Britneys synvinkel:

När jag vaknar så nästan hoppar jag ur sängen, vart är jag? Det här var defenitivt inte min säng eller någon annan säng hemma. Eller rättare sagt mammas hus, inte mitt hem. Gårdagens händelser börjar komma tillbaka och sedan vet jag vart jag är, jag är hemma hos Niall. Jag söker runt i rummet efter dörren och går ut, jag ropar smått efter Niall och helt plötsligt kommer någon bakom mig. Först så skriker jag till men sen slappnar jag av och försöker vända mig mot personen jag gick in i.

- Vem är det? frågar jag.

- Det är Louis Tomlinson, trevligt att mötas, säger han och tar tag i min hand och skakar den.

- Okej, trevligt att träffas, jag heter Britney Lopez och är Nialls, var allt jag han säga innan ännu än ny röst kom in i samtalet.

- Zayn, Liam kom hit, det är Nialls flickvän! ropade han och jag antog att det var Harry.

Alla hälsar på mig och skakar min hand och börjar prata i mun på varandra om hur mycket Niall pratat om mig. Jag blir generad och mina kinder färgas sakta men säkert röda.

- Vart är Niall? säger jag och avbryter deras pratande och i några sekunder blir det tyst.

- Han gick på en promenad, säger en röst som nog är Zayns.

- För att köpa mjölk, fortsätter Louis.

- Okej, svarar jag men det känns som att dom hittade på allt. - Har ni någon soffa och kan någon hämta min dator i väskan? Jag skulle vilja prata med några av mina kompisar.

- Här borta är soffan, säger Harry och leder mig dit. - Liam, spring och hämta Britneys dator i hennes väska.

Jag sätter mig ner i soffan och väntar. Efter någon minut kommer Liam och räcker mig datorn.

- Du behöver ingen hjälp eller något? Inte det att du inte kan klara det bara att... eeh ja, bara ropa om det är något, säger han och går iväg.

Jag startar datorn och den välkomnar mig. Det är en specialdator, den pratar och är röststyrd så jag ska kunna använda den. Mamma gav den till mig en vecka innan operationen men jag fick inte ta med den till sjukhuset. Jag ber datorn öppna skype och kolla vilka som är online. Den rabblar upp en lista av skolkompisar och tre av mina bästisar. Innan jag hinner säga något mer hör jag hur någon vill starta ett samtal med mig.

- Svara, säger jag tydligt och sen börjar alla prata i munnen på varandra.

Om jag gissar rätt så är det mina tre bästisar Frida, Sandra och Rachel. Alla frågar hur jag mår och om jag är hemma.

- Nä, jag är inte hemma, för att göra en lång historia kort så kastade mamma ut mig, svarade jag och ingen av dom visste vad dom skulle säga.

- Men vart är du nu då? frågade Sandra.

- Ehh hos en kompis, svarade jag.

- Du ljuger!!! sa Frida skämtsamt. - Har du skaffat pojkvän?!

Innan jag hinner svara på frågan hör jag Harry ropa på mig. Det blir åter igen tystnad i samtalet för alla känner igen rösten, dom är sådana fans av onedirection att dom kan sitta i timmar och kolla på videor av dom och dom känner utan tvekan igen allas röster. Jag hör dom skrika och ropa på båda Harry och mig, dom blir helt till sig så jag säger hejdå och stänger av datorn.

- Haha vilka pratade du med? frågade Harry när även han satte sig i soffan.

- Era största fans någonsin, även kallade Sandra, Frida och Rachel mina kompisar, svarar jag och skrattar.

- Jag tänkte bara fråga om du skulle ha pizza, säger han och börjar rabbla upp olika pizzor.

- Jag tar en kebabpizza, men vart är Niall? frågar jag igen och jag undrar om Harry kommer tala sanning nu.

- Eeh han är eeh och gör en sak! Justdeja, han måste fixa en sak bara, säger Harry och försöker komma på en bra ursäkt. Men vad jag tror är dörrklockan plingar och Harry går för att öppna den.

- Bra att du är här, vi ska precis beställa pizza, hör jag Harry säga till någon.

- Är det du Niall? frågar jag och reser mig upp.

- Ja, jag är äntligen hemma nu. Jag var och köpte en liten sak till dig, så att du ska känna dig mer hemma, säger han och räcker över mig ett paket.

- Niall, jag har ju sagt att du inte behöver köpa saker, sa jag men innerst inne tycker jag det är så enormt gulligt.

- Det är bara en liten sak som du alltid kan ta med dig som påminner dig om mig, säger han.

Jag öppnar det lilla paketet och inuti ligger en sån där liten box som det smycken i. När jag öppnar boxen lyfter jag upp innehållet och känner vad det är för något. Det är ett halsband med en liten berlock av guld format i form av ett litet öga. Niall tar det ur min hand och sätter det runt min hals och viskar, " Nu kan jag alltid hålla ett öga på dig".

Britneys synvinkel:

När jag vaknar så nästan hoppar jag ur sängen, vart är jag? Det här var defenitivt inte min säng eller någon annan säng hemma. Eller rättare sagt mammas hus, inte mitt hem. Gårdagens händelser börjar komma tillbaka och sedan vet jag vart jag är, jag är hemma hos Niall. Jag söker runt i rummet efter dörren och går ut, jag ropar smått efter Niall och helt plötsligt kommer någon bakom mig. Först så skriker jag till men sen slappnar jag av och försöker vända mig mot personen jag gick in i.

- Vem är det? frågar jag.

- Okej, trevligt att träffas, jag heter Britney Lopez och är Nialls, var allt jag han säga innan ännu än ny röst kom in i samtalet.

- Zayn, Liam kom hit, det är Nialls flickvän! ropade han och jag antog att det var Harry.

Alla hälsar på mig och skakar min hand och börjar prata i mun på varandra om hur mycket Niall pratat om mig. Jag blir generad och mina kinder färgas sakta men säkert röda.

- Vart är Niall? säger jag och avbryter deras pratande och i några sekunder blir det tyst.

- Han gick på en promenad, säger en röst som nog är Zayns.

- För att köpa mjölk, fortsätter Louis.

- Okej, svarar jag men det känns som att dom hittade på allt. - Har ni någon soffa och kan någon hämta min dator i väskan? Jag skulle vilja prata med några av mina kompisar.

- Här borta är soffan, säger Harry och leder mig dit. - Liam, spring och hämta Britneys dator i hennes väska.

Jag sätter mig ner i soffan och väntar. Efter någon minut kommer Liam och räcker mig datorn.

- Du behöver ingen hjälp eller något? Inte det att du inte kan klara det bara att... eeh ja, bara ropa om det är något, säger han och går iväg.

Jag startar datorn och den välkomnar mig. Det är en specialdator, den pratar och är röststyrd så jag ska kunna använda den. Mamma gav den till mig en vecka innan operationen men jag fick inte ta med den till sjukhuset. Jag ber datorn öppna skype och kolla vilka som är online. Den rabblar upp en lista av skolkompisar och tre av mina bästisar. Innan jag hinner säga något mer hör jag hur någon vill starta ett samtal med mig.

- Svara, säger jag tydligt och sen börjar alla prata i munnen på varandra.

Om jag gissar rätt så är det mina tre bästisar Frida, Sandra och Rachel. Alla frågar hur jag mår och om jag är hemma.

- Nä, jag är inte hemma, för att göra en lång historia kort så kastade mamma ut mig, svarade jag och ingen av dom visste vad dom skulle säga.

- Men vart är du nu då? frågade Sandra.

- Ehh hos en kompis, svarade jag.

- Du ljuger!!! sa Frida skämtsamt. - Har du skaffat pojkvän?!

Innan jag hinner svara på frågan hör jag Harry ropa på mig. Det blir åter igen tystnad i samtalet för alla känner igen rösten, dom är sådana fans av onedirection att dom kan sitta i timmar och kolla på videor av dom och dom känner utan tvekan igen allas röster. Jag hör dom skrika och ropa på båda Harry och mig, dom blir helt till sig så jag säger hejdå och stänger av datorn.

- Haha vilka pratade du med? frågade Harry när även han satte sig i soffan.

- Era största fans någonsin, även kallade Sandra, Frida och Rachel mina kompisar, svarar jag och skrattar.

- Jag tänkte bara fråga om du skulle ha pizza, säger han och börjar rabbla upp olika pizzor.

- Jag tar en kebabpizza, men vart är Niall? frågar jag igen och jag undrar om Harry kommer tala sanning nu.

- Eeh han är eeh och gör en sak! Justdeja, han måste fixa en sak bara, säger Harry och försöker komma på en bra ursäkt. Men vad jag tror är dörrklockan plingar och Harry går för att öppna den.

- Bra att du är här, vi ska precis beställa pizza, hör jag Harry säga till någon.

- Är det du Niall? frågar jag och reser mig upp.

- Ja, jag är äntligen hemma nu. Jag var och köpte en liten sak till dig, så att du ska känna dig mer hemma, säger han och räcker över mig ett paket.

- Niall, jag har ju sagt att du inte behöver köpa saker, sa jag men innerst inne tycker jag det är så enormt gulligt.

- Det är bara en liten sak som du alltid kan ta med dig som påminner dig om mig, säger han.

Jag öppnar det lilla paketet och inuti ligger en sån där liten box som det smycken i. När jag öppnar boxen lyfter jag upp innehållet och känner vad det är för något. Det är ett halsband med en liten berlock av guld format i form av ett litet öga. Niall tar det ur min hand och sätter det runt min hals och viskar, " Nu kan jag alltid hålla ett öga på dig".