Don't bring a knife into a gunfight del 1

Den stora svart bilen med den stulna registreringsskylten körde in genom porten. Jag kollade ut genom fönstret så att den inte varit förföljd och tryckte sedan på knappen för att stänga porten. Det blev mörkt men någon tände en lampa medans jag gick fram till bilen.

- Hur gick det pappa? frågade jag när mannen som körde hoppade ut ur bilen.

- Utmärkt stumpan utmärkt, svarade mannen som var min pappa. - Du kommer aldrig tro vem vi hittade när vi länsade juveleraren.

- Det gick ju inte särskilt bra förra gången du kidnappade någon, sa jag men blev ändå nyfiken.

- Men den här kommer dom betala miljoner för, minst! sa han högt och skrattade.

Det var min far Carlos det, ledare över maffiagänget i London. Och vem jag var? Mitt namn är Cara Pasolini, 19 år och den yngsta maffiamedlemmen.  Expert på lönnmord och kidnappningar. Hoppade ur skolan vid femton års ålder, även samma år jag fick min första pistol.

- Vill du inte se vem vi tog med oss? frågade Michael, även han medlem i maffian.

- Aja ta fram den här speciella personen då, säger jag och slår till Michael på skoj.

Michael var några år äldre än mig och hade alltid varit som min storebror. Carlos öppnade bagageluckan och däri låg en kille som såg ut att vara i min ålder. På något sätt såg han lugn ut, istället för skräckslagen som dom flesta av våra offer såg ut som. Han stirrade mig rakt in i ögonen och jag såg ingen rädsla, men han kollade på mig på ett sätt som nästan fick mig att rysa.

- Drogade ni honom? frågade jag.

- Det var för fan mitt på dan, vad skulle vi gjort? svarde pappa.

- Men vänta lite nu, är inte det där typ killen i det dära bandet new direction, fun fection eller något? frågade jag och granskade hans ansikte.

- Joo! Tänk vad dom kommer betala för honom, säger Michael.

- Är ni helt dumma? Varenda jävla snut kommer vara efter oss, säger jag och blir smått irriterad på dom.

- Och det är där du kommer in Cara, du ska ta kontakt med resten av killarna i det dära bandet och få dom att betala ur egen kassa, säger pappa som att han kommit på världens smartaste ide.

- Jag kommer bli tagen!

- Men då hotar vi med att döda deras lilla vän, säger pappa och flinar. - Du har inget val stumpan.

- Jaja, flytta han till rummet sålänge då, sa jag med en känsla av att det här aldrig skulle kunna sluta bra.

Men inte ens jag kunde inte ana vad som skulle hända och hur rätt jag haft.

Den stora svart bilen med den stulna registreringsskylten körde in genom porten. Jag kollade ut genom fönstret så att den inte varit förföljd och tryckte sedan på knappen för att stänga porten. Det blev mörkt men någon tände en lampa medans jag gick fram till bilen.

- Hur gick det pappa? frågade jag när mannen som körde hoppade ut ur bilen.

- Utmärkt stumpan utmärkt, svarade mannen som var min pappa. - Du kommer aldrig tro vem vi hittade när vi länsade juveleraren.

- Det gick ju inte särskilt bra förra gången du kidnappade någon, sa jag men blev ändå nyfiken.

- Men den här kommer dom betala miljoner för, minst! sa han högt och skrattade.

Det var min far Carlos det, ledare över maffiagänget i London. Och vem jag var? Mitt namn är Cara Pasolini, 19 år och den yngsta maffiamedlemmen.  Expert på lönnmord och kidnappningar. Hoppade ur skolan vid femton års ålder, även samma år jag fick min första pistol.

- Vill du inte se vem vi tog med oss? frågade Michael, även han medlem i maffian.

- Aja ta fram den här speciella personen då, säger jag och slår till Michael på skoj.

Michael var några år äldre än mig och hade alltid varit som min storebror. Carlos öppnade bagageluckan och däri låg en kille som såg ut att vara i min ålder. På något sätt såg han lugn ut, istället för skräckslagen som dom flesta av våra offer såg ut som. Han stirrade mig rakt in i ögonen och jag såg ingen rädsla, men han kollade på mig på ett sätt som nästan fick mig att rysa.

- Drogade ni honom? frågade jag.

- Det var för fan mitt på dan, vad skulle vi gjort? svarde pappa.

- Men vänta lite nu, är inte det där typ killen i det dära bandet new direction, fun fection eller något? frågade jag och granskade hans ansikte.

- Joo! Tänk vad dom kommer betala för honom, säger Michael.

- Är ni helt dumma? Varenda jävla snut kommer vara efter oss, säger jag och blir smått irriterad på dom.

- Och det är där du kommer in Cara, du ska ta kontakt med resten av killarna i det dära bandet och få dom att betala ur egen kassa, säger pappa som att han kommit på världens smartaste ide.

- Jag kommer bli tagen!

- Men då hotar vi med att döda deras lilla vän, säger pappa och flinar. - Du har inget val stumpan.

- Jaja, flytta han till rummet sålänge då, sa jag med en känsla av att det här aldrig skulle kunna sluta bra.

Men inte ens jag kunde inte ana vad som skulle hända och hur rätt jag haft.

Snälla skriv vad ni tycker om den så jag vet om jag ska fortsätta med den!

Innan jag skriver nästa vill jag ha minst 5 kommentarer:)

Jättebra :D

Det var jättebra! Kul med nåt lite mer annorlunda. Klart du ska fortsätta på denna:) skulle det gå att göra ett länkbyte förresten? :)

bra början! skriv ett till kapitel!

Bra början, gillar verkligen att den är annorlunda. Mer? Btw, läs & kommentera gärna min FF också? c: www.wmybff.devote.se

Wow den var jätte bra!! och anurlunda kan kanppt vänta tills nästa del kommer :3

Jätte bra!

Omg älskar denna novellen fastna direkt älskar den du bara måste fortsätta :)

Riktigt spännande!!

Men kan du inte byta design till nån mörkare o lite skrämmande färg så man får rätta känslan?:p

Yes äntligen en annorlunda fanfic! alla andra är ett fan som träffar någon och blir tsm med dom! Kommer lätt fortsätta läsa! :D

Meer! :o



ÄNTLIGEN en fanfic som är annorlunda jämnfört med alla andra :D

Bra början! Verkligen kul med nått annorlunda! Fortsätt! :D

Läskig. :ooo men kul med något annorlunda.

Har nyss börjat läsa den här ff:en haha, men måste säga att den är riktigt bra! Det enda jag har att klaga på är väl att du ofta skriver han där det ska vara honom. Något du skulle kunna tänka lite mer på bara, skitbra annars! :)