Evelinas synpunkt:

Jag var ensam i Harrys lägenhet medans dom var på sjukhuset och kollade upp Nialls ben. När jag och Niall...varit ensamma i min lägenhet hade vi varit mer aktiva än vad som var bra för Nialls ben. Alla skåp i köket var genomsökta av mig efter något att dricka så att jag kunde glömma bort mina känslor. Men nu satt jag i vardagsrumssoffan med en stor kökskniv liggandes på bordet. Jag visste att med ett litet snabbt tryck skulle allt vara över. Det var då jag visste att jag inte kunde fortsätta leva såhär, jag var tvungen att berätta för Harry. Men efterom jag visste att jag aldrig skulle kunna säga det till han, tog jag den enkla vägen, jag smsade.

" Hey.
This is probably the stupidest thing I've ever done.
But I couldn't tell you this and see your face at the same time.
I can't live like this.
We need to end this "relationship thing".
I'm terribly sorry, but I think I'm in love.
I hate doing this to you, but both you and I need to do what's right.
We need to stop this and I hate myself for letting you down.
Lots of love from Evelina "

Jag tvekade ett tag men sedan hörde jag någon utanför dörren så jag la ner telefonen på bordet utan att ha skickat smset eller lagt till mottagare. Dörren öppnades och in klev Niall med kryckor och ett gips runt benet. Jag tyckte mig skymta Harry men han gick ut igen och lämnade mig och Niall ensamma.

- What happened? frågade jag och såg ner på hans gipsade ben.

- It's not completely broken, svarade han och kollade ner i golvet.

- Sit down and I'll fix something to drink, sa jag och mot köket. - Non-alcoholic.

Nialls synpunkt:

Jag satte mig ner medans Evelina skramlade runt i köket. Hennes mobil låg på bordet framför mig och jag såg ett sms. Nyfikenheten tog över och jag lutade mig över mobilen och läste. Mitt hjärta stannade när jag insett vad som stog. Jag önskade att jag inte läst det, jag trodde...jag vet inte vad jag trodde. Kanske jag trodde att hon gillade mig på samma sätt som jag gillade henne.

- We can't be together, sa jag högt samtidigt som jag reste mig upp.

- W-w-what? sa Evelina när hon ställt sig några meter framför mig.

- Harry loves you and you love him back.

- No, no you don't understand, sa hon och jag såg hur hennes ansikte vreds som att tårarna bara var millimeter från att smyga fram.

- I do understand, I was just some guy that was there when Harry wasn't.

- No, no no!

- Stop lying to me. 

- Just give me time to explain everything, sa hon och sträckte fram händerna mot mig.

- Don't touch me, sa jag tyst och backade ifrån henne.

Jag haltade mig mot dörren på kryckorna. Hon sa inget mer utan stod bara där medans jag gick ut ur lägenheten. Jag ringde efter en taxi, körde till närmaste lyxhotell och checkade in. Vad jag höll på med visste jag inte, det enda jag visste var att jag aldrig mer ville se henne igen.

Äntligen så är jag hemma och kan skriva nya kapitel.

Sjukt stort tack för alla kommentarer på förra kapitlet, tack!♥