Don't bring a knife into a gunfight del 5

- Va? Ska jag skära av han ett finger? sa jag högt.

- Ja, det brukar ju inte vara något problem eller?

Nej just det, det brukade inte vara ett problem. Jag hittar på någon dålig ursäkt så att pappa inte blir misstänksam över min förvåning. Sedan hämtar jag bandage och vatten och går mot Liam. Min hjärna hade en inre kamp om vad jag skulle göra. Men jag visste att det bara var en sak jag kunde göra, lyda pappas order. Varför var Liam tvungen att vara så annorlunda? Varför kunde han inte bara hata mig som alla andra? Jag hatade honom, tror jag. Jag gick in i rummet och där satt han, i hörnet som alltid.

- Hej Cara, sa han.

Hela min kropp och själ kämpade emot för att inte skrika åt han att hålla käften och börja hata mig. Jag svarade inte utan satte mig ner på sängen som alltid och stirrade rakt framför mig. Liam måste ha sett att något var fel för han reste sig upp och satte sig bredvid mig. Men innan han sa något så klarade jag inte av att hålla allt inom mig.

- Rör mig inte! skrek jag, drog fram kniven och flög upp.

- F-förlåt, jag skulle bara, var allt Liam hann säga innan jag började skrika igen.

- Vad är det för fel på dig? Varför ska du alltid vara så jävla snäll mot mig?! Jag har ju förfan hotat dig till livet, kidnappat dig och mitt nuvarande uppdrag är att skära av ett finger från dig och skicka det till dina vänner! Varför hatar du mig inte?!?

- För att det inte är ditt fel, säger han tyst efter ett tag.

Jag blir så paff att jag sätter mig ner på golvet. Inte bara det att han inte hatade mig, han försvarade mig.

- Vems fel är det då? frågade jag och försökte att inte låta alltför förvånad.

- Din far, Carlos tror jag han hette, svarade han. - Jag hörde er prata när jag var drogad. Han skulle sett till att du inte behövt göra allt det här.

Jag ville skrika åt han hur fel han hade, skjuta han och elda upp kroppen. Men jag visste att han hade rätt. Det var droppen, jag gick fram till han och högg med kniven. Jag kommer aldrig glömma blicken han gav mig, fylld med rädsla.

- Va? Ska jag skära av han ett finger? sa jag högt.

- Ja, det brukar ju inte vara något problem eller?

Nej just det, det brukade inte vara ett problem. Jag hittar på någon dålig ursäkt så att pappa inte blir misstänksam över min förvåning. Sedan hämtar jag bandage och vatten och går mot Liam. Min hjärna hade en inre kamp om vad jag skulle göra. Men jag visste att det bara var en sak jag kunde göra, lyda pappas order. Varför var Liam tvungen att vara så annorlunda? Varför kunde han inte bara hata mig som alla andra? Jag hatade honom, tror jag. Jag gick in i rummet och där satt han, i hörnet som alltid.

- Hej Cara, sa han.

Hela min kropp och själ kämpade emot för att inte skrika åt han att hålla käften och börja hata mig. Jag svarade inte utan satte mig ner på sängen som alltid och stirrade rakt framför mig. Liam måste ha sett att något var fel för han reste sig upp och satte sig bredvid mig. Men innan han sa något så klarade jag inte av att hålla allt inom mig.

- Rör mig inte! skrek jag, drog fram kniven och flög upp.

- F-förlåt, jag skulle bara, var allt Liam hann säga innan jag började skrika igen.

- Vad är det för fel på dig? Varför ska du alltid vara så jävla snäll mot mig?! Jag har ju förfan hotat dig till livet, kidnappat dig och mitt nuvarande uppdrag är att skära av ett finger från dig och skicka det till dina vänner! Varför hatar du mig inte?!?

- För att det inte är ditt fel, säger han tyst efter ett tag.

Jag blir så paff att jag sätter mig ner på golvet. Inte bara det att han inte hatade mig, han försvarade mig.

- Vems fel är det då? frågade jag och försökte att inte låta alltför förvånad.

- Din far, Carlos tror jag han hette, svarade han. - Jag hörde er prata när jag var drogad. Han skulle sett till att du inte behövt göra allt det här.

Jag ville skrika åt han hur fel han hade, skjuta han och elda upp kroppen. Men jag visste att han hade rätt. Det var droppen, jag gick fram till han och högg med kniven. Jag kommer aldrig glömma blicken han gav mig, fylld med rädsla.

Hehe spännande va?;)

SJUKT TACK för besöksrekordet idag igen:D♥♥♥

7 kommentarer tills nästa avsnitt då:)

omg! mer!!!<3

Ett till kapitel nuuu :D

OMG vad spännande mer :D<33

Mera!!

Du beskriver sjukt bra!!

Åh, sååå spännande. Mer.

Va, Cuttar hon av honom fingret :o stackars Liam, men du är sjukligt bar på att skriva! :D

WAH!? nej! du kan inte sluta!

Ååh! Vill ha mer, det är ju så himla spännande! :)

Gud vad jag gillar den här fanficen, den är så annorlunda! :D så snälla kan vi inte få ett till kapitel ikväll? snälla :3 <3

asss braaaaa !!!! <3

Omg! Så grymt bra! Tycker synd om både henne och Liam! <3

Ett till avsnitt idag :D ????

OMG VA BRA! MER NU NU NU :D

skriv!!!!!!!

meeer :DDDD

Du kan inte sluta där!!!! Eller du kan det är din novell, men nu kommer jag inte kunna somna för att det är så spännande :( Skitbra skrivet, hoppas hon inte skador honom så han blir av med typ fingret för resten av livet utan att hon typ hugger i väggen eller något "/

Meer <3 stackars Liam

OMG!!!! mer !! nu!!! jag dör :| gaah!