena hans hand höjdes upp till mitt hår och han drog mig närmare. Våra ansikten var millimeter ifrån varandra och båda visste vad som skulle ske om vi gav in för frestelsen. Jag tryckte mina läppar mot hans och en elektrisk stöt gick genom hela min kropp. Hans händer rörde sig på min rygg i ivriga försök att få av mig tröjan. Mina händer försökte koppla loss hans bälte men det gick inte så bra, men när vi stog där i endast underkläder såg jag hur Niall tvekade.

- We can't do it, this is stupid and wrong, sa han.

- Then lets be stupid, sa jag och hoppade upp i hans famn

Äntligen så dök ett nytt kapitel upp, men ändå så har ni hållt statistiken uppe, fan vad grymt!:)

Evelinas synpunkt:

Stunden Harry klev in i rummet blev jag både glad och ledsen på samma gång.
Men jag klarade fortfarande inte av att säga något.
Jag var död.

Harrys synpunkt:

- Well can anyone prove it? frågade han och jag fick bara känslan att slå till han.

- Yeah just ask her yourself! sa jag och blev förvånad att hon inte sa något.

- You see, she won't say anything, she doesn't even do anything, svarade han. - We have to carry her around, she won't move an inch.

- What? Evelina come on, stop fooling around and tell him the truth!

Eller kanske inte sanningen, men våran sanning.

- Is there someone else who can prove it? frågade han igen.

- Niall...

- I guess we could wait until tomorrow to find out, but you need to leave this room now, sa han och såg mot dörren.

Jag tvekade i några sekunder men sättet Evelina stirrade på mig var nästan läskigt. Kalla kårar kröp genom kroppen så jag lämnade rummet utan att ha en aning om vad jag skulle göra. Min mobil ringde igen, det var från Liam.

Liams synpunkt:

- Hello Liam, svarade Harry efter bara en signal.

- Hey, where are you? We can't be with Niall right now, some therapist and a girl needed to see him or something.

- Yeah...I know, I kinda walked straight in there.

- What were they doing?

- Long story, but where are you know?

- Me and Zayn is across the street at McDonalds.

- Okey, I'll be there in a minute.

Jag la ner mobilen i fickan och kollade upp mot Zayn igen. Han hade ätit upp sin mat men satt och lekte med ett sugrör.

- He's coming soon, sa jag.

- And Louis? frågade Zayn utan att släppa blicken från sugröret.

- Still no answer, it goes straight to voicemail.

- Call Eleanor then.

- Done that already, she said he went home because of something with Harry.

Det blev tyst sen, ingen av oss hade något vi ville säga. Jag bara stirrade rakt ut i inget, samtidigt som mina tankar snurrade runt och runt.

Louis synpunkt:

Hur kunde jag?
Det var Harry.
En kille.
Jag älskade Eleanor.
En tjej.
Men inte ens jag kunde stoppa dom förbjudna tankarna.
Jag och Harry.
Harry och jag.
Eller som fansen kallade det.
Larry Stylinson.

Harrys synpunkt:

Jag gick sakta över gatan till McDonalds, där jag till och med kunde se Liam och Zayn sittandes. Dom såg dödströtta ut, som att dom inte fått någon sömn alls. När jag gått in märkte dom mig inte förräns jag slog mig ner vid deras ord.

- Hi Harry, sa Zayn lågt.

- Can someone explain to me what happened? frågade jag och blev nästan irriterad på dom.

- We don't know, we got a call from the hospital that he was found in an alley, almost beaten to death and that some chick was found a few meters away, passed out, svarade Zayn med exakt samma ointresserade ton.

- Evelina? frågade jag även fast jag visste svaret.

- Yeah I think that's her name, do you know her? sa Liam.

- She's my...girlfriend.

Liam och Zayn bara stirrade på mig men jag sa inget, jag orkade inte med allt. Det kändes som att det var något dom väldigt gärna ville fråga, men dom förblev tysta i flera minuter tills jag gick för att köpa något att äta.

Zayns synpunkt:

- We should ask him about Louis, sa jag.

- Well not to be a coward or anything, but I really don't think its a good idea, svarade Liam.

- I'm gonna do it when he comes back.

- Don't say I didn't warn you.

Harry återvände med maten, men jag kunde bara inte förmå mig att öppna munnen och fråga han. Liam log smått för sig själv över att jag inte vågade fråga, men jag ignorerade honom.

- Atleast Niall is gonna be alright, I spoke to the doctor and he said Niall can leave the hospital in a few days, they just wanna run some tests on him, make sure he's fine, sa Liam för att bryta tystnaden.

Varken jag eller Harry gjorde något som visade att vi hört det Liam sagt. Vi bara satt där och väntade, det var som att vi höll på att förlora våran gnista, det var bara inte som det brukade.