onedirectionfanfics -

Caras synpunkt:

Allt snurrade runt och jag kände mig smått illamående när jag slog upp ögonen igen. Det tog mig flera sekunder innan jag insåg vems ansikte som var framför mig.

- Liam...vad hände? frågade jag och försökte sätta mig upp i något som det tog ett tag innan jag förstog att det var en bil.

- Du lever, du andas, sa han och något som såg ut som tårar började samlas i hans ögon.

Hans leende var stort och hans vita tänder gjorde nästan ont i ögonen. Jag frågade igen vad som hade hänt och han berättade allt från striden med Adrian till nu.

- Så Adrian är död, sa jag och kände sorg, men inte för att han var död, utan för att det var Liam som behövt döda han. - Och det var du som dödade han.

- Ja, svarade han och leendet försvann.

- Det är inget fel med det, bara det att du är kriminell nu, jag ville verkligen inte dra in dig i min sörja, sa jag.

- Det är vår sörja.

- Nej det är det inte, det är inte din far som försöker döda dig, det är inte du som säkert varenda polis i London vill fånga, det är inte du som hamnar i fängelse på livstid om dom får fast dig.

- Om polisen tar oss, säger jag att jag mördade Adrian och att jag hjälpt dig med allt dom kommer åtala dig för.

- Du får inte, du skulle kasta bort hela ditt liv, vi skulle ändå aldrig få se varandra igen.

- Men det handlar om att inte svika dig, jag vill inte leva mitt liv och veta att du sitter inlåst någonstans.

- Det kanske är ett opassande tillfälle att säga det, men jag älskar dig, säger jag och kysser honom.

- Jag älskar dig också, säger han efter kyssen.

- Så vart åker vi nu då? säger jag och vi båda skrattar.

Men det spelade ingen roll vart vi åkte, jag hade tänkt ut en plan. Döda Carlos och sen se till att Liam återvände till sitt egna liv. Jag tänkte överlämna mig till polisen.