Don't bring a knife into a gunfight del 12
Caras synpunkt:
Jag hörde skottet, men kulan kom aldrig så jag öppnade ögonen och massa saker skedde samtidigt. Michael slogs med Carlos och försökte ta pistolen av han, Liam kom springande och någon skrek Liams namn. Michael måste ha knuffat Carlos när han skulle skjuta så att han missade. Helt plötsligt tog Liam tag i min hand och försökte dra med sig mig bort härifrån. I några sekunder stog jag som paralyserad men sen sprang jag, bara bort härifrån. Liam var precis bredvid mig, vi svängde in bakom en bil som jag krossade rutan på och hoppade in i. Jag öppnade dörrarna åt Liam och sedan började jag tjuvkoppla bilen så vi kunde köra härifrån. Mitt i allt hörde jag ett till skott och kollade mot plassen vi. Michael låg på marken och blod rann.
- Vi måste rädda han, sa jag och var påväg ut ur bilen som börjat tjuta.
- Det är försent Cara, sa Liam dystert. - Fortsätt tjuvkoppla så vi kommer härifrån.
- Jag kommer inte hinna Liam, han kommer,
Jag kastade mig ut ur bilen och började springa. Liam var en halvmeter bakom mig och jag kan ärligt talat säga att jag var livrädd. Jag visste vad Carlos skulle göra om han fångade oss så jag sprang in i en gränd och sökte efter någonstans att gömma oss. Det slutade med att vi kröp ihop inuti en container. Ingen av oss vågade säga något utan vi bara satt där i flera timmar. Jag somnade och använde Liam som kudde. Dock släppte jag inte kniven på all denna tid, utan den låg kvar i min hand. Eftersom ingen av oss vågade säga något så resulterade det i att jag tänkte alldeles för mycket. Michael som offrade sig för mig, vart Liams vänner tog vägen och vad pappa skulle göra. Förresten, inte pappa, han var Carlos, jag hade ingen far. Det var jag och Liam mot världen, med 50 miljoner i en väska.
Inte förräns klockan var 5 på eftermiddagen bestämde jag mig för att vi borde röra på oss. Vi kröp försiktigt ut ur containern och jag sökte noga igenom gränden efter någon som spionerade på oss. Min som jag använt för att ingen skulle känna igen mig hade flygit av men jag hade solglasögonen i jackfickan så jag tog på mig dom och sa åt Liam att vänta här medans jag fixade en förklädnad åt han. Jag lämnade väskan med pengar hos han men tog med mig pengar för att köpa en förklädnad och lite mat. Nu när jag inte skulle dö blev jag jättehungrig. Jag sprang nerför gatan och lyckades hitta en liten livsmedelsaffär som jag svängde in på. Det första jag märkte var en Tv som var uppsatt i ett hörn i affären. Det var nyheter och jag kände igen mitt och Liams namn när nyhetskvinnan pratade.
- Liam Paynes mystiska kidnappare har nu identifierats som Cara Pasolini, 19 år och dom sågs senast i gränden mellan St. James gate och och Shaffesbury street vid tre tiden inatt då Cara försökte stjäla en bil men misslyckades och fick troligtvis fortsätta till fots, berättade den rödhåriga medelåders kvinnan på Tv:n.
Carlos hade tipsat dom, han såg till att jag aldrig skulle kunna leva ett normalt liv. Det var en del av hans lek, en lek på liv och död, men den här gången skulle jag kämpa.
Caras synpunkt:
Jag hörde skottet, men kulan kom aldrig så jag öppnade ögonen och massa saker skedde samtidigt. Michael slogs med Carlos och försökte ta pistolen av han, Liam kom springande och någon skrek Liams namn. Michael måste ha knuffat Carlos när han skulle skjuta så att han missade. Helt plötsligt tog Liam tag i min hand och försökte dra med sig mig bort härifrån. I några sekunder stog jag som paralyserad men sen sprang jag, bara bort härifrån. Liam var precis bredvid mig, vi svängde in bakom en bil som jag krossade rutan på och hoppade in i. Jag öppnade dörrarna åt Liam och sedan började jag tjuvkoppla bilen så vi kunde köra härifrån. Mitt i allt hörde jag ett till skott och kollade mot platsen vi. Michael låg på marken och blod rann.
- Vi måste rädda han, sa jag och var påväg ut ur bilen som börjat tjuta.
- Det är försent Cara, sa Liam dystert. - Fortsätt tjuvkoppla så vi kommer härifrån.
- Jag kommer inte hinna Liam, han kommer.
Jag kastade mig ut ur bilen och började springa. Liam var en halvmeter bakom mig och jag kan ärligt talat säga att jag var livrädd. Jag visste vad Carlos skulle göra om han fångade oss så jag sprang in i en gränd och sökte efter någonstans att gömma oss. Det slutade med att vi kröp ihop inuti en container. Ingen av oss vågade säga något utan vi bara satt där i flera timmar. Jag somnade och använde Liam som kudde. Dock släppte jag inte kniven på all denna tid, utan den låg kvar i min hand. Eftersom ingen av oss vågade säga något så resulterade det i att jag tänkte alldeles för mycket. Michael som offrade sig för mig, vart Liams vänner tog vägen och vad pappa skulle göra. Förresten, inte pappa, han var Carlos, jag hade ingen far. Det var jag och Liam mot världen, med 50 miljoner i en väska.
Inte förräns klockan var 5 på eftermiddagen bestämde jag mig för att vi borde röra på oss. Vi kröp försiktigt ut ur containern och jag sökte noga igenom gränden efter någon som spionerade på oss. Min som jag använt för att ingen skulle känna igen mig hade flygit av men jag hade solglasögonen i jackfickan så jag tog på mig dom och sa åt Liam att vänta här medans jag fixade en förklädnad åt han. Jag lämnade väskan med pengar hos han men tog med mig pengar för att köpa en förklädnad och lite mat. Nu när jag inte skulle dö blev jag jättehungrig. Jag sprang nerför gatan och lyckades hitta en liten livsmedelsaffär som jag svängde in på. Det första jag märkte var en Tv som var uppsatt i ett hörn i affären. Det var nyheter och jag kände igen mitt och Liams namn när nyhetskvinnan pratade.
- Liam Paynes mystiska kidnappare har nu identifierats som Cara Pasolini, 19 år och dom sågs senast i gränden mellan St. James gate och och Shaffesbury street vid tre tiden inatt då Cara försökte stjäla en bil men misslyckades och fick troligtvis fortsätta till fots, berättade den rödhåriga medelåders kvinnan på Tv:n.
Carlos hade tipsat dom, han såg till att jag aldrig skulle kunna leva ett normalt liv. Det var en del av hans lek, en lek på liv och död, men den här gången skulle jag kämpa.
Jag blir så glad när jag ser alla era kommentarer!:D
Nu blev ni väl lite lättade över att hon överlevde, den här gången!;)
9 kommentarer tills nästa avsnitt!♥
Kommentarer
Postat av: Nicoline
Skiiit vd spännande hihihi älskar den och hoppas att det kommer mer ikväll :D<333
Postat av: Rebecca
Jätte bra, MER:D
Postat av: Anonym
Ååååh tur att hon inte blev skjuten! Flyger upp från stolen varje gång du uppdaterat!
Jättebra! meeer :D
Postat av: Tilde
Åh, nej. Mer.
Postat av: grace
åhh så bra kapitel!:D mer!<3
Postat av: Johanna
Skiiiit bra!!!! :DD
Postat av: Elsa
Ett till idag! Snälla!?!?
Postat av: Frida
Omg :o
Merrraaaa!!!!!!
Postat av: Emmy
mer! asbra!!!
Postat av: Lovisa
Gud vad bäst du är!Snälla ett kapitel till?Älskar verkligen din novell och blir alltid superglad när det har kommit ett nytt kapitel!
Postat av: Matilda. c:
Haha. Jag typ dog när jag läste meningen; 'Det var jag och Liam mot världen, med 50 miljoner i en väska.' xD Btw, Jättebra somvanligt! :DD
Postat av: isabelle
as bra höll på hyper väntelera där ett tag !!
så jävla bra fortsätt så !
Postat av: Lola
Åååh, meer! ;)
Postat av: Alexandra
Meeeeeeeeeer!
Postat av: Annie
meeer :DDDDDD
Postat av: Fanny :D
as bra, hoppas det kommer mer idag eller ja nu ikväll!!! meeeer ;)
ifall du har twitter vad heter du då? :)
Postat av: jossan
Asså jag dör så bra! Bästa fanficen jag läser/läst helt klart! Du är verkligen sjukt duktig!
Mer mer och mer!
Postat av: felice'
OMG vad bra, och gud så spännande!! :D
Postat av: Anna
OMG VAD BRA!! MEEEER!
Postat av: Vendela ^^
Meter!!!!
Postat av: mailn
jag tycker du ska skriva jätte mycket nu as mycket har jätte tråkigt
Postat av: Lisa
grymt bra!C:
Trackback
