Evelinas synpunkt:

Stunden Harry klev in i rummet blev jag både glad och ledsen på samma gång.
Men jag klarade fortfarande inte av att säga något.
Jag var död.

Harrys synpunkt:

- Well can anyone prove it? frågade han och jag fick bara känslan att slå till han.

- Yeah just ask her yourself! sa jag och blev förvånad att hon inte sa något.

- You see, she won't say anything, she doesn't even do anything, svarade han. - We have to carry her around, she won't move an inch.

- What? Evelina come on, stop fooling around and tell him the truth!

Eller kanske inte sanningen, men våran sanning.

- Is there someone else who can prove it? frågade han igen.

- Niall...

- I guess we could wait until tomorrow to find out, but you need to leave this room now, sa han och såg mot dörren.

Jag tvekade i några sekunder men sättet Evelina stirrade på mig var nästan läskigt. Kalla kårar kröp genom kroppen så jag lämnade rummet utan att ha en aning om vad jag skulle göra. Min mobil ringde igen, det var från Liam.

Liams synpunkt:

- Hello Liam, svarade Harry efter bara en signal.

- Hey, where are you? We can't be with Niall right now, some therapist and a girl needed to see him or something.

- Yeah...I know, I kinda walked straight in there.

- What were they doing?

- Long story, but where are you know?

- Me and Zayn is across the street at McDonalds.

- Okey, I'll be there in a minute.

Jag la ner mobilen i fickan och kollade upp mot Zayn igen. Han hade ätit upp sin mat men satt och lekte med ett sugrör.

- He's coming soon, sa jag.

- And Louis? frågade Zayn utan att släppa blicken från sugröret.

- Still no answer, it goes straight to voicemail.

- Call Eleanor then.

- Done that already, she said he went home because of something with Harry.

Det blev tyst sen, ingen av oss hade något vi ville säga. Jag bara stirrade rakt ut i inget, samtidigt som mina tankar snurrade runt och runt.

Louis synpunkt:

Hur kunde jag?
Det var Harry.
En kille.
Jag älskade Eleanor.
En tjej.
Men inte ens jag kunde stoppa dom förbjudna tankarna.
Jag och Harry.
Harry och jag.
Eller som fansen kallade det.
Larry Stylinson.

Harrys synpunkt:

Jag gick sakta över gatan till McDonalds, där jag till och med kunde se Liam och Zayn sittandes. Dom såg dödströtta ut, som att dom inte fått någon sömn alls. När jag gått in märkte dom mig inte förräns jag slog mig ner vid deras ord.

- Hi Harry, sa Zayn lågt.

- Can someone explain to me what happened? frågade jag och blev nästan irriterad på dom.

- We don't know, we got a call from the hospital that he was found in an alley, almost beaten to death and that some chick was found a few meters away, passed out, svarade Zayn med exakt samma ointresserade ton.

- Evelina? frågade jag även fast jag visste svaret.

- Yeah I think that's her name, do you know her? sa Liam.

- She's my...girlfriend.

Liam och Zayn bara stirrade på mig men jag sa inget, jag orkade inte med allt. Det kändes som att det var något dom väldigt gärna ville fråga, men dom förblev tysta i flera minuter tills jag gick för att köpa något att äta.

Zayns synpunkt:

- We should ask him about Louis, sa jag.

- Well not to be a coward or anything, but I really don't think its a good idea, svarade Liam.

- I'm gonna do it when he comes back.

- Don't say I didn't warn you.

Harry återvände med maten, men jag kunde bara inte förmå mig att öppna munnen och fråga han. Liam log smått för sig själv över att jag inte vågade fråga, men jag ignorerade honom.

- Atleast Niall is gonna be alright, I spoke to the doctor and he said Niall can leave the hospital in a few days, they just wanna run some tests on him, make sure he's fine, sa Liam för att bryta tystnaden.

Varken jag eller Harry gjorde något som visade att vi hört det Liam sagt. Vi bara satt där och väntade, det var som att vi höll på att förlora våran gnista, det var bara inte som det brukade.