Liams synpunkt:

Adrian hade inte sett mig och den dära Oscar hade sprungit iväg och gömt sig. Jag såg hur Cara sprang och försökte slåss mot Adrian men hon hade ingen chans att vinna. När han tog tag om hennes hals var det som att min kropp rörde sig själv. Jag tog fram en revolver ur väskan och smög upp bakom Adrian och utan att tveka tog jag sikte mot hans huvud och sköt. Blod hamnade över mig och Cara, som sjunkit ihop på golvet. Hon fick inte vara död, jag måste hunnit rädda henne.

- Cara?? Cara, öppna ögonen, snälla, säger jag och skakar på henne smått. - Du måste vakna upp nu Cara, du får inte sova nu, vi måste dra härifrån nu, snälla bara säg något.

Jag får panik när hon bara ligger där så jag ser mig omkring och ser Oscar gömma sig bakom en bil. Helt plötsligt dyker en galen ide upp i mitt huvud.

- OSCAR! Ge mig nyckeln till din snabbaste bil, annars skjuter jag skallen av dig, skriker jag och rusar mot han med pistolen i handen.

- H-h-h-här b-b-bar-ra l-l-ämn-na m-mig if-f-r-red, stammade han fram och kastade en svart bilnyckel till mig och pekade på en svart stor bil några meter bort.

Jag sprang mot bilen och låste upp den, sedan sprang jag och hämtade väskorna och kastade in dom i bilen.  Efter det rusade jag tillbaka till Cara och lyfte upp henne. Sedan bar jag henne till bilen och la henne i baksätet.

- Det kommer bli bra, vi ska härifrån nu, sa jag till henne även fast hon troligtvis inte hörde mig.

Sedan satte jag mig i förarsätet och tryckte gasen i botten. Jag körde ut genom en glasvägg som splittrades och folk ute på gatorna stirrade på bilen. Utan att ha en aning om vart jag var påväg körde jag flera kilometer snabbare än hastighetsgränsen men ännu hade ingen polis sett oss. Otroligt nog lyckades jag ta mig ut ur London utan att bli förföljd av polisen och när jag kört en bra bit stoppade jag vid en bensinmack och vände mig bak mot Cara. Jag kände hennes puls och en sakta andning så hon hade klarat sig.

- Cara? frågade jag och körde fingrarna genom hennes hår.

- Liam, hörde jag henne svagt mumla och jag kunde andas ut på riktigt. Men då var det som att jag verkligen insett vad jag gjort. Dödat en man, hotat en annan till livet och stulit en bil. Vi kunde inte återvända, vi skulle båda hamna i fängelse om dom kunde bevisa det. Det gjorde verkligen ont, att jag aldrig skulle få se min familj eller mina vänner, men jag var beredd att offra det för att få leva ett liv med Cara.