Don't bring a knife into a gunfight del 32
I några sekunder verkade Liam stå ut med smärtan men helt plötsligt fick han en hostattack och precis som Harry kom det upp massa blod. Men nu rann det även smått ur näsan.
- LIAM?! skrek jag och när han föll ner på golvet såg jag Carlos stå vid dörren innan han sprang iväg.
När jag såg på Liam igen såg jag något sticka ut från ryggen. Sakta tog jag tag i kniven och drog ut den ur Liams rygg. Den var full av blod och glänsande röd. Snabbt befriade jag mig från tejpen och sprang efter Carlos. Det var som att en del i mig tänkte att om jag dödade Carlos skulle Liam bli bra, han måste bli bra. När jag svängt runt hörnet såg jag Carlos springa, men på bara några sekunder var jag ifatt han och knuffade in han i väggen.
- Den här gången Carlos, så går bara en av oss ut levande ur byggnaden, sa jag.
Sedan var det som att någon tog över mig, ett monster. Jag bara högg med kniven, flera gånger. Blod sprutade överallt och Carlos mage var helt uppsprättad. Efter vad som kunde varit sekunder, minuter eller timmar satte jag mig ner vid den motsatta väggen i korridoren och bröt ihop. Jag skrek och grät om vartannat, det kändes som att allt var förlorat. Efter en stund kände jag ett sting i armen men innan jag hann se efter vad det var föll jag ihop och sjönk in i en djup sömn.
Jag har ingen aning vart jag var när jag slog upp ögonen. Väggarna, golvet och taket var glänsande vita och bländade mig i några sekunder tills mina ögon började vänja sig.
- Hallå?! Vart är jag? frågade jag högt.
Ingen svarade så jag reste mig upp från golvet och försökte minnas vad jag gjort för att hamna här. Små snuttar av när jag dödade Carlos med en kniv, men sedan ett hemskt minne av att jag drog ut samma kniv i Liams rygg. Men inte kunde det ha varit jag som gjort det? Eller?
- LIAM?! Snälla svar, jag vet att du är här någonstans, skrek jag och kände samma ilska komma emot mig igen.
Dock fanns det ingen eller inget att avreagera sig på förutom mig själv så jag började gå runt i rummet samtidigt som jag lät minnena uppspela sig i min hjärna. Jag som drog ut kniven ur Liam, jag som stack in kniven i hans rygg. Det kunde inte ha varit jag, det fick inte vara jag. Men någon del av min hjärna verkade tro att det var jag som satt kniven i Liams rygg. Paniken kom igen och jag började gråta och skrika efter hjälp, skrika efter Liam.
I några sekunder verkade Liam stå ut med smärtan men helt plötsligt fick han en hostattack och precis som Harry kom det upp massa blod. Men nu rann det även smått ur näsan.
- LIAM?! skrek jag och när han föll ner på golvet såg jag Carlos stå vid dörren innan han sprang iväg.
När jag såg på Liam igen såg jag något sticka ut från ryggen. Sakta tog jag tag i kniven och drog ut den ur Liams rygg. Den var full av blod och glänsande röd. Snabbt befriade jag mig från tejpen och sprang efter Carlos. Det var som att en del i mig tänkte att om jag dödade Carlos skulle Liam bli bra, han måste bli bra. När jag svängt runt hörnet såg jag Carlos springa, men på bara några sekunder var jag ifatt han och knuffade in han i väggen.
- Den här gången Carlos, så går bara en av oss ut levande ur byggnaden, sa jag.
Sedan var det som att någon tog över mig, ett monster. Jag bara högg med kniven, flera gånger. Blod sprutade överallt och Carlos mage var helt uppsprättad. Efter vad som kunde varit sekunder, minuter eller timmar satte jag mig ner vid den motsatta väggen i korridoren och bröt ihop. Jag skrek och grät om vartannat, det kändes som att allt var förlorat. Efter en stund kände jag ett sting i armen men innan jag hann se efter vad det var föll jag ihop och sjönk in i en djup sömn.
Jag har ingen aning vart jag var när jag slog upp ögonen. Väggarna, golvet och taket var glänsande vita och bländade mig i några sekunder tills mina ögon började vänja sig.
- Hallå?! Vart är jag? frågade jag högt.
Ingen svarade så jag reste mig upp från golvet och försökte minnas vad jag gjort för att hamna här. Små snuttar av när jag dödade Carlos med en kniv, men sedan ett hemskt minne av att jag drog ut samma kniv i Liams rygg. Men inte kunde det ha varit jag som gjort det? Eller?
- LIAM?! Snälla svar, jag vet att du är här någonstans, skrek jag och kände samma ilska komma emot mig igen.
Dock fanns det ingen eller inget att avreagera sig på förutom mig själv så jag började gå runt i rummet samtidigt som jag lät minnena uppspela sig i min hjärna. Jag som drog ut kniven ur Liam, jag som stack in kniven i hans rygg. Det kunde inte ha varit jag, det fick inte vara jag. Men någon del av min hjärna verkade tro att det var jag som satt kniven i Liams rygg. Paniken kom igen och jag började gråta och skrika efter hjälp, skrika efter Liam.
Sorry för uppdateringen, var sjukt trött och sånt...
Men eftersom jag är snäll så ska jag sluta med att ni behöver kommentera mkt för att få ett nytt kapitel.
Men jag skulle gärna vilja ha synpunkter på vad ni tycker om novellen, bra som dåligt^^
Kommentarer
Postat av: Linnéa
Denne så sjukt bra!!!!
Älskar den!!!
Vill ha mer mer mer!!
Postat av: Rebecca
Mer!
Postat av: Anna
det är den bästa novellen jag läser!!
mer!
Postat av: Fanny :D
Skit bra vill ha mer!!!!!!!!!!!!!! :)
Postat av: grace
mer!:D<3
Postat av: isabelle
jag tycker din novell är as bra och jag tycker du ska fortsätta med den. du borde vara stolt över dig själv som är så duktig på att skriva och komma på saker jag är inte så bra på att skriva eller fantasin.
sjukt bra forstätt såå !!! <3
Postat av: E
Den här novellen är sjukt bra, älskar den!:D<3
Postat av: Anonym
skiiitbra :DD
Postat av: Sofia
Mer:D
Postat av: sanna<3
Jätte ba :D<3
Postat av: frida
OMGGGGG MER!!!!!!!!!!!!
Trackback
