Don't bring a knife into a gunfight del 6

Jag hade hade träffat övre delen av armen i min ilska. Blodet från armen rann ner på golvet och lämnade droppar. Det var bara ett ytligt sår men jag hade träffat en ven så om jag inte stoppade blodet skulle det bli värre. Jag tog bandaget och lindade det runt armen. Ärligt talat hade jag ingen aning om vad jag höll på med, det var ju jag som skadat han. Det enda jag visste var att han inte borde dö.

- Jag ska vara glad att du inte högg av mig fingret i alla fall, sa Liam och försökte låta så normal som möjligt.

- Tyst med dig, sa jag men Liam hörde att jag kvävde ett litet skratt. - Jag tänker inte skära av ditt finger, inte än.

Liam var tyst medans jag fixade bandaget runt hans arm.

- Jag är ledsen för det här, för allt, sa jag.

- Som jag sa så är det inte ditt fel.

- Lyssna Liam, du har ingen aning vilka problem du ger mig genom att bete dig såhär.

- Döda mig då, sa han och allvaret i hans röst berättade att han menade det.

Han räckte mig kniven som jag släppt ner på sängen. Bara det att han höll i kniven utan att skada mig chockade mig. Jag tog emot kniven och höll spetsen mot hans bröstkorg. För bara några dagar sedan hade jag utan tvekan dödat han, men något var annorlunda, för hur jag än försökte lyckades jag inte röra mina armar. Jag släppte ner kniven mot golvet och i samma rörelse tog Liam min hand. Min första instinkt var att resa mig upp och börja skrika igen, men något höll mig kvar, något i hans ögon. Sakta kände jag Liams ansikte komma närmare. Stunden våra läppar möttes drog jag mig undan och tänkte börja skrika åt han igen.

- Han kommer döda mig, var allt jag fick ur mig innan jag gick därifrån och lämnade Liam ensam.

Jag gick in på mitt rum och tankarna for runt i mitt huvud. Vad skulle jag göra med Liam? Jag kunde inte döda han, men en liten del av mig ångrade att jag rusade därifrån. Varför kunde han inte bara hata mig som alla andra?

Jag hade hade träffat övre delen av hans arm i min ilska. Blodet från armen rann ner på golvet och lämnade droppar. Det var bara ett ytligt sår men jag hade träffat en ven så om jag inte stoppade blodet skulle det bli värre. Jag tog bandaget och lindade det runt armen. Ärligt talat hade jag ingen aning om vad jag höll på med, det var ju jag som skadat han. Det enda jag visste var att han inte borde dö.

- Jag ska vara glad att du inte högg av mig fingret i alla fall, sa Liam och försökte låta så normal som möjligt.

- Tyst med dig, sa jag men Liam hörde att jag kvävde ett litet skratt. - Jag tänker inte skära av ditt finger, inte än.

Liam var tyst medans jag fixade bandaget runt hans arm.

- Jag är ledsen för det här, för allt, sa jag.

- Som jag sa så är det inte ditt fel.

- Lyssna Liam, du har ingen aning vilka problem du ger mig genom att bete dig såhär.

- Döda mig då, sa han och allvaret i hans röst berättade att han menade det.

Han räckte mig kniven som jag släppt ner på sängen. Bara det att han höll i kniven utan att skada mig chockade mig. Jag tog emot kniven och höll spetsen mot hans bröstkorg. För bara några dagar sedan hade jag utan tvekan dödat han, men något var annorlunda, för hur jag än försökte lyckades jag inte röra mina armar. Jag släppte ner kniven mot golvet och i samma rörelse tog Liam min hand. Min första instinkt var att resa mig upp och börja skrika igen, men något höll mig kvar, något i hans ögon. Sakta kände jag Liams ansikte komma närmare. Stunden våra läppar möttes drog jag mig undan och tänkte börja skrika åt han igen.

- Han kommer döda mig, var allt jag fick ur mig innan jag gick därifrån och lämnade Liam ensam.

Jag gick in på mitt rum och tankarna for runt i mitt huvud. Vad skulle jag göra med Liam? Jag kunde inte döda han, men en liten del av mig ångrade att jag rusade därifrån. Varför kunde han inte bara hata mig som alla andra?

Eftersom ni gav mig hela 17 kommentarer på mindre än en timme så kände jag mig tvungen att skriva klart kapitlet. Hoppas ni är nöjda!:)

TUSEN TACK!♥ ILY!♥

8 kommentarer och ett nytt kapitel är påväg:D

JAG ÄLSKAR VERKLIGEN ALLA DINA KAPITEL! SKRIV MER!!!:D<3

Meer jätte bra <3

More :)

Omg mer måste se vad som händer i nästa:D

PS. SJuukt bra läste också den du hade innan och dina ff är så speciela.

Mer, nuuuu! Snälla! ^^

Herregud!! Meer :D

Så himla bra älskar det iiiiiiip jag längtar till nästa kapitel :)

Gud vilken tur att han fick behålla alla fingrarna :) Kan andas ut nu eftersom han lever och har alla kroppsdelar kvar :) haha sjukt att det du skriver får en att typ tappa andan trots att man vet att det inte är på riktigt utan att det "bara" är en fanfic :p

så jävla bra! meeeer!

Mera!!!:D

F*n man blir ju fast! det är så himmla bra! kommer nästa kapitel snaart :DDD

Åh, jättebra. Mer!

Dina ff är de enda jag följer på riktigt, intensivt. Något som skulle göra dem ännu bättre är att du tar dig liiite tid att förklara omgivningar och så, allt går ganska fort. Uppfattade det som om de 6 kapitlen utspelade sig på mindre än 5h. Liten grundsak bara.



Annars är det den bästa jag någonsin läst!



Go Girl! :)

Skitbra, meer!

Sjukt spännande! <3

assss braaaa

sjukt bra fortsätt så

awesome !!!!!!

omg va bra älskar den

(Y) <3